Från Nakuru till Chesinende

Från Nakuru till Chesinende

Chesinende 2008
Ett av de första brända husen som vi såg på väg från Nakuru och hit till Chesinende.

Påskaftons förmiddag körde jag från Nakuru till Chesinende. Jag hade sällskap av en av ungdomarna från Chesinende som varit på besök hos släktingar i Nakuru. Eftersom jag hört att jag skulle få se mer av skadorna om jag följde stora vägen så gjorde jag det. Först var allt som vanligt…. Men efter att ha kört bortåt en timme så såg vi de första brända husen. Och det var inte bara enstaka utan ganska många. Strax innan avfarten mot Kericho kom vi till byn Jogoo. I december var jag där på stormöte. I samband med söndagens gudstjänst välkomnades, döptes och konfirmerades ett stort antal människor. Nu ca tre månader senare är byn en i stort sett öde plats. Hus byggda av sten har en del av väggarna kvar, trähus är helt nerbrända. Huset där jag fick sova kände jag igen på de vitmålade väggarna och husets planlösning… Allt annat var borta och förstört.

Vid avfarten mot Kericho, allmänt kallad Total Junction, där långtradarna brukar trängas om parkeringsplatserna och olika försäljare svärmat kring bilen var det nu nästan öde. Hus brända, takplåt bortriven. Vid något hus låg en hög med kläder blandat med stenar rivna från väggarna och muggar, tallrikar och skor. Några få människor gick och plockade bland ruinerna.

Vidare mot Chesinende, enstaka förstörda hus, brända eller nerrivna syntes. Chesinende var sig ganska likt men en hink potatis kostade Sh 250 mot tidigare Sh 100 eller 120. Odlarna har jagats bort……… Det lilla matstället (fast störst i Chesinende by) vars ägare körds bort verkade tomt. Posten fanns kvar, julpost låg kvar i boxen.

Stationsföreståndaren välkomnade mig hem. Och så berättade han hur ungdomar jagat häromkring, hur de ville ha tag på dem som var från andra stammar, hur han hållit vakt tillsammans med nattvakten och nästan inte lämnat stället under hela januari. När han någon gång skulle ta sig hem hade han smugit andra vägar för att undvika att bli upptäckt och slagen, beskylld för att ha gömt främlingar.

Så var jag då hemma, äntligen. Men det märkliga är att sådant som normalt händer när allt rullar på händer också trots att mycket blivit upp och nedvänt. Efter att ha packat ur bilen och ätit lite så gick jag med stationsföreståndaren till familjen Lasoi. Daudi Lasoi var en gammal man 80 år som varit medlem i församlingen sedan dess början. Han var en välkänd och respekterad man både i närområdet och i hela kipsigisområdet. Att på Påskdagen fira begravningsgudstjänst blev en kraftig markering av det kristna hoppet baserat på det faktum att Jesus är uppstånden och Han lever!

Kerstin

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nitton − 13 =

© 2017 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved