Tidigare idag hörde Elin en kraftig smäll, men förstod inte vad det var frågan om. Sedan fick hon beskedet att en explosion hade skett i Cerropon, och att åtta personer var döda. Vi gick dit upp och möttes av stor förödelse. Ett hus var helt söndersprängt och de närliggande husen var riktigt illa tilltygade. Nästan alla fönster i närheten var krossade av tryckvågen och några tak lyfts bort. Vilken hemsk syn! Även fönstrena till vår lilla kyrkolokal var krossade. Sådana kan man laga. Värre var beskedet att sex vuxna och två barn hade dött i explosionen.

Ägaren till huset som sprängts hade tydligen sysslat med illegal fyrverkeripjästillverkning. Något måste ha gått snett denna dag. Tre män hade jobbat för honom i hans lilla hemfabrik. Alla var döda. Dessutom hade ett par familjemedlemmar också avlidit.

Vi gick runt och besökte våra församlingsmedlemmar. Ingen var skadad, men flertalet var chockade. Ett tak behövde bytas ut och många fönsterrutor. Vi fick chansen att lyssna på deras berättelser.

Åtta människor döda, varav en liten bebis. Så fruktansvärt! Den här gången slog döden till brutalt. Och tankarna går: vad händer med dessa människor nu? Väntar de på sin dom eller sin slutliga frälsning? Herre Jesus, tänk på oss när Du kommer i ditt rike!

//Mattias

Dela/spara

I kommande nummer av Till Liv finns en På tråden-intervju – med tillbakablick och framtidsperspektiv. Läs här!

Dela/spara

Efter att ha skrivit om vilka ansvarsområden vi har tänkte jag i denna blogg beskriva en typisk arbetsvecka. Ofta tänker jag mig att varje dag innehåller tre delar – förmiddag, eftermiddag, kväll. Två av dessa pass ska jag som heltidsanställd jobba, sex dagar i veckan (måndag ledig).

Denna arbetsvecka började vi som vanligt med tisdagens missionsmöte där pastor Harold, Elin och jag själv deltog. Vi diskuterade och förberedde överlämnadet av fastigheten där Las Brisas-församlingen tidigare samlats till gudstjänst, diskuterade behovet av ekonomiskt stöd till kyrkans medarbetare, bad för kyrkans arbete m.m. Eftermiddagen gick åt till administration – jag skrev mejl till människor vi behöver hålla kontakten med, undersökte vad missionen tidigare haft för ekonomisk policy och letade fram relevanta dokument för onsdagens drabbningar med den peruanska byråkratin.

Onsdag förmiddag planerar jag åka till de peruanska myndigheter som registrerar fastigheter. Missionen ska överlämna en fastighet till kyrkan och till detta behövs många stämplade dokument och fullmakter. På eftermiddagen kommer jag att ha strategiska samtal med NUM:s ordförande Christer Johansson och förhoppningsvis göra ett hembesök samt spela fotboll med församlingsmedlemmarna i Cerropón och deras släktingar.

Torsdagens förmiddag går åt till att planera mötet med pastorerna/predikanterna som äger rum på kvällen samma dag. Vi ska fastställa predikoturer, diskutera predikantgruppens framtid (vad vill vi göra? Jag har många idéer, men behöver anpassa mig till deras önskningar…), och fördjupa oss i söndagens predikotext. Vidare behöver jag reservera tid för byråkratiska ärenden som rör överlämnandet av Las Brisas-församlingens fastighet.

Fredagen tänker jag skriva predikan inför söndagen, bibelstudie till lördagen, och dessutom planera det kyrkoråd som går av stapeln på fredagens eftermiddag. Vid kyrkans möte representerar jag missionen utan att ha rösträtt. På fredag hoppas vi kunna diskutera ett framtida samarbetesavtal mellan kyrkan och missionen – vem ska göra vad? Ska missionen starta nya församlingar, eller är det kyrkans uppgift? Kan vi gå tillsammans eller ska vi arbeta var och en för sig? Hur mycket stöd behöver kyrkan av missionen i form av undervisning, predikan osv?

På lördagen äger troligen överlämnandet av Las Brisas-församlingens fastighet rum – givet att allt har klaffat på vägen fram. Lördag kväll går Elin och jag till Cerropón för att hålla bibelstudie med barn och vuxna. Det är en av veckans höjdpunkter!

På söndag håller vi gudstjänst kl.8 i Cerropón där jag predikar. Sedan tar jag mig till Las Lomas för att predika vid deras gudstjänst. Där får vi också se hur tre nya medlemmar upptas i församlingen. ”Tre personer som är ivriga att gå ombord på frälsningens ark”, som broder Hans uttryckte det. Söndag kväll är vi troligen helt slut och kopplar av med ännu ett avsnitt av Lois och Clark, säsong två…

Troligen får jag uppleva ännu en vecka där jag möter många härliga människor. Sådana möten bjuder varje arbetsvecka på. Troligen får jag åter en gång uppleva hur välsignat och privilegierat det är att få arbeta med Guds Ord – man blir själv rikt välsignad varje gång man predikar för andra. Troligen kommer jag att tacka Gud för förmånen att få arbeta tillsammans med Elin – det ger glädje åt vardagen. Troligen får jag också uppleva stress över saker jag ville göra men tvingas skjuta upp: som förberedelse till första nattvardsgången i Cerropón, förnyandet av uppehållstillstånd som görs varje höst, förnyandet av försäkringar på bilen, besvikelse över att jag inte hann göra fler husbesök m.m. ..Ungefär såhär ser en typisk arbetsvecka ut – full med utmaningar och nya situationer! Som missionär får man göra många saker som man aldrig trodde att man kunde.

//Mattias

Dela/spara

Onsdagen den 4 augusti präglades här i Kenya av Folkomröstningen om en ny konstitution. Mycket extra säkerhetspersonal hade placerats ut, speciellt i de områden som betraktades som ”hot spots”. Rift Valley, där också Chesinende ligger, är att av de områdena. Många böner riktades till Härskarornas Gud om att det skulle få vara lugnt och att omröstningen skulle gå bra. Och vi tackar Herren som håller sin skyddande hand över Kenya. Igår annonserades resultatet vid en stor presskonferens i Uhuru park i Nairobi och inga våldsamheter har rapporterats vad jag hört.
Men visst har det funnits rädsla. Idag behövde jag köpa potatis. Den odlas en bit härifrån och transporteras hit på åsnor, traktorer och lastbilar och säljs dygnet runt vid stora vägen. Men idag var det i stort sett tomt! Odlarna är till stor del av en annan stam än folket här och de har hållit sig hemma för säkerhets skull. Förhoppningsvis blir det fort fullt med potatis igen när omröstningen nu är över och det är lugnt.
Tacka för lugnet och be att det får fortsätta vara fredligt!
Kerstin Nilsson

Dela/spara

Afrikas religiösa väntar på tidens ände

Du som är intresserad kan ta del av mycket information från det amerikabaserade institutet Pew Forum.

Tolerance and Tension: Islam and Christianity in Sub-Saharan Africa

Hela rapporten i pdf-format.

Dela/spara

När missionären anländer till missionsfältet har denne som regel en ganska vag uppfattning om hur missionen ser ut, och vilka uppgifter som kan bli aktuella. Så var det i alla fall för oss. Några saker är på förhand givna – som t ex undervisning. Både missionärer och de lokala kristna förutsätter att missionärerna ska undervisa i en eller annan form. Men missionslivet bjuder på fler utmaningar än så. Därför ägnar jag en del tid åt att fundera över vad som bör vara min uppgift, och vad jag bör låta bli.

Vårt utåtriktade arbete har just nu två huvudinriktningar: församlingen i Cerropón, och relationen till kyrkan (IELCh). (Missionen måste därtill – som ett nödvändigt ont – lägga en hel del tid på att uppehålla sin egen existens. Vi måste ha uppehållstillstånd, någonstans att bo, egna möten, egen ekonomi, egen redovisning m.m. men det går jag inte in på mer här.) Som pastor i Cerropónförsamlingen är det min uppgift att predika, undervisa och förvalta sakramenten. Dessutom vill jag varje vecka göra hembesök för att lära känna och fördjupa relationen med församlingsmedlemmarna. Vidare bör jag arbeta för att församlingen utvecklas med allt vad det kan innebära – evangelisation, stadgar, medlemskurser, medlemskap i IELCh, skaffa egen kyrkolokal, kyrkoråd, utbilda lämpliga predikanter i församlingen. Och slutligen bör jag fundera över vem som kan ta över pastorskapet i framtiden. Utmanande!

I relation till kyrkan (IELCh) har jag tre ansvarsområden: strategi/vision, undervisning och att vara länk till missionsorganisationerna. Vad det gäller strategi- och visionsbiten är det min uppgift att tillsammans med kyrkan ta fram ett samarbetsavtal som reglerar vad missionen och vad kyrkan ska göra. Detta görs i samråd med kyrkans medlemmar, enskilt och i kyrkans styrelse där jag är missionens representant (utan rösträtt). Det är också min uppgift att möjliggöra utbildning för kyrkans pastorer och ledare. T ex studerar Jorge ”Coco” teologi i Arequipa med stipendium från missionen. Vidare måste vi avgöra var ekonomiskt stöd kan hjälpa kyrkan, och var det kan stjälpa. Kyrkans pastorer får ett blygsamt ekonomiskt stöd. Vi ger också bidrag till enskilda medlemmars medicinska behov. Och några mottar detta året stipendium för universitetsstudier. Något av det allra viktigaste inom strategi- och visionsområdet är slutligen att planera för den fortsatta missionen: var, när och hur? För att lyckas med allt detta är det helt avgörande att vi kan skapa goda relationer till syskonen här – be gärna för detta! Det är inte alltid så lätt.

Min andra uppgift inom kyrkan är undervisning. Varannan vecka försöker jag samla pastorer och predikanter till teologiska studier och samtal. Det är just nu lite si och så med uppslutningen, men jag vill prioritera detta och kommer därför att öka ansträningarna för att det ska bli av. Vidare håller missionen, med kyrkans hjälp, varje år sommarbibelskola. Det är en viktig vidareutbildning av församlingsmedlemmarna! Slutligen predikar jag varannan/var tredje söndag i någon av kyrkans övriga församlingar.

Den tredje uppgiften i relation till kyrkan är att vara länk utåt. Kyrkans behov behöver bli kända för de sändande organisationerna! Det är även viktigt för kyrkan att veta om att den är insatt i ett större sammanhang, och att det finns evangliskt-lutherskt kristna också på andra håll i världen. Det är också viktigt för missionsorganisationerna och missionsvännerna att veta vad som händer i Peru. Hjälp oss därför att sprida informationen! (I höst kan man anlita Margareta Andersson som kommer att arbeta en tid som Peruinformatör för ELM:s räkning i Sverige. Det ni!)

Att fylla upp arbetstiden blir med andra ord inte så svårt. Desto svårare är avvägningen: vad hinner jag med? Vad kan jag skjuta upp? Vilka ansvarsområden är klokast att lämna över till andra?

//Mattias

Dela/spara

Under de kommande veckorna arbetar jag bl.a. med att stänga igen mitt kontor på Missionsgården Strandhem, göra punktinsatser i ELM-BVs kommande jubileumsskrift och ett besök i Kenya (10–19 augusti). I samråd med styrelsen har jag lovat att under hösten – i en mindre projekttjänst – bistå med diverse arkivarbeten. P.g.a. personalnedskärningar har dessa insatser varit minimala under de senaste 15 åren.

Fr.o.m. september har jag en 45%-ig anställning på Församlingsfakulteten i Göteborg. Sedan 2005 har jag haft en deltidstjänst där (25%), huvudsakligen med undervisning i missionsvetenskap. Under det kommande skolåret blir det även en del undervisning i Bibelskola Göteborg.

I mars påbörjade jag en deltidstjänst i Missionsprovinsen i Sverige och Finland. Fr.o.m. september kommer den tjänsten att uttökas till en halvtidstjänst med utgångspunkt från bostaden i Halmstad.

Det är snart 30 år sedan vår familj påbörjade missionärstjänst i Kenya (1980-91). I det första mötet med ELCKs ledning hälsades vi välkomna genom skriftläsning från Ps. 121, med betoning på den sista versen: Herren skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid. Gott att få lyssna till och bli förvissad om att Herrens löfte fortfarande är detsamma!

Dela/spara

Trött, men samtidigt lycklig och tacksam försöker jag denna söndag kväll summera en intensiv helg. Efter mycket planering och många års arbete (från olika missionärer, även amerikanska) var det äntligen dags att konstituera församling i Cerropón. Chiclayos evangelisk-lutherska församlingar firade därför gemensam gudstjänst i Cerropón, och under denna gudstjänst hade vi medlemsupptagning. Det betyder att de som ville bli medlemmar och hade tagit medlemskurs fick chansen att bekänna sin tro och önskan offentligt. Sedan bad vi för dem med handpåläggning, och alla fick var sin gåva – en bibel. Gudstjänsten var som vanligt livlig, med stark sång som ackompanjerades av flera olika instrument – gitarr, flöjt, cartón (en sorts trumma), och saxofon(!). Församlingen fick namnet ”Jesus, la vida y verdad” (Jesus, sanningen och livet), och innehåller till en början sju medlemmar, med hopp om snar tillväxt!

Efter gudstjänst bjöd Cerropónförsamlingen på typisk peruansk mat – tamales, ris och sarsa. Och församlingen från Las Brisas överraskade med att bjuda på tårta. Stämningen var god och många tog tillfället att dröja sig kvar för att njuta av maten och umgås med syskonen från de andra församlingarna.

Under lördagen försökte vi sätta församlingen på kartan. En grupp från församlingen i San Antonio kom och spelade på gatan. De är riktigt duktiga! Flera vittnesbörd fick vi höra, bl a ett av syskonen i Cerropón, och en liten predikan från pastor Pepe, kyrkans president och pastor i Las Brisas. Syftet var bl.a. att göra människorna i Cerropón medvetna om att det nu finns en evangelisk-luthersk församling i området.

Nu ska ingen tro att endast missionärerna har arbetat med den här församlingsbildningsfesten. När jag tänker tillbaka på helgen ser jag att den är frukten av många människors arbete. Och jag känner tacksamhet till syskonen i Cerropónförsamlingen. De är inte så många, men har arbetat hårt och intensivt för att göra detta till en minnesvärd helg. De har lagat mat till 100 personer (så många kom på gudstjänsten), burit bänkar, städat och pyntat gudstjänstlokalen, byggt scen, bjudit in vänner och bekanta osv. Jag tänker också på syskonen i de andra församlingarna som nästan mangrant slöt upp för att fira födelsen av en ny församling i Chiclayo. Jag tänker på gruppen Messenger som övade en vecka för att kunna spela och berätta om Jesus för folket i Cerropón. Jag tänker på missionärskollega Tina Bak som har hjälpt oss att planera, inspirerat, stöttat de som arbetat, haft en övergripande koll på läget, och ryckt in där det har behövts. Men slutligen tänker jag också på f d missionärskollegor, familjen Andersson, som nu är i Sverige. Till stor del är det deras och Tinas arbete, som idag bär frukt i form av en ny församling. Låt oss tacka Gud för hängivenheten som finns här, och be om Guds beskydd och välsignelse för denna nya församling.

//Mattias

Dela/spara

Kerstin Nilsson

Dela/spara

På lördagen gör vi en evangelisationssatsning i området med konsert (medlemmar från en av de andra församlingarna spelar), vittnesbörd, kaffe och kaka, och förhoppningsvis många goda samtal. Be gärna för detta också!

//Mattias

Dela/spara