Arkiv för juli, 2008

Tidningen Dagen rapporterar idag om hur nordiska missionärsinsatser halverats under de senaste tio åren – i första hand inom pingströrelsen. Den mest påtagliga förändringen är i Sverige och Norge. Statistik från Svenska Missionsrådet visar att andra kyrkor och samfund befinner sig i en liknande situation.
Läs hela artikeln: Nordens pingstmissionärer hälften så många på tio år.

Under senare tid har inte enbart de kvantitativa elementen uppmärksammats inom missionens värld, utan även de kvalitativa. Det pågår ett samtal – vad är mission av idag? Den klassiska synen på mission – förkunnelse av evangeliet i kombination med ett socialt arbete – träder allt mer tillbaka till förmån för religionsdialog i kombination med arbete för fred, rättvisa och nödhjälp. Svenska kyrkans internationella arbete presenteras på följande sätt:

Den kristna missionstanken har sin grund i Jesus Kristus. I Bibelns Matteusevangelium 28:19 kan man läsa om hans uttryckliga uppdrag till alla kristna. Förr i tiden handlade mission om att kristna alla världens ”hedningar”. Även Svenska kyrkans utsända missionärer hade förr detta uppdrag – även om de samtidigt gjorde stora insatser inom utbildning, sjukvård med mera. Numera arbetar vår utsända personal främst med biståndsarbete, men också med utbildning och samtal om tro och teologi.

Läs om denna scenförändring i Dagen: Den tid är förbi då man från Sverige skickar ut missionärer.

Det finns all anledning för oss att reflektera över utvecklingen i Sverige, Norden och västvärlden i stort. Kan eller vill Herren Gud inte använda oss längre i det av Honom givna uppdraget? Håller ”ljusstaken” på att förflyttas till kyrkor och samfund i tredje världen (Afrika, Asien och Sydamerika)?

Jag läste nyligen om profeten Jeremia; hur Gud kallade honom till förnyad tjänst: Därför säger HERREN så: Om du vänder om, skall jag låta dig komma tillbaka och du skall få tjäna mig. Om du skiljer det äkta från det oäkta skall du får vara som min mun. Detta folk skall då vända tillbaka till dig, men du skall inte vända tillbaka till dem (Jer. 15:19).

Trenden kan brytas, men troligtvis inte utan omvändelse och förnyelse. Enligt Luk. 24:47 kvarstår uppdraget: … att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.>

Som missionär är man ofta en av dem som står i fokus för uppmärksamhet och uppskattning. Att bara finnas där som en besökare kan ibland vara tillräckligt för att man ska fara hem med gåvor, kanske en bananstock eller en säck potatis.

Det är därför lite ovant att finna sig stående nästan ensam efter gudstjänsten. Eller att andra väcker mer uppmärksamhet vid ett hembesök. Men förra söndagen fick jag uppleva det! Och det gjorde mig glad, mycket glad.

Jag hade egentligen uppgifter inplanerade på annat håll, men eftersom sjukdom på den platsen gjorde att vi inte kunde fara dit fick jag möjlighet att vara med på gudstjänst i Saino. Det var pastoratets första gemensamma gudstjänst i år. Och det betydde också den första gudstjänsten där människor från kisii-stammen och kaenjin-stammen var tillsammans, dessa var fiendestammar under oroligheterna efter valet. Vi var cirka 50 personer närvarande, vi firade nattvard tillsammans och efter gudstjänsten serverades en enkel kopp te. Det var med stor glädje jag såg hur några t o m kramade om varandra efter att inte ha setts på flera månader. Och även om testunden inte blev så lång så blev det för många en chans att träffas och växla några ord.

Efter lunch ville jag besöka någon av de församlingar som ligger lite längre bort och som inte är mer än fem-sex år gamla. Jag rådslog med evangelisten Ngeny och vi kom överens om att fara till Kipkoris. Vi for dit och jag hade tänkt fara med endast Ngeny och en man från Kipkoris, båda kalenjin, som var med på gudstjänsten. De skulle gå på vid kyrkan. Men jag fick två av kisiierna med mig också och efter att tidigare ha blivit stoppad av en som ville ha betalt för att han jämnade ut hålor i vägen så tänkte jag att det kunde vara bra att ha sällskap.

Väl framme i Kipkoris möttes vi av ett varmt välkomnande. Och det var mina medresenärer som väckte uppmärksamheten! Det är ett Guds under, sa ordförande, vem hade trott att kisiier återigen skulle gå här i Kipkoris. ”Abaibai!” Jag är glad, hörde jag honom säga flera gånger medan vi gick runt och besökte några av hemmen. ”Abaibai!”

Herren håller på något sätt ihop sitt folk, trots att det ibland verkar som om alla band kapats. För mig blev det ett starkt vittnesbörd om betydelsen av syskonbanden i Kristus, de finns där, fast de inte alltid syns.

Be att denna process får fortsätta, att freden får slå rötter och försoning får ske också utanför kyrkan! Be att Herrens kärlek får bi tydlig för fler, många fler!

Fil 4:4 ”Gläd er i Herren, alltid” på kalenjin; ”Oboiboitu eng’ Kiptaiyat kotugul”

Kerstin

Sommar innebär i någon mån nyhetstorka (inklusive bloggtorka). Då kan det vara läge att skjuta skarpt mot något fenomen för att, om möjligt, skapa rubriker. Det är inte ovanligt att kristna sammanhang hamnar i fokus. I en av landets ledande tidningar finns ett opinionsangrepp med anledning av en aktuell public service-utredning.

Att sända gudstjänster i oredigerad form innebär att göra propaganda för en specifik livsåskådning, en lära som dessutom ofta stått i strid med de demokratiska normer och sanningskriterier som det offentliga samhället säger sig stå bakom.

Låt religionerna bli synliga på samma villkor som alla andra samhällsfenomen i svenska medier: genom allsidig och kritisk granskning, genom diskussion av deras grunder, sanningsanspråk och sociala konsekvenser! Det är att ta tron på allvar.

Läs hela artikeln: Varför har troende frifil i radio och TV?

Vad är sanning? Frågeställningen är inte ny – Pilatus ställde den frågan (Joh. 18:38). Dessförinnan hade Jesus presenterat sig: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig (Joh. 14:6) och … var och en som är av sanningen lyssnar till min röst (Joh. 18:37). Så enkelt och tydligt talar Han som själv är Ordet!

Vår tid präglas av stor förvirring med tanke på normer och sanningskriterier i såväl samhälle som kyrka. Ett anspråk är emellertid entydigt och av monopolkaraktär: … de demokratiska normer och sanningskriterier som det offentliga samhället säger sig stå bakom.>