Arkiv för mars, 2010

Skolorna har kommit igång efter sommarlovet i Peru. Vår Lovisa har börjat andra klass. De fick en ny fröken, vilket gjorde starten ganska tuff för Lovisa. Men sista veckan har det gått bra, och hon trivs med kompisarna. Dessutom ger den nya fröken mindre läxor än den gamla! Läs mer »

Som förälder oroar man sig för sina barn ibland. Just nu har Joel en lätt förkylning, vilket gör att vi någonstans i våra hjärtan bär på en liten oro för honom – tänk om det är något värre på gång?

Som kristen förälder oroar man sig för sina barns eviga väl: känner de Jesus? Har de tagit emot honom? Kommer vi att få se dem i himlen? Läs mer »

Vi träffade Benson på gatan förra året, i oktober tror jag. Han är en kille på ungefär nio eller tio år med ett härligt leende och ett tydligt behov av kroppskontakt. Han bokstavligen flög upp i famnen på oss när vi mötte honom och en söndag kom han till kyrkan, då somnade han med huvudet i Linas knä. Han fångade våra hjärtan men vi har inte sett honom på gatan på ganska länge nu.

Till Remand Home, barnhäktet, kommer det ganska många gatubarn. Polisen vill inte att det ska finnas barn som lever på gatorna och därför samlar de ibland ihop gatubarnen, de blir då tagna till Remand Home. Barnen stannar inte på Remand Home utan blir utplacerade på olika ställen. I bästa fall hittas deras föräldrar och de flyttar hem, men ofta är det olika barnhem som tar hand om dem. Vi från Bethesda besöker Remand Home varje vecka, när där är pojkar från gatan pratar vi extra mycket med dem. Ganska ofta vill personalen på Remand Home att vi ska ta hand om de pojkar som varit på gatan. Om vi har lediga platser på våra center tar vi emot dem. För några veckor sedan fick Bethesda i Gilgil två killar från Remand Home.

I torsdags skulle jag och Lina åka till Nairobi. På vägen åkte vi inom Gilgil. Gissa vem som kom springande mot bilen då vi körde in genom grinden! Just det! Benson.

Vi blev väldigt glada över att se honom där. Vi visste ju om att det kommit två nya killar dit från Remand Home, men vi var inte med när de kom dit och vi visste inte ens vad de hette.

Gud har omsorg om sina barn, och han har också Benson i sin famn. Där är det riktigt tryggt!!

Ha det gott!     /Sofia

PS. Bethesda har köpt in en motorcykel till Ngata. Den är röd och blänkande och vi är stolta över den. Den kan hjälpa Bethesda till exempel med att köra ägg till stan.

Hej vänner!

Bethesda är i ständig rörelse. Det vill säga: det händer alltid något på tomten och med pojkarna, och personalen är alltid på språng.

Vi har ju tidigare berättat ganska mycket om våra höns och att vi nu säljer ägg. Det är vi stolta över. Och nu kan jag också stolt berätta att vi fortsätter… Äggen som vi sålt har gett oss inkomst. De pengarna har nu använts till att bygga ett växthus där vi tänker odla tomater.

Det är härligt att få vara med i något som rör sig, något som går framåt. Jag är tacksam över att Bethesda har personal som lägger ner hela sin energi för Bethesda och arbetet med pojkarna från gatan. Jag är tacksam för de nya idéer som ständigt poppar upp om hur vi kan gå vidare i vår tjänst för de utsatta barnen.

Just nu jobbar vi extra mycket med våra idéer och framtidstankar. I höstas fick vi möjligheten att göra en utvärdering av Bethesda, och nu går vi igenom resultatet av den. Vi läser, funderar och diskuterar. Det vi kommer fram till ska vi sedan skriva ner i en Strategiplan, Strategic Plan 2010-2020. Strategiplanen får sedan vara ett redskap att använda både i vardag och i utveckling.

Kommer du ihåg Nathan, den döva pojken? Vi berättade om honom någon gång under förra året, i augusti om jag inte minns fel. Han har varit på gatan i många år, och vi har också träffat på honom på barnhäktet, Remand Home. En av våra vänner, Veronica som jobbar i stan, har ett särskilt hjärta för den här pojken. När vi träffade honom i augusti ville vi hjälpa honom till en dövskola som Veronica känner till. Problemet just då var att det var skollov, så vi var tvungna att vänta tills terminen började igen. Men då var Nathan försvunnen. Och vi har inte sett honom igen förrän nu häromdagen. Plötsligt så var han bara där utanför posten. Tyvärr fick jag bara möjlighet att hälsa helt hastigt på honom, sen gick han. Det kändes ändå bra att se honom. Om han fortsätter att vara i stan, så kanske det finns något Veronica kan göra för honom. Vi ska prata med henne om det.

Nu önskar jag dig en välsignad vecka. Lev den med Jesus!

Hälsningar Sofia

En god vän sände ett fyndigt påpekande med anledning av en nyhet om några kyrkoledares resa under helgen. I delegationen ingår bland andra ledare från Svenska kyrkan, Katolska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet. Den gode vännen hade bl.a. följande kommentar: Vågar vi be om en underfull omvändelse? Det finns förvisso en fin tidigare likartad händelse, att ovänner till den sanna tron blivit omvända ”på vägen till Damaskus”. Skulle något vara omöjligt för Gud?! Läs mer »

Jag gillar att se på film. Men mitt tittande har förändrats. Tidigare såg jag nästan vad-som-helst. Det vill jag inte längre. I det senaste numret av tidningen Till Liv finns en artikel med titeln ”Kristen i filmkulturen”. Den är bra. Bibelläraren Mikkel Vigilius  vågar se mer längre än till svart eller vitt.

Vigilius skriver: ”Bra filmer kan till stor del ge detsamma som god litteratur; de utvidgar vår horisont, de låter oss känna igen oss i andras erfarenheter och känslor, vår förståelse av människolivet fördjupas, vi utmanas till eftertanke och ställningstagande och vi dras in i en berättelse som engagerar och berikar oss.” Film kan vara fantastiskt! Läs mer »

Under språklektionerna denna veckan har jag satts på prov. Som förberedelse till tjänsten i Chiclayo har jag på spanska utsatts för smått provocerande frågor om varför jag är kristen, vad mitt kristna vittnesbörd består i, varför jag är med i en luthersk kyrka, och hur den lutherska kyrkan skiljer sig från den katolska. Den sistnämnda frågan fick mig att fundera lite extra. I Peru existerar den lilla lutherska kyrkan i skuggan av den stora romersk-katolska folkkyrkan – förhållandena är omvända jämfört med Norden, med andra ord. Den lutherska missionen måste därför alltid vara beredd att motivera sin existens här. Vad har vi som de andra saknar? Läs mer »

Med tacksamhet ser jag tillbaka på den senaste resan i Afrika (15/2–3/3); nio dagar i Kenya och åtta dagar i Etiopien.

Vistelsen i Kenya avslutades med givande möten och samtal med ELM-missionärerna och verksamhetsansvariga på Bethesda i Nakuru. Som sista programpunkt ingick samtal med ELCK-ledningen, biskop Walter Obare och generalsekreteraren John Halakhe i Nairobi. Läs mer »

Ikväll ska jag utgå från Luk 13:1-9 på bibelstudiet i Cerropón. Det är ingen lättsmält text. Lukas berättar att ”några kom och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat  med deras offer”. De ställer egentligen ingen fråga till Jesus, men man förstår att de förväntar sig en reaktion. Jesus, tyck till!

Situationen är oerhört aktuell. I den tid vi lever i är det ofta lika viktigt hur man förhåller sig till något som hänt, som händelsen i sig. (Tänk gärna efter – är min iakttagelse riktig?) Läs mer »