Jag blev så glad…

… igår när jag körde till stan! En av mina vänner i Brooke var tillbaka!

Han och några till har funnits vid vägen mot Kericho och sålt te. När jag kommer i bilen så möts jag av dem, viftande med tepåsar och burkar med instant te-pulver. Ofta har jag fått ett leende som värmer ända in i hjärtat, en seg och trög morgon kan vändas till en ljusare dag.

När jag kom tillbaka från Sverige i mars mötte jag honom i Salgaa, ungefär halvvägs mellan Nakuru och Chesinende. Han hade tvingats lämna Kericho under oroligheterna och sålde då läsk i Salgaa.

Nu är han alltså tillbaka i Brooke. Jag stannade vid vägkanten, hälsade och pratade lite. Han har tydligen kommit nu i veckan och det verkar vara ok. För mig blev detta till ett tecken att freden fått lite mera rötter. Det finns en grupp försäljare som sålt te i Brooke hela tiden och någon eller några av dem har också varit snabba till ett leende, en vinkning. Men att ytterligare en tillåts komma och konkurrera är positivt.

Jag hoppas att jag får många leenden framöver, speciellt de dagar när jag behöver det mest. Det är en så liten gest men betyder så mycket!

Kanske kan du vara ”en leende försäljare vid vägkanten” för någon på bussen, tunnelbanan eller i kassan i affären?! En som gör dagen lite lättare för en medmänniska.

Låt oss inte förtröttas att göra gott. Gal 6:9

Kerstin

Vad han heter?! – Jag vet faktiskt inte, vet bara att han är kristen för det har jag frågat om någon gång!