Hemma bäst

Under knappt två veckors tid har jag varit på resande fot. Först reste jag till Juliaca i södra Peru. Det är en smutsig handelsstad på 3800 meters höjd över havet. En bit från staden ligger Titicacasjön, känd som världens högst belägna segelbara sjö. Men det var inte för att segla jag var där…

… utan för att besöka CLET – en luthersk bibelskola i Juliaca. Under hela februari läser 16 vuxna och ungdomar från Chiclayo på bibelskolan. Missionen har stöttat resa och studier och syftet med min resa var dels att se hur studenterna hade det och dels att knyta lite närmare kontakt med bibelskolan, den lutherska kyrkan i södra Peru och de norska missionärer som jobbar där.

Det var fantastiskt att se hur engagerat eleverna pluggade. Galaterbrevet, Apostlagärningarna, Luthersk identitet och så vidare. På eftermiddagar och kvällar var det läxläsning, idrott, lek, och kvällsmötet. När jag frågade ungdomarna från Chiclayo om något kändes jobbigt eller svårt så tyckte de inte det först, men sedan nämndes hemlängtan (det är trots allt ett par hundra mil mellan Chiclayo och Juliaca), det kalla klimatet och den ”konstiga” maten.

Sedan fortsatte jag till Lima och besökte det evangeliska seminariet, SEL. Där läser tre predikanter från Chiclayo denna månad. Där var nivå och tempot ännu högre och alla tre fick slita hårt för att hänga med i undervisningen. Men man klagade inte, utan var tacksam över möjligheten att läsa ”på heltid” en månad.

Sist hämtade jag vår nya volontär/praktikant Elinore Thuresson på flygplatsen i Lima. Hon är förresten inte bara volontär, utan också min systerdotter, så det var ett kärt återseende på flygplatsen. Under tre månader ska hon lära känna missionsarbetet i Chiclayo och förhoppningsvis kunna hjälpa till med ett och annat.

Under knappt två veckors tid har jag varit på resande fot. Igår kom jag hem igen. Och det är så sant som det är sagt: Borta bra, men hemma bäst.

+Erik>