I Augsburgska bekännelsen, artikel XXVIII, Om den andliga makten, sägs bl.a. följande:

Den andliga och den världsliga makten böra fördenskull icke sammanblandas. Den andliga makten har befallning att predika evangelium och förvalta sakramenten. Den skall icke giva sig in på främmande uppgifter, icke förfoga över kungakronor, icke upphäva överhetens lagar, icke fritaga från lagstadgad lydnad, icke lägga hinder i vägen för domar, som röra världsliga ordningar eller avtal, icke föreskriva överheten regler angående samhällsskicket …

Vår samtid präglas av kaos genom att respektive regemente byter spelplan. Den andliga makten tar politikerns roll och den världsliga makten teologens.

Ett exempel är en ärkebiskop emeritus uttalande om samkönat äktenskap vid bokmässan i Göteborg nyligen. Resonemanget bygger föga på vad Bibeln framhåller, utan … påminde om hur äktenskapsbegreppet förändrats genom historien. Från en juridisk överenskommelse som främst reglerade arvsfrågor, till ett offentligt befästande av en kärleksförbindelse … När äktenskapets idé redan har förskjutits till att handla om kärlek, trohet, tillit, ja då är det omöjligt att argumentera för att vissa ska stängas ute från det … Vi är kallade att vara kyrka i det samhälle vi lever i …

Läs referatet i sin helhet: Hammar försvarade samkönat äktenskap på mässan.

I tidningen Dagen tar en f.d. politiker till orda på ett överraskande sätt: En kyrka baserad på en helig urkund, som man utgår från bär på Guds ord, är rimligen auktoritär i den bemärkelsen att det är Guds ord som gäller. Inte folkflertalets. Det är således Bibeln som utgör grunden för vad kyrkan ska tycka och tänka, inte socialdemokraternas partikongress … En Gud som håller upp fingret och ser vart det blåser är inte mycket till Gud. En kyrka som gör samma sak, är inte mycket till kyrka. Även om jag och mängder med andra tycker att det är trevligt, gott och klokt.

Artikeln avslutas med följande konstaterande: Om en kyrkas uppfattningar först har malts genom den kvarn där bara det som är politiskt korrekt, och som går under benämningen "modernt", kommer ut känns det mest som en förening vilken som helst. Det har också ett värde. Men det har nog inget med Gud att göra.

Lär artikeln i sin helhet: En politiskt korrekt gud är inte Gud.

Jag får associationer till tre olika sammanhang i Skriften:

• Ett allvarsord om förförelsens fara … ve den genom vilken de kommer! Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små (Luk. 17:1–2).

• Ett annat när aposteln Paulus håller sitt försvarstal: Agrippa svarade Paulus: "Du går fort fram i ditt försök att övertala mig och göra mig till kristen." Paulus svarade: "Fort eller långsamt, inför Gud skulle jag önska att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blev sådana som jag, bortsett från de här bojorna" (Apg. 26:28–29).

• Och slutligen evangeliets uppenbarade mysterium! Att Gud i sin kärlek, i Kristus, för den värld som vänt honom ryggen genomfört en märklig rockad: Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud (2 Kor. 5:21).