Blogg

Hur är det med julstämningen i Peru? var det någon som frågade mig. Jodå, den infinner sig här också, trots att snön lyser med sin frånvaro, vinterjackan är utbytt mot shorts och linne och solen står högt i skyn dagarna i ända här i Arequipa. Men i alla butiker ser man massor av julpynt, julgranarna är både många och väldigt stora och går man runt i staden blandas härliga latinska takter med traditionell julmusik."Noche de paz..." Jag har faktiskt nästan lärt mig "Stilla natt" på spanska... av Ella Smetana som hela tiden går och nynnar på de spanska julsånger som.

Har du hört talas om ”The messengers”, pojkbandet i San Antonio som sjunger och spelar både högljutt och hjärtligt och som med sitt engagemang för Jesus och musiken berör alla som gästar Chiclayo? :-) Jo jag tror du hört om dem. Men har du hört talas om ”The Messengers kids”? Nähä, så låt mig berätta. Grabbarna i "The messengers" har nu påbörjat musikundervisning av barnen i byn – och detta helt ideellt. Varje vecka kommer ett antal barn till kyrkan för att få musikundervisning och så tar de med sig 1 sol varje gång (ca 2,50 kr) för att i.

Vi är mitt inne i den fjärde och sista dagen med konsultationer med kyrkan IELCH här i Chiclayo. Det har varit goda samtal, mycket goda samtal. Samarbetet har stärkts under veckan då vi fått samtala om både glädjeämnen och utmaningar i missionsarbetet och i samarbetet. På förmiddagarna har vi från missionsledningen suttit tillsammans med WMPLs ledning och samtalat och eftermiddagarna och kvällarna har kyrkan lett konsultationerna och även alla våra missionärer har varit med. Samtal med WMPL och SLM Det som varit återkommande under dessa dagar, på olika sätt är att kyrkan längtar efter att ta mer ansvar – vilket är oerhört.

Så var jag här igen – i Peru. Konstigt att det kan kännas så hemma att vara här även om jag bara varit här en gång tidigare och bara har en ett års gammal månadskurs i spanska i bagaget. Åh vad jag önskade att jag kunde mer spanska... Jag landade i Chiclayo i torsdags kväll och togs emot av Helene (ELM Dks missionssekreterare) och Steffen. Taxin tog oss utan omvägar direkt hem tills Kates familj där det vankades ”Pollo a la braza” (grillad kyckling) Mmmm va gott. På fredagen fick jag träffa några av kyrkans folk och på lördagen gick.

Gårdagens tema på gudstjänsten här i Umeå var: ”Medmänsklighet”. En fattig och till synes obetydlig änka utan namn lyfts upp av Jesus och görs till en förebild för hela eftervärlden, när hennes till synes obetydliga gåva får undervisa hela eftervärlden var det innebär att ge – inte bara av sitt överflöd, utan av sitt allt. Gårdagens utmanande predikan av Gunnar Andersson klingar fortfarande i mitt inre: ”I det himmelska perspektivet så handlar det inte om hur mycket du ger – utan hur mycket du har kvar…” Hur mycket är jag beredd att offra av mina pengar, min tid, mina ägodelar,.

I sommar mötte jag en kär, äldre missionsvän som sa: ”Jag har ingen dator hemma men jag brukar gå till biblioteket och läsa ELMs bloggar och det är alltid så roligt att läsa alla bloggar. Men du måste blogga mer, inte bara när du är ute och reser utan också när du är hemma i Sverige.” Jo det är viktigt att ni också får en inblick i vad jag håller på med när jag inte är ute och reser så jag tackar för det goda rådet och ska försöka bli bättre på detta. Vad har sommaren innehållit för min del? Lite.

Igår hade jag förmånen att ta lite ledigt och passade då på att hjälpa min syster att kratta löv. (Kanske ni förstår att jag inte befinner mig i Norrland där snön ännu ligger kvar på marken… ) Det är ju rekreation på högsta nivå att få göra något praktiskt och konkret i kontrast till mitt arbete som missionssekreterare och att vara ute i naturen är ju läkande i sig. Varför krattar man löv egentligen? Den lite patetiska tanken slog mig mitt i krattandet. Kanske för att det ska se fint ut? Vem vill inte visa upp en fin gräsmatta för sina.

I Kenya hörde jag mycket om det, i Peru var det mer påtagligt och man kunde se spår av det, men i Kambodja ser man det helt öppet - animismen. 95% av befolkningen här (kallas khmerer) tillhör buddismen, en buddism som är totalt uppblandad med tilltro till och tillbedjan av förfäder och olika andar. Överallt finns tempel och offerplatser, alla restauranger och affärer har sin offerplats och i varje hem finns ett litet altare för att tillbedja förfäderna liknande bilden nedan. Under vårt besök i Kambodja besökte vi några tempel. Utanför templet kunde man köpa rökelse, frukt, lotusblommor m.m. för att offra, eller levande fåglar.