Idag har varit en städdag- och det mina vanner var mkt valbehovligt! Det har varit ett ganska akut behov under en vecka faktiskt, men det har liksom alltid kommit saker emellan. Idag blev dagen jag tillslut tog tag i det!! Ska inte ga in pa detaljer, MEN KUL VAR DET INTE! (Och jag ar inte ens färdig). Det ar ju till valdigt stor hjalp om man har en van att prata med och som kan hjalpa en. Men det ar inte vem som helst man vagar bjuda in i sin mycket ohygiensika rora. De vanner som faktiskt klarar av att utharda det och tillock med hjalper an ska det sattas stort pris pa!!
Ska man dra andliga paraleller till det kan vi ju tanka pa tillstandet i vara hjartan. Vi hade inte en chans att desinfecera den roran, det var verkligen flackat och illaluktande- for tid och evighet. Var de ett hjarta vardigt att bjuda in Jesus till? Knappast, men anda star det att Jesus star vid var dorr och knackar pa och han vill komma in och ata med oss (Uppenbarelseboken 3.20)- det ar inte sa att han bara vill bjuda in oss till sitt hus i himlen utan har och nu vill han komma in till oss. Och inte nog med det om vi ger honom tillatelse att komma in hjalper han ocksa till att stada sa det blir helt skinande rent – och som pricken over iet kanske han liksom skurar golvet med lavendel och tander rokelse.
Otroligt detta, att pa nagot outgrundligt satt, tack vare Jesu stora karlek och nad star kan vi sta helt rena fran all synd och skuld och vi far vara tillsammans med honom. Den vanskapen vill jag aldrig forlora.– Och av nagon outgrundlig anledning vill inte Gud det heller.
Men lycklightvis har jag ocksa nagra manskliga vanner, aven om jag inte vagade bjuda dem in i min rora. Imorgon ska jag traffa nagra av dem 🙂
Ha det gott! /Ida, Movevolontar, Peru
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved