Arkiv för augusti, 2009

Ibland undrar man varför en del personer liksom bara försvinner ur kyrkan. Glider iväg liksom. En sådan var Wilson. I några år var han alltid med på gudstjänsterna. Med gitarren. I ungdomsgruppen var han given och behövdes någon att spela på söndagsskolan eller något annat tillfälle ställde han alltid upp.

Men så försvann han. I tiden sammanföll det nog med några tidigare missionärers avsked. Några gånger har jag stött på honom inne i sta’n. Alltid trevlig, alltid med ett leende. Jag har frågat om han inte saknar församlingen, eller bjudit in honom till gudstjänsten. Men nada (spanska: “ingenting”).

Men så för några veckor sedan kom han till gudstjänsten på söndagseftermiddag i San Antonio, en av de andra församlingarna i Chiclayos Evangelisk-Lutherska Kyrka. Och förra söndagen var han tillbaka i Las Brisas. Första gången på länge (vad jag vet). Idag kom han också – till mångas glädje.

Jag hoppas och ber att det blir många gånger till.

/Erik

Pepe Junior och Wilson på en bild från januari 2007

>

Ibland när jag tar en bok ur hyllan så faller det ut ett kvitto, en liten lapp med anteckningar, eller en servett från något café. Idag letade jag fram en kommentar till Efesierbrevet för att förbereda söndagens predikningar. Längst bak i boken låg ett par foton som satte igång mina tankar.

I månadsskiftet maj-juni 2001 utexaminerades jag från läkarutbildningen vid Göteborgs universitet. Av någon anledning bjöd jag in till en liten mottagning för att fira händelsen. Redan då hade jag dock mina tvivel: Varför fira att man inte får studera längre? Samma känsla hade jag när jag tog studenten.

Men när jag tittar på bilderna är det andra associationer som dyker upp i huvudet. Varför säljer de inte så snygga glasögonbågar längre? Och så tacksamheten över vänner jag har. En del av dem har jag inte sett på länge, men jag kan ändå förvånas och glädjas över att de kom för att fira mej. (Eller kom de för den goda maten?)

Undrar förresten om dem som uppvaktade mej förstod att den nyblivna doktorn kanske inte ens skulle ägna sej särskilt mycket åt sitt nyvunna yrke? Att bjuda till fest i en teologisk fakultets lokaler antyder ju i alla fall något.

/Erik

>

Ibland har jag för mycket att göra. Och ibland massa småsaker som jag glömmer. Ett sätt att försöka skapa ordning blir då att skriva en lista. Denna arbetsveckas lista:

- Pepe – före 9.30 onsdag

- Harold – bestäm när

-Förbereda predikantmöte (fre kl 4 pm)

-Kolla minibussen

- Kopiera sånger.

- Predikan till lördag, söndag

- Maila: TorEgil, Tina, AnnaJ, PeterH

- Kolla med Timo

- Ring Bibelsällskapet

- Cerroponmöte fre kl 9

- Sortera visumpappren

- Vattenfilter – köp till Tina och oss

- Frigolit till Elinores fönster

- Förslag till bibelstudier NLM

-Myggtabletter, köp.

Det svåra är bara att jag inte hinner med allt på listan. Och att annat som är viktigare riskerar att trängas ut. Borde ha en annan lista:

- Visa hustrun att jag älskar henne (obs ”visa”, inte bara ”säga”

- Bygg tempelmodell med Lovisa

- Ät glass med Ester

- Läs Bibeln.

- Lek med Jeremia

-Be mer.

Och så är frågan: Blogga? Vilken lista ska det skrivas på?

Erik

Ps Ungdomsledare Jasmin ger mej creds på sin blogg! I like.

>

Ett nytt kapitel har i dagarna skrivits i samlevnadsfrågorna. Senast redogjorde jag för dem under rubriken: Tillspetsat läge.

Kyrkomötets läronämnd var samlad förra veckan och idag publicerades ett pressmeddelande om utfallet. Det sägs bl. a. följande:

Nämnden ser ett bejakande av samkönade äktenskap som centralt i kyrkostyrelsens skrivelse, och menar att dess förslag är förenliga med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. (—) Yttrandet antogs med röstsiffrorna 12-8, och fyra reservationer har inkommit. Läronämnden konstaterar att vigselfrågan är komplicerad och berör många människor djupt. Äktenskapet har haft olika utformning genom historien, och det görs fortfarande olika bedömningar inom kyrkan. ”Även om nämnden för sin del inte ser läromässiga hinder att bejaka kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2009:6 kan beslut om detta sannolikt inte fattas i total enighet”, skriver Läronämnden.

Läs uttalandet i sin helhet: Okej med samkönade äktenskap.

Läs yttrande och reservationer i sin helhet: Vigsel och äktenskap.

Samlevnadsfrågor är aktuella överallt i västvärlden. I förra veckan beslutade den största lutherska kyrkan i USA, ELCA, att öppna kyrkans ämbeten för personer som lever i varaktiga homosexuella relationer: Amerikansk kyrka godtar homosexuella präster.

>

Kära missionsvänner!

Stort tack för alla böner för Joel som hade hög feber i lördags, vilket gjorde att vi inte kunde medverka i Örkelljunga. Joel, som hade haft feber en vecka, var feberfri på söndag morgon! Tack Gud!

För dig som vill kontakta oss ute i Peru via mail eller brev, kommer här bostadsadress och mail-adress till oss:

Elin och Mattias Lindström
c/o Misión Luterana de Noruega,Apartado Postal 1387
Arequipa
PERU.

Mail:

mattias.lindstrom@elmbv.se

elin.lindstrom@elmbv.se

Allt gott och Guds frid och glädje!

Vi var på Remand Home idag. Det är ett häkte för barn. Barnen kan vara där även om de inte gjort något fel i lagens ögon, de kan helt enkelt ha blivit övergivna eller har de varit på gatan och blivit tagna till Remand Home av polisen. Varje onsdag går några från Bethesda dit. Vi brukar sjunga och ha andakt med barnen. Bland alla barnen finns det en kille som är speciell. Han är inte som de andra och jag tror att livet på Remand många gånger kan vara svårt och hårt för honom. Jag vet inte vad han heter, men vi kan kalla honom John. John är utvecklingsstörd och jag har undrat många gånger hur han har hamnat på Remand, han borde ju vara någon helt annanstans bland människor som vet hur man bäst hjälper pojkar som honom.

Det är lätt att tänka att en utvecklingsstörd kille inte förstår något alls, men idag visade han tydligt att han faktiskt har koll på det allra viktigaste. Evangelisten började sin andakt idag med att fråga barnen om de hade något att vara tacksamma till Gud för. Många räckte upp handen och de var tacksamma för livet, för mat, för öron att lyssna med och mycket annat. John räckte också upp handen. Ivrigt svarade han: Jesus har dött på korset! John kanske inte förstår allt, men han visste vad vi verkligen kan vara tacksamma över… /Sofia

På bloggen släpper vi nu fram Elinore Thuresson, volontär i Chiclayo, som gästbloggare:

”Det är väldigt lätt när man kommer till ett nytt land och en ny kultur att ifrågasätta allt och tycka att mycket är konstigt och man kanske inte förstår riktigt varför dem gör si eller så eller varför det är på ett visst sätt. En del saker kan man få reda på varför, medan vissa får man bara acceptera.

Men något jag tror är viktigt och som jag nu gjort genom att läsa, Svenskar hur är vi och varför? av Gillis Herlitz, är att fundera på hur det egentligen är i Sverige och varför vi gör vissa saker på vissa sätt, är det så mycket bättre eller så mycket mer rätt? Det är väldigt intressant att läsa om hur vi svenskar är och sådant som bara är självklart i Sverige, det gör i alla fall inte jag så ofta. Och jag kan känna igen mig i det mesta, och om man ser detta med ”icke-svenska” ögon så skulle det vara precis lika konstigt som vissa saker här är för oss.

Och en del av det ”svenska sättet” sätts på prov här. Ett exempel är tid och planering. Vi svenskar är väldigt tidsberoende, punktliga och planerande människor. Det har vi uppfostrats in i att vara och om man har bestämt att exempelvis ett möte börjar klockan 10 så börjar det klockan 10 och man blir ganska irriterad på personer som inte kommer dit till den tiden. Så är det inte riktigt här i Peru, vilket kan irritera och frustrera mig många gånger. Men man lär sig till viss del. Jag hjälper t.ex. till på en förskola 3 dagar i veckan, och den ska börja 8.30, jag brukar komma dit vid 8.45. Då kanske det har kommit 2-4 barn. Det är först framåt 10 man kan räkna barnen för att se hur många det är där den dagen, det är 24 barn totalt men tror inte alla har varit där på samma dag dem dagarna jag varit där. Och det är inte som i Sverige att det anmäls om barnet kommer eller inte. Orsaken till att dem inte kommer eller att dem kommer sent kan vara många. Men en som för mig är helt ofattbar är att det kan bero på att det var så kalt på morgonen så då ville barnet (eller föräldrarna) inte gå upp ur sängen, eller dem var så trötta så därför blev det lite senare. Har många gånger tänkt att det är verkligen tur att dem inte bor i Sverige där det kan vara 10-15 minusgrader på morgonen på vintern när det är dags att gå upp (dock inte inne i husen) här har dem problem på vintern när det är 15-20 grader. Jag är ganska flitig användare av snooze-knappen, så jag kan verkligen förstå dem, det kan vara kalt och segt att komma upp, men det är ju bara att göra!

Jag skrev också att vi är väldigt planerande människor, tror nog dem flesta svenskar ofta har en almanacka med fullspäckat schema, man planerar upp sin arbetstid, tiden hemma efter arbetet, helgerna och sin semester. Jag tror inte och jag upplever inte att det är riktigt så här. Tror att många svenskar många gånger skulle kunna ha svårt för ett oplanerat besök av någon, eller att stöta på någon gammal bekant någon stans som då skulle kunna leda till en timmas trevligt samtal. Det skulle för många inte fungera då dagen redan är fullbokad och skulle förstöra mycket med en timmas förskjutning. Och ett spontant besök skulle också kunna störa, både ör dem sysslor man gör och renat av bara för att det inte var planerat och det var ”just” när jag hade tänkt se på tv, slappa lite, tvätta lite osv. men ett besök av en vän kanske skulle kunna ge så mycket mer. Tror inte det är så här, här öppnar dem och släpper in en med glädje när man knackar på dörren och man upplever inte att man själ deras ”dyrbara tid” även om dem antagligen höll på med något innan man kom.

Och jag tror det finns för- och nackdelar med både det svenska viset och det peruanska viset. Jag tror att peruanerna skulle behöva en del av det svenska med att planera och hålla tider men jag tror även vi svenskar behöver mycket av det peruanska. Inte minst för att minska ner på stress och utbrändhet som finns mycket av idag och för att få plats med lite mer spontana grejer! Tänk hur det skulle vara om man kunde ta bort nästan hälften av sakerna i kalendrarna. Då skulle många nog må lite bättre och hitta på lite mer ”crazy” spontana saker. Något att fundera på!”

Elinore Thuresson, volontär

Mer av Elinore kan Du läsa på www.resedagboken.se där Elinore skriver under signaturen elinore.t

>

Hur många har noterat att det i Amsterdam under veckans lopp pågått en konferens arrangerad av World Congress of Families (Världskongress för familjer)? Medialt sett förefaller intresset vara minimalt.

En skribent från tidningen Världen idag har rapporterat från konferensen i några artiklar.

Attack mot familjekongress i Holland

Motstånd när familjekongress startade i Amsterdam

Världen idag har i dag en artikel där en afrikansk delegat uttalar sig om förhållandet mellan västvärlden och den afrikanska kontexten. Det är fråga om ett nytt kolonialt kulturförtryck när väst insisterar på att pådyvla Afrika värderingar som strider med det afrikanska folkflertalets.

Vi kan inte förstå varför västvärlden, som gett oss så mycket gott genom den kristna missionen, gör så här mot oss. Det var ju ni som fick oss att sluta upp med hedniska barnoffer och att döda tvillingar och så vidare. Men just nu verkar ni helt upptagna med att göra dåliga saker.

Läs hela artikeln:

”Lämna Afrika i fred”

Jag har från ett annat sammanhang noterat ett tänkvärt citat av den sydafrikanske ärkebiskopen Desmond Tutu: Be nice to whites, they need you to rediscover their humanity.

>

Hur reagerar du om n

Det råder olika meningar om vilka musikstilar som bäst betjänar förmedlingen av evangeliet. Själv har jag i ett övergripande perspektiv försökt tänka på de riktlinjer som aposteln Paulus framhåller i Fil. 4:8: … allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.

Under semestern har jag fortsatt att läsa den danske teologen C. Skovgaard–Petersens bok med titeln Kampen kring Gud – bilder och tankar (J. A. Lindblads förlag, Uppsala 1932). Han har tänkvärda reflektioner om musik.

Under rubriken Två slags musik skriver han bl.a. följande:

Ju längre jag lyssnar till det svall av olikartade toner som brusar mig till mötes från människohavet därute – från kyrkan och förlustelserna, från pressen och litteraturen, från konsten och vetenskapen – desto mera tycker jag mig höra två slag av musik: den som söker att sätta melodi till det flyende livet så att man kan leka bort sitt liv i glömskans och lättsinnets tecken – och den som förer oss inåt och gör oss stilla inför oss själva och därmed även inför de toner som vakna och viska i vårt väsens djupaste djup.

Den förstnämnda musiken är en farlig musik i det att den oundvikligen slutar i missljud och falska toner. Den sistnämnda är den bästa musiken, ty den blir vackrare och vackrare, tills den en gång övergår i de frälstas lovsång, det stora Halleluja där hemma hos Gud.

Under rubriken Stor musik skriver Skovgaard–Petersen om vikten av att hjärtats strängar blir stämda:

… stäm ditt hjärtas strängar! Eller rättare sagt: låt honom gära det, som ensam kan konsten. Ty själv kan du icke. Med ostämda strängar följer nämligen avtrubbat sinne för livets stora musik. ”Örat” är icke längre känsligt nog.

Jesus ensam är den store mästaren i tonernas värld. Då han stämmer hjärtesträngen börjar den tonen ljuda: ”Gud, var mig, syndare nådig!” Och sedan denna: ”Jag tackar dig, Fader”, och så denna: ”Ske din vilja!” och denna: ”Jag tror, hjälp min otro!” Dessa toner är rena toner, de och många andra som likna dem.

Jesus allena kan arbeta in dessa toner i vårt hjärtas förstämda instrument. Men får han dagligen genom sitt heliga ord stämma hjärtesträngarna, så vaknar också denna välsignade musik och väller fram såsom ett omedelbart uttryck för livets egen friskhet och värme.

Stor musik, som aldrig upphör att tona!

>