Arkiv för augusti, 2011

Att vara med på en del sammanträden hör till mitt jobb. Jag lider inte av ett sammanträde då och då. Men just nu är jag inte i ett skov. Eller vad sägs om generalsekreterarmöte med Nordiska Inremissionsrådet (2 dagar), redaktionsrådsmöte med Till Liv inklusive möte med tidningsnämnden och Begrunda (2 dagar), ELM:s läroråd, Läs mer »

Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror.

Jag skäms inte för Jesus. Han skäms inte för mig. Läs mer »

Nordiska Inremissions Rådet (NIR) är en mötesplats för lutherska organisationer som arbetar med mission på hemmaplan i de nordiska länderna. Just nu pågår NIR:s generalsekreterarmöte i Köpenhamn. Det är första gången jag är med.

Första samtalspasset ägnar vi åt att beskriva läget i våra respektive länder. Läs mer »

När jag arbetade i Chiclayo, Peru, så slog det mig gång på gång att många av texterna från Nya testamentets evangelier på något sätt kändes ”närmare” där, än vad jag upplevde i Sverige. När Jesus på väg in i staden Nain möter ett sorgefölje uttrycktes samma förtvivlan – och på liknande sätt – som alla i Chiclayos enklare områden kände till (Luk 7). Att maten inte räckte till var lätt att tänka sig in i – liksom förvåningen över att det fanns någon som gratis gav mat åt mer än femtusen personer (Mk 6). Kanske kan man säga att det är något av evangeliernas tid i Chiclayo.

Men vilket tid är det i Sverige? Finns det bibelböcker som är tillkomna och riktade in en tid som liknar vår tid och vårt samhälle? Det första svaret på en sådan fråga är förstås att varje bok i Bibeln är inspirerad av Gud och riktad till varje människa i varje tid. Hela Bibeln är Guds Ord och hela Bibelns ska läsas. Det svaret givet tror jag man kan gå vidare och se att det finns många likheter mellan Sverige idag och den andliga miljö Gamla testamentets profeter beskriver. Det är förstås en förenkling – eftersom profeterna verkade utspridda på stort område och i tiden under flera hundra år. Men det finns något i vår tid – i det Sverige som lämnat kristendomen bakom sig, som lever i uppror mot sin historia, sina värderingar och sina traditioner – som stämmer med flera av de gammaltestamentliga profeternas mörka bilder av sin samtid.

Nästa fråga blir då om jag drivs av samma heliga eld som drev profeterna att förkunna Herrens ord. De ropade om omvändelse, de pekade på Guds trofasthet – vad Han gjort i historien – och vika underbara löften han gav sitt folk?

Att leva i profeternas tid är kanske inget man väljer, men kanske är det ändå så att vi gör det. Då behövs de profetiska rösterna.

/Erik