I en krönika i Kyrkans Tidning redogör Anna Karin Hammar för teologin bakom ett nytt äktenskapsbegrepp. Synen på den kristna traditionen analyseras. Det intressanta är Hammars hänvisning till … den dynamiska syn på traditionens utveckling som präglar kyrkoordningen. Kyrkoordningen stänger inte dörren för Guds Andes fortsatta verkan och uppenbarelse. Färre och färre inom den teologiska traditionsreflektionen bejakar ett statiskt traditionsbegrepp.
Att Hammar försöker styrka sitt resonemang genom hänvisning till ortodoxa och romersk-katolska sammanhang är anmärkningsvärt, kyrkor som definitivt inte stöder äktenskap för samkönade par. Krönikan avslutas med bekännelsen: Depositum fidei, det ärvda godset av tro, är ett levande innehåll som berör och berörs av livets och Andens vindar.
Läs krönikan: Vi tillhör en dynamisk tradition.
Denna dynamiska teologi är inte ny. För några år sedan dokumenterades den tydligt i Svenska kyrkans utredningar (2005:2). Anne-Louise Eriksson skriver under rubriken Demokrati och kyrka – en reflektion över Svenska kyrkans demokratiska identitet bl.a. följande:
… uppgiften att besvara Guds tilltal. Och med ”samtal” avses här vår gemensamma reflektion över Guds tilltal och våra gemensamma strävanden efter ett adekvat svar i ord och handling, lära och liv. Sådana samtal kan, förutsett att de upprätthåller de demokratiska värden som genereras genom en deliberativ metodik, innebära att reflektioner över oenigheter skulle kunna framträda som identitetsskapande för kyrkan. Det är just detta som gör oss till kyrka!
Vi anstränger oss att förstå vad Gud vill med oss och att formulera det bästa möjliga svaret. Det är så vi känns igen: genom ett ständigt pågående ”samtal” om hur vi tillsammans skall förstå och besvara Guds tilltal. Demokrati i kyrkan innebär därmed en pågående uppenbarelse, den form och procedur genom vilken Gud ger sig till känna och genom vilken vi blir kyrka (sid 66-67).
Den som vill fördjupa sig i ämnet kan ta del av dokumentet i sin helhet (inte för uppbyggelses skull utan som ett avslöjande): Demokratin är en successiv uppenbarelse.
Det är inte alla som ”köper” denna ”pågående uppenbarelse” eller ”dynamiska teologi”.
En ledare i tidningen Kyrka & Folk avslöjar ”den dynamiska teologin”. När Läronämnden hävdar att kärleksbudet står över alla andra bud, att det slår ut Bibelns ord om skapelseordningen, reagerar skribenten:
En sak borde vara tydlig för alla bibelläsare: Det är inte förenligt med kärleksbudet att uppmana människor att leva i strid med något av Guds övriga bud. Då leder man nämligen människor bort ifrån honom som är Kärleken – Jesus Kristus.
Och fortsätter:
Man framhåller att "kristen etik grundad på erfarenhetsargument samtidigt alltid skapas i dialog med den bibliska uppenbarelsen". Det kristna sättet är att låta Bibeln vara grunden för etiken och sedan söka att inrätta livet efter den. Majoriteten i Läronämnden förordar att man gör tvärt om. I sin dialog med Skriften kan de få just de svar de själva vill. I praktiken blir det nämligen så att man väljer att använda och tolka bibelorden så att de överensstämmer med den egna viljan. Det egna hjärtat blir alltså grunden för etiken. Och vad hjärtat är fullt av, det gör Jesus alldeles klart (Matt 15:19).
Läs ledaren i sin helhet: Bileams väg.
Kyrka & Folk har en teologisk bilaga - Nya Väktaren. I senaste numret (volym XXV) finns en läsvärd uppsats: Svenska kyrkan, Bibeln och homosexualiteten.
I Sången om Herrens vingård (Jes. 5) talar profeten om Herrens välgärningar mot sitt folk. Gensvaret är svalt, likgiltigt och dött: Han väntade laglydnad men fann blodiga lagbrott, han väntade rättfärdighet men fann skriande orättfärdighet (v 7).
Tänk på all välsignelse vårt land och vårt folk fått under århundraden! Vad är vårt gensvar?
Domsord uttalas över ogudaktigheten – det är oundvikligt! Synd straffas med blindhet, bristande bedömningsförmåga – och fördömelse:
Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka! (---) Liksom eldsflamman förtär strå och halm sjunker ihop i lågan, så skall deras rot ruttna bort och deras blomning flyga i väg som stoft, eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord (v 20–21, 24).
Herre – om möjligt – förbarma dig! För Jesu Kristi skull!
