Jag har nyligen läst senaste numret av Världens tidning (nr 4 / 2009) – om Svenska kyrkans internationella engagemang. Lade märke till viktiga ord i de flesta av rubrikerna: framtid, omtanke, hopp, trygghet och stöd. Men i den 8-sidiga publikationen har namnet Jesus – efter vad jag kunnat se – enbart uppmärksammats på några få ställen. Och jag blir så stolt och tacksam när jag noterar att det är vännerna och f.d. missionärskollegorna Gunnel och Per-Martin Hjort – numera i tjänst i Kina, som tydligast förmedlar det vittnesbördet. De berättar att det i studiemiljöerna finns rika tillfällen att berätta om kristet julfirande … om vad vi visste om denne Jesus, som uppenbarligen är anledningen till att vi firar jul. Det gör djupt intryck och sprider stor glädje att höra om Jesus, som föddes fattig bland djur och herdar en gång för 2009 år sedan – trots att han är Gud. Julens verkliga attraktion?

Kristna i alla tider har haft ett signum: Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört (Apg.4:20) – om Jesus! Aposteln Paulus använder en kraftfull, rannsakande retorik: Ve mig om jag inte predikar evangelium! (1 Kor. 9:16)

Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord. (Sv. Ps. 46)

Följ makarna Hjort på deras hemsida: Hjort i Kina.

Svenska kyrkans internationella arbete heter numera Hela världen.

Många värdefulla insatser pågår säkert – i hela världen. Samtidigt reflekterar jag över Jesu ord om kristen identitet och verksamhet. Tror det kan appliceras både personligen och institutionellt: Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? (Mark. 8:36).