Iförrgår kväll tog vi avsked av familjen Andersson. Det var inte så lätt. De har varit både guider, förebilder och mentorer under vår första tid i Peru. Och nu har de lämnat fältet…

Varje missionär vet att hans eller hennes tid på fältet är begränsad. Antingen åker missionären hem efter fullgjord tjänst, eller så fortsätter arbetet på annan ort. Det innebär många avsked och relationer som bryts. Kollegor som kommer och går. Många besökare som kommer och går. Och kanske framför allt – många inhemska människor som blir nyfikna på kyrkan, men som lämnar när nyfikenheten har lagt sig.

Nu var det alltså dags för ett jobbigt avsked: i tisdags kväll satte sig familjen Andersson på bussen till Lima. Vi kommer att sakna dem som vänner. Och vi kommer att sakna dem som kollegor. Snart, när Tina Bak reser, står vi ensamma med ansvaret för missionen i Chiclayo. Hur ska det gå, tänker vi ibland och oroar oss.

Lyckligtvis är det inte riktigt sant. För det första har Jesus lovat att vara med oss alla dagar. Där Guds Ord predikas och människor döps in i hans kyrka, där är han själv närvarande. För det andra finns det många goda krafter här i den peruanska kyrkan som gärna hjälper oss med det vi inte förstår av språk och kultur och arbete. För det tredje litar vi på att många människor stöder missionens och kyrkans arbete i Peru med böner. Det är gott att tänka på, när vi nu tvingats ta avsked från ett par väldigt duktiga och kompetenta missionärer.

//Mattias

2 svar till “Avsked“