En liten lapp

En liten lapp

När jag i september skulle säga hejdå till min syster Matilda på flygplatsen gav hon mig en liten vit papperspåse och i den fanns 139 st. lappar till mig från henne och hennes Stoffe. Dessa små lapparna har fått betyda mycket för mig under mina månader här i Kenya, speciellt de dagar då det känts lite tuffare eller när jag bara velat höra något från Matilda och Stoffe. På lapparna har det stått allt från skämt och dålig engelskundervisning till uppmuntrande ord och bibelord. De olika lapparna har bland annat gett mig ett leende på läpparna, påmint mig om att jag är på rätt plats, att jag har en fantastisk familj i Sverige och att jag inte är ensam. Vissa dagar har jag inte tagit någon, andra dagar har jag tagit en lapp och någon dag har det blivit två. Tänk vad en liten lapp med några få ord kan göra. Det är inte mängden av orden som räknas, det är innebörden och vem de är från och personens/personernas tanke och kärlek i det.

Igår kväll innan jag skulle lägga mig tog jag en lapp och de orden fick mig att tänka efter, det fanns så mycket i orden. Det stod: VI TROR PÅ DIG!!!

Att ha någon som tror på en, som hejar på en och som går med en, det är speciellt. Har du någon gång tänkt på reaktionen hos personen som du sagt “jag tror på dig” till? För mig är det ingenting man bara säger, det ligger så mycket i de orden och det har jag fått se konkret här. Jag fick märka det i mig själv igår kväll, det blev en påminnelse om att Matilda och Stoffe redan från början trodde på mig i detta och att de vill påminna mig om det. De få orden gav mig ett leende och kraft. Tänk er att ni springer ett lopp och ni nästan är i mål, då ser ni någon som ni känner och denne ropar ert namn och hejar på er. Lite så blev det för mig. Ett peppning i det sista och att de redan innan allt börjat hejade på mig och trodde på att jag kommer gå i mål.

Förutom i mig själv igår kväll har jag fått se det i killarna och skolbarnen. Ibland kan vi sitta med dem och de säger att de inte kan prata bra engelska, de kan inte läsa, lösa det där mattetalet, spela fotboll eller rita lika fint som någon annan. I de stunderna får vi komma och tala om att de inte ska ge upp utan ge det en till chans, att vi är med på vägen och att VI TROR PÅ DEM. Jag är ganska säker på att det stort för dem att höra också. Barnen har gått igenom det ena och det andra, har fått en andra chans här men att de har möjligheter i framtiden är det inte alltid de ser. Det kanske inte heller finns så många som hejar på dem eller talar om för dem att de tror på dem och att de kommer hjälpa dem. Jag satt t.ex. med en av våra killar och han sa att han vill bli doktor, men det skulle nog inte gå för han var inte tillräckligt duktig och han skulle aldrig kunna komma så högt enligt sig själv. Vi satt och pratade ett tag och det märktes hur gärna han vill bli doktor och att då se blicken i hans ögon när jag sa att jag tror på honom och att han också måste tro på sig själv. Den blicken var magisk, han lyste! Han frågade om jag verkligen tror att han kan bli det. Jag svarade att jag inte kan lova att han blir doktor, men att om det är hans dröm så får han inte ge upp utan kämpa och att jag tänker heja på honom hela vägen och hjälpa honom där jag kan. Några få ord gav så mycket.

Det ligger så mycket i dessa orden och jag vill verkligen uppmuntra er att uppmuntra varandra och säg till varandra att ni tror på varandra, att ni hejar på och är med längs vägen. Några ord kan göra stor skillnad! Och se på personen ni säger det, ibland syns en konkret skillnad och det är underbart att få se en annan person lysa.

/Julia Nilsson, volontär Kenya

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fem × två =

© 2017 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved