Dubbelt intressant att ta del av DNs kultursidor under kyrkans största och mest uppmÀrksammade helg. Kulturchefen kan rimligtvis inte undgÄ att i nÄgon mÄn uppmÀrksamma pÄsken och det kristna budskapet och skriver under rubriken à terfödelsens dag bl.a. följande:
Det Ă€r lĂ€tt att tro pĂ„ uppstĂ„ndelsen sĂ„ hĂ€r Ă„rs. Hur stelfruset och dött allt Ă€n var för en liten stund sedan har plötsligt smĂ„ öron börjat sticka upp ur jorden och kvistarna fĂ„r minibulor. Om nĂ„gon mĂ„nad kommer trĂ€den att skifta i grön-violett. Osannolikt, men sant. I det sammelsurium av hedniskt och kristet som vĂ„ra högtider innebĂ€r, Ă€r det Ă€ndĂ„ i Ă„terfödelsens tecken som pĂ„sken mĂ„ste tolkas. Korset, den bortvĂ€ltrade stenen och den tomma graven förstĂ„s, men ocksĂ„ Ă€gget, dĂ€r en liten kyckling ska klĂ€ckas liksom hĂ€xans fĂ€rd till BlĂ„kulla med kvast och katt â med nio liv. Riset som brĂ€nns, det gamla som ska dö för att det nya ska uppstĂ„.
Lördagsnumrets framsida har en stor bild pÄ en modern Jesus-liknande gestalt med rubriken Jesus lever i nöjesparken. PÄ mittuppslaget finns en artikel om den religiösa nöjesparken The Holy Land Experience in Orlando med rubriken Jesus ÄteruppstÄr dag efter dag i Orlando.
DNs kultursöndagsavdelning har ett helt uppslag, en essĂ€ (har inte funnit nĂ„gon lĂ€nk pĂ„ nĂ€tet) skriven av Göran Greider med rubriken I uppstĂ„ndelsen Ă€r vi tillsammans igen. Skribenten ifrĂ„gasĂ€tter den kristna kyrkans betoning och fokus pĂ„ Kristi fysiska uppstĂ„ndelse. I stĂ€llet förordar han en annan och mycket enklare lösning ⊠att Jesu liv och död fortsĂ€tter att erfaras av de troende. Greider betecknar det som âett religionsskifteâ, mystikerna ⊠ÄtervĂ€nder i massupplaga nĂ€r de döda dogmerna, dĂ€ribland tron pĂ„ en fysisk Ă„teruppstĂ„ndelse, inte lĂ€ngre stĂ„r i vĂ€gen för en bred och friare religiositet. Och i samma ögonblick som kristendomen slutar fixera sig vid Jesu lidande och död vĂ€ntar möjligen ett Ă„teruppstĂ„ndet intresse för det socialt radikala budskap han förkroppsligade nĂ€r han vandrade omkring i GalilĂ©en.
DN har under pĂ„sken föga objektiva inslag om den kristna trons huvudsanningar. Man nöjer sig med âett nöjesparksutbudâ och âen skendödshypotesâ.
Aposteln Paulus har â tillsammans med Kristi Kyrka i alla tider â en tydlig bekĂ€nnelse, bĂ„de betrĂ€ffande trons fundament och uppstĂ„ndelsens vikt:
Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag sjĂ€lv hade tagit emot, att Kristus dog för vĂ„ra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod pĂ„ tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. DĂ€refter visade han sig för mer Ă€n femhundra bröder pĂ„ en gĂ„ng, av vilka de flesta Ă€nnu lever, medan nĂ„gra Ă€r insomnade (1 Kor. 15:3â6).
Om det nu predikas att Kristus har uppstĂ„tt frĂ„n de döda, hur kan dĂ„ nĂ„gra bland er pĂ„stĂ„ att det inte finns nĂ„gon uppstĂ„ndelse frĂ„n de döda? Om det inte finns nĂ„gon uppstĂ„ndelse frĂ„n de döda, har inte heller Kristus uppstĂ„tt. Men om Kristus inte har uppstĂ„tt, dĂ„ Ă€r vĂ„r predikan meningslös och er tro meningslös. DĂ„ stĂ„r vi dĂ€r som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppvĂ€ckte Kristus, som han inte har uppvĂ€ckt, om det verkligen Ă€r sĂ„ att döda inte uppstĂ„r. Ty om de döda inte uppstĂ„r, har inte heller Kristus uppstĂ„tt. Men om Kristus inte har uppstĂ„tt, dĂ„ Ă€r er tro meningslös och ni Ă€r Ă€nnu kvar i era synder. DĂ„ har ocksĂ„ de som insomnat i Kristus gĂ„tt förlorade. Om vi i detta livet sĂ€tter vĂ„rt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstĂ„tt, dĂ„ Ă€r vi de mest beklagansvĂ€rda av alla mĂ€nniskor. Men nu har Kristus uppstĂ„tt frĂ„n de döda som förstlingen av de insomnade (1 Kor. 15:12â20).
Kristus Àr uppstÄnden, ja, han Àr sannerligen uppstÄnden!
Strax före publicering uppmÀrksammade en god vÀn mig pÄ en intressant debattartikel i Aftonbladet:
Jesus â historiens största sanning.




