I september 1958 fattade kyrkomötet beslut om införande av kvinnliga präster i Svenska kyrkan. Den mediala uppmärksamheten har varit stor inför 50-årsfirandet. Svenska kyrkan har grundlig information på sin hemsida om tankar och planer för firandet:

Jubileet berör både kvinnor och män, det handlar om teologi, demokrati och människosyn ... Vi vill med jubileet fira att Svenska kyrkan är en jämlik kyrka och att vi, inför framtiden tillsammans, kan fördjupas i den övertygelsen.

50 år för prästvigda kvinnor.
Vad händer under jubileet?

Kristen media har i större eller mindre grad under de gångna månaderna uppmärksammat väckelse- och helandemöten i Lakeland, Florida i USA. Tiotusentals människor har besökt platsen och imponerats av extraordinära upplevelser av olika slag.

Jag fick nyligen frågan: Vad skall jag tänka och hur skall jag bedöma sådana fenomen? Ja, det är viktiga frågor och jag vill bara ge några antydningar för fortsatt forskning och eftertanke ...

Det har sedan i början av året pågått samtal i frågor som berör mission och bistånd. Bakgrunden är bl.a. den profilförändring som skett genom att Svenska Kyrkans Mission lagts ner och ersatts av Svenska kyrkans internationella arbete.

Reaktionerna har inte uteblivit. Sture Hallbjörner skriver utmanande i ämnet under rubriken Svenska kyrkans mission (SKM) in memoriam. 

En vecka i Kenya är avslutad. Det har varit mycket givande! En dag i Nairobi, två dagar tillsammans med Kerstin Nilsson i Rift Valley-distriktet, tre dagar på Matongo (60-årsjubileum firades i fredags) och en dag på Itierio i går (där ELMs arbete startade för 60 år sedan). Höjdpunkten blev gudstjänsterna i går: studentgudstjänst med 2 500 elever (!!) och ordinarie gudstjänst med c:a 500 deltagare. 

I eftermiddag far Rune och jag vidare till Etiopien. Kyrkoledningen har gjort upp ett intressant program, med besök i Addis Abeba, Asella, Qersa och Zwai. Vi kommer givetvis att samtala om behov av teologisk undervisning - i Etiopien och i Sverige.

Tack för omtanke och förbön under resan!

Tidningen Dagen rapporterar idag om hur nordiska missionärsinsatser halverats under de senaste tio åren – i första hand inom pingströrelsen. Den mest påtagliga förändringen är i Sverige och Norge. Statistik från Svenska Missionsrådet visar att andra kyrkor och samfund befinner sig i en liknande situation.
Läs hela artikeln: Nordens pingstmissionärer hälften så många på tio år.

Sommar innebär i någon mån nyhetstorka (inklusive bloggtorka). Då kan det vara läge att skjuta skarpt mot något fenomen för att, om möjligt, skapa rubriker. Det är inte ovanligt att kristna sammanhang hamnar i fokus. I en av landets ledande tidningar finns ett opinionsangrepp med anledning av en aktuell public service-utredning.

Att sända gudstjänster i oredigerad form innebär att göra propaganda för en specifik livsåskådning, en lära som dessutom ofta stått i strid med de demokratiska normer och sanningskriterier som det offentliga samhället säger sig stå bakom.

Norsk Luthersk Misjonssamband (NLM) samarbetar, precis som ELM-BV, med den Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Kenya (ELCK). I samband med oroligheterna i början av året var NLM aktivt med i att påbörja en nödvändig försoningsprocess i landet. Vi har rapporterat om detta tidigare: God oppstart i forsoningen. 

Nyligen rapporterade tidingen Utsyn om hur försoningsarbetet pågår – dess med- och motgångar: Fremedeles lang process.

Vid förmiddagens andakt läste vi följande tänkvärda sanningar ur Min Vän är min och jag är Hans – Andakts- och bönbok av Egon Olsson:

Allt Guds ord är rent från slagg, han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom. Lägg ingenting till hans ord, så att han beslår dig med lögn. Ords. 30:5-6.

Så avslutas en Brännpunkt-artikel i Svenska Dagbladet nyligen. Det refereras till den tragiska händelsen i Amstetten i Österrike, vilken beskrivs som en överdriven skräckfilm – men det är en verklighet!

Artikelförfattaren gräver på djupet. Hur kan något sådant ske och hur skall det kunna förklaras? En analys behövs, och hur hanterar t.ex. teologin ett sådant fenomen? Författaren är konfunderad och skriver:

Vi befinner oss i slutet av fastetiden, påsken står för dörren – kyrkoårets centrum och absoluta höjdpunkt. Finns det några övergripande, karaktäristiska drag i händelseförloppet och budskapet? Låt mig lyfta fram några aspekter:

MÃ¥lmedvetenhet
Evangelierna redogör för hur Jesu blick fixeras mot ett förestående drama. Omedelbart efter Petrus bekännelse om Messias anges färdriktningen: Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste dödas och på tredje dagen uppväckas (Luk. 9:22).