Höghöjds-spanska i Arequipa

Höghöjds-spanska i Arequipa

Här kommer nu den allra första rapporten från oss. Den skrivs efter att ha tillbringat hela tio dagar i Peru. Vi kom fram till Lima ca kl 19 lokal tid den 16 jan med goda minnen och uppmuntrade efter möten i Kristianstad och Åstorp. Trötta efter den 13 timmar långa flygresan fick vi ny energi genom att träffa Janne, Annis och Ella på flygplatsen. Ella blev snabbt en favorit hos våra döttrar. Mathea talar ibland om att vi ”snart ska åka till Chiclayo och hälsa på Ella”. Janne och Annis var också precis så trevliga och fina människor som vi hade blivit förvarnade om och nu ser vi fram emot att få vara arbeta tillsammans med dem om några veckor. Men först är det fyra veckors spanskastudier i Arequipa som gäller. Här, nästan 2400 m. ö.h blev vi den första dagen lotsade genom de grundläggande kunskaperna vi behöver om staden av Litos, en av lärarna på ABC-skolan där vi läser.

Utsikt från vårt fönster. Vulkanen Misti i bakgrunden.
Mathea och Clara hand i hand på en trottoar.

Vi har fått göra oss någorlunda hemmastadda i en stor lägenhet med fyra rum och fyra(!) toaletter. Det har varit en del kulturutmaningar redan. Första kvällen i lägenheten undrade vi var vi hade hamnat egentligen. Vi tyckte att det var lite mer smuts på golvet än brukligt. Vi undrade vad eller vem det var som tjöt med jämna mellanrum på kvällarna utanför huset. En kvinna i nöd? eller någon form av peruansk fågel? Och sist men inte minst undrade vi hur stora råttorna i Peru egentligen kan bli när vi hörde dem springa i rören ovanför oss titt som tätt.

Dessa frågor levde vi med de första tre dagarna i lägenheten, och tyvärr kunde vi inte heller göra oss kontaktbara eller kontakta någon pga att vi inte hade några telefoner som fungerade i Peru ännu eller något internet att tillgå. Känslan var att vi var aningen isolerade. Men nu har vi fått både internet (om än något svajigt) och telefoner samt svar på våra frågor. Det mer än brukligt smutsiga golvet beror inte nödvändigtvis på bristande städning utan på att folk här brukar ha skor på sig inomhus också. Med den vetskapen kan man dra slutsatsen att det istället är ovanligt rent på golven. Det är dock med viss möda man försöker göra sig av med den där ovanan som vi vuxit upp med, att ta av sig skorna då man går in i lägenheten. Men vi lär oss. Den tjutande kvinnan i nöd utanför huset var en manlig vakt som visslade i en speciell visselpipa. Varför vet vi inte helt säkert ännu, men det finns säkert en bra anledning till det. De stora råttorna i rören började plötsligt skälla en dag. Det visade sig att det inte var råttor utan små, livliga hundar i lägenheten ovanför oss, vilket förstås lugnade nerverna en aning. Med dessa frågor besvarade och med möjlighet till kommunikation börjar vi trivas så smått.

På Plaza del Armas ville flera mödrar ta kort på sina barn tillsammans med våra. Henrik är inte ett av deras fotoobjekt, utan endast moraliskt stöd.
Flickorna leker på en park i närheten av lägenheten.

Vardagarna består av studier för oss. Beccy på förmiddagen och Henke på eftermiddagen, samt gemensamma läxläsningar på kvällen när flickorna har somnat. I söndags fick vi följa med en norsk missionärsfamilj på gudstjänst. Det var en fin upplevelse! Både att möta missionärsparet Tore och Ragnhild och deras barn, men också att få se hur en gudstjänst i Peru kan se ut. Än så länge är det svårt att hänga med i spanskan men Tore gjorde sitt bästa för att översätta den livlige pastorns predikan, och han det gjorde han bra… tror vi i alla fall. Den handlade om att vi är kallade att vara ljus i världen genom att reflektera Kristi ljus på de platser vi är satta, i familj, arbete, skola etc. På det sättet kan vi också få vara med och sprida ljuset till nya platser där andligt mörker råder. Barnen var på söndagsskola vilket fungerade riktigt bra för våra flickor trots språket. Ett fint inslag i gudstjänsten var också att alla gick runt och önskade frid till var och en som var med. Kindpussar och stora leenden var de gamla kvinnorna speciellt bra på, vilket också gjorde att vi kände oss väldigt välkomna. Vi har redan mött en hel del människor som inte verkar ha hört eller förstått evangeliet också. En katolik med ”try to be a good person-tro”, En ateistisk pensionär med barnbarn i våra döttrars ålder, och flera Jehovas vittnen.

Förhoppningen framöver är att vi ska få med oss så mycket spanska som möjligt så att vi kan tala djupare om evangeliet med sådana människor, vilket vi verkligen hoppas då vi ser på mängden läxor vi får. Men lärarna är också mycket duktiga och trevliga, så vi vill inte klaga. På fredag ska Henke följa med sin lärare, Lotis, och spela fotboll med hans vänner. Det ska bli roligt. Litos minns att Elin Lindström var duktig på fotboll då hon var här. Får se om vi kan sätta något liknande avtryck. Tack till er som ber för oss, fortsätt gärna med det. Be särskilt för att våra döttrar ska må bra och att våra studier ska ge resultat.

Allt gott i Kristus! / Henke, Beccy, Mathea och Clara

4 reaktioner till “Höghöjds-spanska i Arequipa”

  1. Tack för detta! Ber och hoppas att ni ska fortsätta trivas och komma mer och mer in i livet och vardagen i Peru. Fint att Ella var med och mötte Er. Det blir säkert ett kärt återseende i Chiclayo. Allt gott! /Henrik

  2. Tack kära vänner för en mycket fin första rapport! Härligt att man lämnat avtryck! 🙂 Jag fick mig några goda leenden när man ser att era barn blir fotomodeller! Det minns jag med! Man får se på tillvaron med lite humor så blir det bra!

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2017 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved