Arkiv för december, 2009

Om några dagar invigs världens hösta hus, Burj Dubai. Drygt 800 meter hög och med 160 våningar. Läste igår en artikel om detta gigantiska projekt, konstruerat under svåra yttre förhållanden:

För att klara av att bygga Burj Dubai på 48 månader fick det inte ta mer än tre dagar att bygga varje våning. På grund av hettan kunde betongarbetet bara ske under natten, då det ”bara” är 30 grader varmt. Det var ändå för mycket för betongen, som kyldes ned genom att man blandade in is.

Vad är drivkraften bakom ett sådant projekt? Artikelförfattaren kommenterar:

Skyskraporna används för att visa styrka för dem som bygger dem, om det så är spekulativa fastighetsbolag, stora internationella företag eller myndigheter. De ska inte bara ge vinst, utan också status. Av det skälet är höjden en strategisk beståndsdel.

Märkligt att med- och motgång följs åt:

Burj Dubai delar ödet med många andra byggnader som haft titeln världens högsta hus – de verkar alltid bli klara samtidig med en ekonomisk kris. Chryslerskrapan och Empire State Building blev färdiga 1930, ett år efter den stora börskraschen.

Läs artikeln i sin helhet: Jätteinvestering trotsar krisen.

Som bibelläsare är det svårt att undgå jämförelsen med urhistoriens husbygge: Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn … (1 Mos. 11:4). Herren beskådade och kommenterade projektet: Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för (1 Mos. 11:6). Följden blev språkförbistring och folkspridning ut över jorden.

Människors stads- och husbyggande präglas av egoism och prestigetänkande. I motsats till en sådan livsstil framhålls patriarkernas exempel, som levde i tron på Guds löften och ett liv i tält i väntan på det utlovade landet. Abraham … väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat (Hebr. 11:10). Samme författare förmanar och uppmuntrar: … här har vi inte någon stad som består, men vi söker den stad som skall komma (Hebr. 13:14).

Uppenbarelseboken lyfter fram olika scenarier av stadsbilden, till varning såväl som till uppmuntran:

Babylons fall

Det nya Jerusalem

På årets sista dag är det angeläget att stämma in i apostelns bekännelse: … vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare (Fil. 3:20). En sådan status är inte baserad på att göra sig ett eget namn, utan vilar på evangeliets fasta grund: Beröm er av hans heliga namn! De som söker HERREN må glädja sig av hjärtat (1 Krön. 16:10).

En nyårshälsning… Läs mer »

Texterna från Annandag jul har stannat kvar i mina tankar. Profeten Jeremia klagar över kostnaden att följa den Herre som gripit honom, blivit honom övermäktig: Så har jag blivit ett ständigt åtlöje, alla hånar mig. Ty så ofta jag talar måste jag klaga, över våld och förtryck måste jag ropa, ty Herrens ord drar över mig spott och spe hela dagen (Jer. 20:8). Tanken på verklighetsflykt är frestande, men outhärdlig (20:9). En till synes förnedrande process mynnar ut i triumf: Herren är med mig som en mäktig hjälte. Därför skall mina förföljare komma på fall och inte bli mig övermäktiga. De skall stå där med stor skam, ty de har handlat utan förstånd (20:11).

Samma sak drabbade Stefanus. Efter en mäktig predikan förföljs och stenas han till döds. Hans sista vittnesbörd genomsyras av evangelium – Herre, ställ dem inte till svars för denna synd (Apg. 7:60) – för att genom döden kallas in i härligheten.

Att kristna syskon utöver vår värld har det svårt även i vår tid, det är uppenbart. Tidningen Open Doors kom i postlådan i dag, med nyheter om förföljda kristnas situation i bl.a. Afrika och Asien.

En artikel i Dagen av idag aktualiserar också efterföljelsens pris, i en region där stora delar av Nya Testamentets värld utspelar sig. Den andlige ledarens vittnesbörd är starkt: … i evangeliet står det att vi inte bara ska tro på Kristus, utan också lida för Kristus …

Patriark: Vi föredrar att stanna här, även om vi blir korsfästa ibland.

En sådan visad inställning bär på uppenbara likheter med den som aposteln Paulus vittnar om: Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta. Jag kan vittna om att de hängivet tjänar Gud, men de saknar den rätta insikten. De känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror (Rom. 10:1-4).

Kom igen att tänka på kristna bröder och systrar i Istanbul som jag hade förmånen att besöka för några år sedan:

Istanbul Lutheran Church.

Ett ständigt åtlöje kommer omsider att bytas ut mot jubel, glädje och förhärligande: Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet (1 Petr. 4:12-13).

>

Denna jul har särskilt Marias uppgift blivit stor för mig, eftersom jag själv ganska nyligen blivit mamma. Därför vill jag dela med mig av detta.

I ett kallt, smutsigt och mörkt stall hände undret. Djuren hade sitt tillhåll där. Där låg Maria i värkar och gråt och skulle föda fram världens frälsare. Ett barn som var skaparen av sol, måne, stjärnorna och hela universum, och som genom ett ord kunde förflytta berg. Han som var skaparen av vår tro, han låg inne i Marias moderliv och skulle födas fram genom smärta. Tänk vilket under och vilken ödmjukhet från vår skapare; han avstod från makt, härlighet och ära för att komma hit och födas och gå in under våra villkor, och han blev så hjälplös man någonsin kan bli som människa!

Han väljer att födas fram av en ung fattig flicka som säkert inte vet särskilt mycket om att ta hand om ett spädbarn. Josef fick förmodligen bli barnmorska denna natt. Det var blod, svett och tårar även under denna förlossning. Men Gud var där, till och med kroppsligen. Allt låg i Hans hand. Han styrde allt.

Tänk att Gud gav förtroendet till en ung tjej att föda fram hela världens Herre, vårda sig om honom, uppfostra honom. Hon hade ju synder liksom vi! Jesus säger ju senare själv att han inte anförtrodde sig åt någon människa eftersom han visste vad som fanns i människohjärtat. Ändå får Maria bli Guds moder. Det var nåd av Gud!

En annan aspekt som slagit mig är vilken fantastisk bekräftelse detta är på det jobb många kvinnor får till uppgift, att föda fram och uppfostra och ta hand om barn. Vilken gudagiven uppgift! Gud värdesatte denna uppgift så mycket att han själv var beredd att gå in under den. Det blir också en enorm bekräftelse på hur mycket han värdesätter oss kvinnor.

Maria blir också min stora förebild när hon går in i den uppgift Gud ger henne. Hon säger frivilligt ja till att bli mamma och allt det jobb det innebär med smärtfull förlossning, vaknätter och sömnbrist. Samtidigt får hon också känna glädje när barnet ler och skrattar och visar tillgivenhet mot henne, liksom som ett tack för allt en mamma gör. Visste hon vad det skulle innebära när hon sa ja till detta livskall? För visst var det ett kall för livet, även om hon skulle få uppleva smärtan att se sin son offras på det mest skamliga sätt. Inte föder man ju ett barn och tror att det är över sen? Nej, det tror inte jag. Men Maria litade på att Gud skulle ge henne den kraft hon behövde. För henne blev det ett arbete i smärta och i kärlek. Hon får vara förebild för mig och andra kristna att gå in i den uppgift Gud ger och lita på att han också ger den kraft som behövs för att genomföra den, även om den skulle vara livslång.

Gud gjorde inte hennes uppdrag lätt. Mänskligt sett äventyrades ett barns liv när hon gav sig ut på en lång resa som höggravid och sedan inte födde på ett ”rent ställe”, utan på det fattigaste av fattiga ställen, i ett stall. Kanske Maria tänkte: ”Varför kunde jag inte ge Messias ett bättre ställe att bli född på? Och jag ska vara hans mor!” Men världens skapare leder samtiden så att Maria och Josef blir tvungna att ta sig till Betlehem för skattskrivning, för att profetian skall uppfyllas att Jesus skulle födas i Betlehem. Gud var själv med hela tiden och lät det gå enligt sin plan. Det kan jag också lära mig något av. Jag får lägga mitt liv och dem jag har fått ansvar för i Guds händer!

Bön

Herre Jesus, jag tackar dig för att också bilden av din mor har fått komma med i evangeliet. Du föddes av kvinna, som andra människobarn. Du har haft en mor som burit dig. Herre, det går långt utöver mitt förstånd, detta underbara att du som är Gud och alla himlars herre, en gång vilade i Marias famn som ett litet hjälplöst barn. Du tog emot den vård som hennes händer gav. Du behövde det den gången. Du som själv skulle ta dig an oss alla och är våra själars herde och vårdare, du måste själv lindas som ett barn. Allt det gjorde du för att kunna komma in i vår värld, för att bli som en av oss. Du som är alltings herre blev ställd under den lag som var stiftad för oss människor. Du tog på dig allt det som vi måste bära. Jag prisar och tackar dig, du Marias son, du som är född av kvinna och blev ställd under lagen för vår skull. Amen

(av Bo Giertz)

/Elin

…

Tips på sevärt/hörvärt:

Film: Vägen till Betlehem

Musik: Labor of love, Andrew Peterson

Himlen i min famn, Carola

Denna jul har särskilt Marias uppgift blivit stor för mig, eftersom jag själv ganska nyligen blivit mamma. Därför vill jag dela med mig av detta.

I ett kallt, smutsigt och mörkt stall hände undret. Djuren hade sitt tillhåll där. Där låg Maria i värkar och gråt och skulle föda fram världens frälsare. Ett barn som var skaparen av sol, måne, stjärnorna och hela universum, och som genom ett ord kunde förflytta berg. Han som var skaparen av vår tro, han låg inne i Marias moderliv och skulle födas fram genom smärta. Tänk vilket under och vilken ödmjukhet från vår skapare; han avstod från makt, härlighet och ära för att komma hit och födas och gå in under våra villkor, och han blev så hjälplös man någonsin kan bli som människa!

Han väljer att födas fram av en ung fattig flicka som säkert inte vet särskilt mycket om att ta hand om ett spädbarn. Josef fick förmodligen bli barnmorska denna natt. Det var blod, svett och tårar även under denna förlossning. Men Gud var där, till och med kroppsligen. Allt låg i Hans hand. Han styrde allt.

Tänk att Gud gav förtroendet till en ung tjej att föda fram hela världens Herre, vårda sig om honom, uppfostra honom. Hon hade ju synder liksom vi! Jesus säger ju senare själv att han inte anförtrodde sig åt någon människa eftersom han visste vad som fanns i människohjärtat. Ändå får Maria bli Guds moder. Det var nåd av Gud!

En annan aspekt som slagit mig är vilken fantastisk bekräftelse detta är på det jobb många kvinnor får till uppgift, att föda fram och uppfostra och ta hand om barn. Vilken gudagiven uppgift! Gud värdesatte denna uppgift så mycket att han själv var beredd att gå in under den. Det blir också en enorm bekräftelse på hur mycket han värdesätter oss kvinnor.

Maria blir också min stora förebild när hon går in i den uppgift Gud ger henne. Hon säger frivilligt ja till att bli mamma och allt det jobb det innebär med smärtfull förlossning, vaknätter och sömnbrist. Samtidigt får hon också känna glädje när barnet ler och skrattar och visar tillgivenhet mot henne, liksom som ett tack för allt en mamma gör. Visste hon vad det skulle innebära när hon sa ja till detta livskall? För visst var det ett kall för livet, även om hon skulle få uppleva smärtan att se sin son offras på det mest skamliga sätt. Inte föder man ju ett barn och tror att det är över sen? Nej, det tror inte jag. Men Maria litade på att Gud skulle ge henne den kraft hon behövde. För henne blev det ett arbete i smärta och i kärlek. Hon får vara förebild för mig och andra kristna att gå in i den uppgift Gud ger och lita på att han också ger den kraft som behövs för att genomföra den, även om den skulle vara livslång.

Gud gjorde inte hennes uppdrag lätt. Mänskligt sett äventyrades ett barns liv när hon gav sig ut på en lång resa som höggravid och sedan inte födde på ett ”rent ställe”, utan på det fattigaste av fattiga ställen, i ett stall. Kanske Maria tänkte: ”Varför kunde jag inte ge Messias ett bättre ställe att bli född på? Och jag ska vara hans mor!” Men världens skapare leder samtiden så att Maria och Josef blir tvungna att ta sig till Betlehem för skattskrivning, för att profetian skall uppfyllas att Jesus skulle födas i Betlehem. Gud var själv med hela tiden och lät det gå enligt sin plan. Det kan jag också lära mig något av. Jag får lägga mitt liv och dem jag har fått ansvar för i Guds händer!

Bön

Herre Jesus, jag tackar dig för att också bilden av din mor har fått komma med i evangeliet. Du föddes av kvinna, som andra människobarn. Du har haft en mor som burit dig. Herre, det går långt utöver mitt förstånd, detta underbara att du som är Gud och alla himlars herre, en gång vilade i Marias famn som ett litet hjälplöst barn. Du tog emot den vård som hennes händer gav. Du behövde det den gången. Du som själv skulle ta dig an oss alla och är våra själars herde och vårdare, du måste själv lindas som ett barn. Allt det gjorde du för att kunna komma in i vår värld, för att bli som en av oss. Du som är alltings herre blev ställd under den lag som var stiftad för oss människor. Du tog på dig allt det som vi måste bära. Jag prisar och tackar dig, du Marias son, du som är född av kvinna och blev ställd under lagen för vår skull. Amen

(Bo Giertz)

/Elin

Tips på sevärt/hörvärt:

Film: Vägen till Betlehem

Musik: Labor of love, Andrew Peterson

Himlen i min famn, Carola

År 2009 var året då…

… 41 pojkar samlades till Boys Camp på Bethesda

… vårt stora träd i trädgården föll ner en tidig morgon, först en halvan, och sen andra

… det borrades efter vatten på Bethesdas tomt i Ngata

… vi faktiskt fick en punktering, fast bilen var stillastående och hemma på Milimani

… 25 barn har börjat grundskolan från båda centrerna

… Obama blev president i USA och Kenyanerna jublade

… Kerstin fick en ny bil, blå Toyota Dubbel Cab

… Bethesda i Ngata fick 170 hönor och säljer nu ca 800 ägg varje vecka

… vi hade en hastigt påkommen semester i Mombasa

… 10 nya sängar köptes in till Ngata

… vår höna blev stulen

… vädret i Kenya inte har varit sig likt, det har inte regnat som det borde

… vi hade fem volontärer på samma gång. Tack Markus, Thomas, Oskar, Jenny, och sist men inte minst Mia!!

… vi åkte till Maralal tre gånger, snart flyttar vi

… Lina klippte av sitt långa hår, Sofia var frisör

… ELM fick en ny missionssekreterare och en ny kassör. Tack Karin och Ingegerd! Välkomna Peter och Bengt-Åke!

… det har varit stor vattenbrist i landet

… 5 pojkar slutade grundskolan

… Martin Svensson kom och predikade för oss

… en tredje skottkärra höll nästan på att bli stulen, men våra vakter lyckades rädda den

… kokerskan i Gilgil, Mary, fick en son

… vi fortfarande inte fick vatten i kranen

… Sofia fick besök av sina småsyskon, vi fick många andra trevliga besökare också

… husfar i Gilgil gifte sig

… tomten kom, Nej! Vi menar: Stig kom med sin Lena och Anton och Peter. Det var roligt och uppmuntrande att ha dem här. Välkomna tillbaks!

Vi önskar er alla ett riktigt gott nytt år! Glöm inte att livet är fullt av möjligheter! Se inte svårigheterna som problem utan som utmaningar! Gud har lovat att alltid vara med dig oavsett hur du känner.

Och det bästa till sist: Guds välsignelse!

Fridshälsningar från Lina och Sofia

Huvudledaren i DN av idag har en rannsakande fråga i ingressen: Nu travas klapparna under granen. Men framåt kvällen, när vardagsrummet är täckt med presentpapper och alla är lite trötta och dästa, kommer en gnagande fråga att infinna sig: ”Var detta allt?”

Det rapporteras om en julhandel som, mitt i en besvärlig ekonomisk kris, ännu en gång slagit rekord. Vidare reflekteras det ingående över ”gåvans väsen”. Artikeln mynnar ut i önskemålet … att göra gåvan meningsfull i överflödssamhället.

Det finns en del tänkvärda formuleringar i artikeln: … julens innersta väsen: den ömsesidiga förpliktelsen att upprätthålla vänskapliga relationer med omvärlden genom att frivilligt avstå viss egendom till andra människor. (—) Det tilltalande med gåvan är dess frivillighet, dess karaktär av kärleksfull uppoffring. (—) Den ultimata gåvan konstruerades sannolikt av kristendomen: guden som offrade sig själv på korset för vår skull. Det är svårt att slå, även om den bakomliggande logiken är grumlig.

Läs ledaren i sin helhet: Gåvans dag.

I Guds ord är den bakomliggande kärlekens logik inte grumlig. Läs och lyssna till evangeliet: Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom (Joh. 3:16–17).

Frälsningens gåva är tydligt manifesterad och dokumenterad. I Rom. 5–6 framhålls följande: … så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd (Rom. 5:15) … den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus (Rom. 5:17) … Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre (Rom. 6:23).

Så här på kvällen, när vardagsrummet som var täckt med presentpapper är bortplockade, jag börjar bli lite trött och däst, förundras jag i tacksamhet över julevangeliets mysterium – och instämmer med aposteln Paulus: Gud vare tack för hans obeskrivligt rika gåva (2 Kor. 9:15).

God fortsättning på julfirandet – i Jesu Kristi namn!

>

När jag var i tioårs åldern drömde jag ibland om att bli bonde. Men åkrarna och djuren prisar sin Herre för att jag inte blev det. Det är inte alltid tanken som räknas – någon slags begåvning och vissa kunskaper krävs också. Men jag är ”från landet”, eller ”campesino” som man säger i Peru. Kanske är det därför jag så ivrigt önskar att det fanns en åsna och en oxe i stallet där Jesus föddes (se Jes 1:3). Läs mer »

Har under den gångna veckan fått julbrev från Harar i Etiopien. De frilansande korttidsmissionärerna Elsie och Sture Bengtsson skriver om sina första intryck och planerna för kyrkbygget i staden. Jag citerar från brevet:

Nu är vi alltså i Harar, c:a 50 mil öster om Addis Abeba. Vi blev varmt och hjärtligt välkomnade av församlingen. (—) Harar stad har c:a 400 000 invånare och består till 92% av muslimer. Detta är en stor anledning till att troget fortsätta spridningen av det glada budskapet om Jesus, vår Frälsare. Kan en ny kyrka få bidra till att några fler blir vunna för Guds rike, ja, då är projektet inte meningslöst. Församligen här är övertygad om att att nu är den tid som Gud har gett oss att sätta igång bygget. Vi fick Neh. 2:18 skrivet på ett plakat den dagen vi kom: ”Låt oss stå upp och bygga”.

Kinamissionären Per-Martin Hjort har också nyligen aktualiserat staden Harar genom att göra intressanta tillbakablickar i såväl familjens som ELMs missionshistoria.

Once upon a time i Harar…

>

I gårdagens La Republica skriver man om en opinionsundersökning i sjutton latinamerikanska länder. En del av svaren är ganska färvånande. Läs mer »

Tidigare under vår tid i Peru har vi förvånat oss över blandningen av katolsk kristendom och hedendom som finns här. Igår fick vi se en annan religions- och traditionsblandning – i svensk tv!

Tillsammans bänkade vi oss häromdagen framför datorn för att se på luciafirandet i svensk TV. Svenska traditioner är nog aldrig så viktiga som när man är utomlands. Tidigare under dagen hade vi ätit pepparkakor och druckit varm lilafärgad ”chicha morada” (som fungerade som glöggsubstitut) tillsammans med nötter och russin. Det var inte utan att man började längta hem lite när vi hörde den vackra stämsången klinga i kyrkan. Julen närmar sig!

Samtidigt som jag njuter av vissa svenska traditioner kan jag inte låta bli att fundera på hur en evangeliskt kristen från något annat land skulle reagera över det som visades på tv. Ett katolskt helgon firas i lutherska kyrkor med sånger där flertalet helt saknar andligt innehåll! Hur förklarar vi det? Skrapar man lite närmare på luciatraditionen i Sverige upptäcker man dessutom att vår svenska luciatradition har ganska lite att göra med helgonet från Sicilien. Luciafirandet hämtar största delen av sitt ursprung i svenska, icke-kristna traditioner såsom midvinterfest, ”staffanssjungning”, och annat som gärna gick hand i hand med supande och andra tråkigheter (fylleri natten före Lucia är ingen ny företeelse med andra ord). Man kan givetvis även ha synpunkter på om vinnare av skönhetstävlingar bör krönas på helgad plats. Nog är luciafirandet ett svenskt exempel på blandning av kristna och icke-kristna traditioner! Visst kan traditioner som inte har kristen bakgrund vara bra att hålla fast vid och iaktta. Men när de kommer in i kyrkan borde vi väl vara mer nogräknade? I Peru har vi förfasats över att den katolskt kristna kyrkan inte har hållit en skarpare gräns mot de hedniska traditionerna – att vörda helgon och att tillbe andar flyter ofta ihop. Och så visar det sig att vi har märkliga traditioner också i svenska kyrkor! Jaja, man blir lätt hemmablind.

Trots det lite tvivelaktiga ursprunget till luciafirandet saknas det inte möjligheter att göra det till något positivt. Ofta tar man ju med kristna sånger med god evangelieförkunnelse i luciafirandet. Och upplevelsen av hur ljusklädda gestalter kan lysa upp det dunklaste mörker är mäktig – det går lätt att predika över hur Kristus kommer till vår värld som ett ljus i mörkret. Lucians vita dräkt kan få symbolisera de kristnas renhet, det röda bandet Kristi blod som renar från all synd osv. Gärna luciafirande för mig alltså, men om det ska vara i kyrkan bör väl Lucia bli en ljusbärare som pekar på Jesus, det sanna ljuset!