Hur reagerar du om någon kör på och bucklar din bil? Hoppas du ut och säger: “—Jag förlåter dej!.” Eller skriker du: “—Det här blir dyrt för dej!” Jag ställde frågan i en predikan för ett tag sedan.
Ett par av männen i församlingen kände igen sej i situationen. De jobbar som taxichaufförer i Chiclayo och trafiken kan bli ganska intensiv och tät. Kanske skulle de inte skrika åt påköraren, men visst skulle de bli arga och kräva ersättning. Att hålla på sin rätt är viktigt. Rättvisa är ett viktigt begrepp i Peru.
När man hör talas om ett brott, eller drabbas själv, så kräver man rättvisa. När en korrupt politiker avslöjas, då är det rättvisa såväl media som gemene man ropar efter.
Men så vände jag på frågan i predikan: Om du råkar stöta ihop med en annan bil i den täta trafiken, vad säger du då? “—Rättvisa, rättvisa.” Eller säger du: “—Förlåt, det var ett misstag.” Och om föraren i den andra bilen stiger tu och säger: “—Hoppsan. Så kan det gå. Det var inte så farligt, och bilen var redan bucklig. Det är ingen fara.” Hävdar du då åter rättvisa?
Taxichaufförerna mumlade ett svagt, men hörbart, “—Nej”. Och så konstaterade jag att i Peru är det så ofta man ropar på rättvisa när någon annan gjort ett misstag, medvetet eller omedvetet. Men när man själv hamnat i samma situation så önskar man ett undantag från regeln. Förlåtelse.
Ett samhällsbygge behöver rättvisan. Likhet inför lagen är grundläggande. Undantag, “förlåtelse”, blir snabbt till korruption och diskriminering. Peru lider fruktansvärt på grund av korruptionen i det politiska systemet, inom olika myndigheter och inte minst inom polisväsendet. Kanske är det den störst enskilda bromsfaktorn som står mellan dagens Peru och ett mycket mer välmående och utvecklat (i termer av social välfärd, rättsmedvetande och tilltro till förändring via ett demokratiska system) Peru.
Men det finns också ett annat rike. Guds rike. Där är rätt och rättvisa också mycket viktiga begrepp. Men i det riket kan förlåtelsen kombineras med rättvisan, utan att det leder till korruption. Varför? För att i det riket regerar en som inte ropade på rättvisa ens till sin egen fördel när han drabbades av en fullkomligt orättvis behandling. Han ropade inte på förlåtelse för sej själv. Han behövde den inte. Han ropade inte heller på rättvisa över andra. Istället tog han den rättvisa konsekvensen av de andras misstag, den skuld de dragit på sej, och gav dem istället en förlåtelse för vilken han betalade det högsta priset.
I det riket lever den som vill följa Honom. I det riket strävar man efter rättvisan, men räcker villigt fram förlåtelsen när tillfälle bjuds.
/Erik
|
|

20:23:45


