Blogg

I går var det kvinnokonferens i byn Lovakotturu där barnhemmet ligger. Efter en seg morgon med frukost på annan plats och lite annat tidskrävande kom vi till byn. Hon som skulle översätta hade inte kommit än, så vi fick vänta lite till. När då hon hade kommit skulle jag upp till barnhemmet för att iklädes den här sarin. Det tog väl en halvtimme kanske och jag hade mer hjälp än på min bröllopsdag. Och det behövdes nog för det är inte lätt att få fyra-fem meter tyg till att hänga rätt. Äntligen kom vi i gång med undervisningen. Jag upplevde en.

I min barndom var det en stor högtid att vara med på en tältmötesavslutning. Sista dagen på en tältvecka var alltid extra festlig. Det fanns inslag av avsked "...Faren väl Ni vänner kära.." men även glädje över att mötas igen "...men vi väntar bättre dagar..." I går fick jag uppleva något av detta när det var avslutning på pastorskonferensen. I tre dagar har Qes Mekonnen och jag undervisat 60 pastorer i troslära och hermeneutik. Det är utvecklande att tvingas in i ett ämne för att sedan försöka att leverera det vidare till andra. Till en början står man inför en tillsynes.

I dag laddar jag för att undervisa kvinnorna. Egentligen är det huvudfokus för denna resan. Och med 'egentligen' menar jag att det har hänt så mycket annat som också har varit välsignat, att detta blir en del av allt. Men en mycket viktig del. När ni ber i dag så be gärna för mig. Jag har en lång varm härlig dag framför mig. Temperaturen är kanske runt 30 grader - mycket vatten krävs. Jag upplever att Gud har lett mig i förberedelserna, men det är ändå spännande innan det har satt igång. Jag ber att Gud ska bli förhärligad i allt.

= Välsignade, men med mycket att göra. Så är det för oss dessa dagar. Jonny och Mekonnen undervisar, Olof och Peter leker. Och jag, ja, jag gör väl också något vettigt hoppas jag. Vi möter många människor och det är härligt. Våra vänner fortsätter ta hand om oss. Mer än de behöver skulle man kunna säga, men vi har väl landat lite mer i det nu. I kväll fick jag ge en hälsning i en församling. Jag sa något om kvinnan som skulle stenas för att hon var prostituerad. Ingen annan än Jesus hade rätt att döma henne och han säger: "Inte.

Det är måndagen efter sportlovet (i alla fall i Skåne, där sportlovet är vecka 8). Jag har blandat arbete med ledighet under veckan, för att också ha tid med familjen. Veckan avslutades med en ledig helg. Igår var det gudstjänst hemma i Örkelljunga missionshus. Det är så gott att komma dit. Glada hälsningar. Barnen hittar snabbt någon kompis. Någon som vet att vi haft några tunga veckor kommer och kramar om mig. Och så knör vi oss ner i bänken. the_ID.

Olof och jag sitter här söndag eftermiddag på hotellet och njuter en mangojuice och en kopp kaffe. I förmiddag var vi på gudstjänst i Sastrys (en av de tre) församling. Härligt möte med människor ännu en gång. Mekonnen predikade och vi delade några ord som vanligt. Jag sade bland annat lite om temperaturskillnaden mellan här vi är och hemma. Jag sade att jag var glad att vara här i Indien :) Både pga. den fysiska värmen men också den mänskliga. Överallt vi kommer tar de väl emot oss. Ett utdrag ur min dagbok från i går: På kvällen åkte Qes:arna [amarinja för.

Klicka på bilderna för att se dem i full storlek. .

Idag serverade våra indiska vänner lunch på mitt rum. Vi var tre indier, två danskar, två svenskar och en etiopier. En härlig blandning av människor. Qes Mekonnen har tagits emot med stor generositet av våra indiska vänner. Moses, ledare här i Indien, och Mekonnen från Etiopien har hittat varandra. De ser många likheter för kristenheten i respektive land. De delar glädjeämnen och bekymmer. Samtidigt upplever vi att de har mycket att lära oss. Hur är det att leva i länder där utmaningarna är enormt stora. Bröderna står stadigt förankrade på Bibelns grund detta är ett tacksägelseämne. Bönen har en central plats. Gott! Tack.