Efter några år utan dagstidning (i postlådan) har vi precis påbörjat en förmånlig helgprenumeration av Dagens Nyheter (DN). Intressant att i lugn och ro läsa tidning både på påskafton och påskdagen. Sveriges största dagstidning redigeras i frisinnad och liberal anda. Man hävdar det öppna samhällets grundläggande värden, däribland upplyst förnuft och toleransklimat. Vidare sägs det att tidningen slår vakt om objektivitet och en oberoende verksamhet på alla plan.

Texter från gångna söndagen lyfte fram den centrala sanning som finns angiven i rubriken. Profeten Jesaja försäkrar: Endast i Herren är rättfärdighet och styrka (Jes. 45:24) och aposteln Paulus betygar: … satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar (Gal. 2:16).

Under åren i ELM-BVs tjänst har jag haft förmånen att regelbundet besöka missionsländerna Eritrea, Etiopien, Kenya och Peru. Jfr Mitt liv – i Herrens tjänst.

I samband med ut- och hemresor görs oftast ett eller flera flygbyten – en vistelse i transit – för att omsider nå slutdestinationen. Att befinna sig i transit har både för- och nackdelar. Ibland innebär det omväxling jämfört med trånga sittplatser på flyget, ibland förlänger det resan på ett icke önskvärt sätt.

Om några dagar invigs världens hösta hus, Burj Dubai. Drygt 800 meter hög och med 160 våningar. Läste igår en artikel om detta gigantiska projekt, konstruerat under svåra yttre förhållanden:

Texterna från Annandag jul har stannat kvar i mina tankar. Profeten Jeremia klagar över kostnaden att följa den Herre som gripit honom, blivit honom övermäktig: Så har jag blivit ett ständigt åtlöje, alla hånar mig. Ty så ofta jag talar måste jag klaga, över våld och förtryck måste jag ropa, ty Herrens ord drar över mig spott och spe hela dagen (Jer. 20:8). Tanken på verklighetsflykt är frestande, men outhärdlig (20:9). En till synes förnedrande process mynnar ut i triumf: Herren är med mig som en mäktig hjälte. Därför skall mina förföljare komma på fall och inte bli mig övermäktiga. De skall stå där med stor skam, ty de har handlat utan förstånd (20:11).

Huvudledaren i DN av idag har en rannsakande fråga i ingressen: Nu travas klapparna under granen. Men framåt kvällen, när vardagsrummet är täckt med presentpapper och alla är lite trötta och dästa, kommer en gnagande fråga att infinna sig: ”Var detta allt?”

Har under den gångna veckan fått julbrev från Harar i Etiopien. De frilansande korttidsmissionärerna Elsie och Sture Bengtsson skriver om sina första intryck och planerna för kyrkbygget i staden. Jag citerar från brevet:

En artikel i SvD aktualiserar en märklig spänning som finns i vårt samhälle av idag. Å ena sidan djup lågkonjunktur med stigande arbetslöshet och å andra sidan har majoriteten fått löneökningar och sänkta skatter. Ett lågt ränteläge gör att hushållens disponibla inkomster har ökat. Det leder till att folk i allmänhet både sparar och konsumerar mer än tidigare. Julkommersen kan komma att slå rekord ännu en gång. Skribenten avslutar: Många av oss har en tjockare plånbok i år än förra året. Alla är kanske inte så förtjusta i att köpa men vi har lärt oss att det är saligare att ge. Och vem vill inte vara lite salig? Åtminstone en gång om året.

SvD-kolumnisten Lars Berge skrev nyligen en läsvärd artikel om konsumtionssamhället. Han tar sin utgångspunkt i Skandinaviens största köpcenter; Sveriges mest besökta resmål med mer än 4 miljoner besökare per år. Fenomenet Ullared har t.o.m. blivit TV-serie – rena såpoperan! Resenärer från när och fjärran blir bara fler och fler. Definitionen av köpglada besökare är slående: Vad som förenar oss är vårt omättliga begär efter fler prylar.

Så börjar den välkända sången av Fanny Crosby. Författaren önskar få höra om Jesus, och berättar själv vad hon vill höra genom att återge delar av Jesu liv och verksamhet.

Guds folk har i alla tider haft samma bön och önskemål: att få höra om Guds Lamm som tagit bort världens synd och att få vara med i uppdraget att för andra få berätta om Frälsaren.