Julavslutning på Emmanuel Children´s Home

Just nu är vi på ett barnhem på Matongo och ett av deras mål är att barnen ska kunna flytta hem till föräldrarna igen (om de är i livet) och annars till släktingar eller fosterfamiljer. Det målet fick vi vara med och uppleva i torsdags då vi hade julavslutning. Det kändes inte riktigt som en julavslutning, mer som en skolavslutning eller typ ett stort barnkalas. Mysigt var det i alla fall! Jag och Ester började tidigare för att vara där och pynta inför dagen och hjälpa barnen att klä sig inför dagen, de fick nya kläder. Vi pyntade bland annat med ballonger, glitter, barnens teckningar och med en girlang som barnen varit med och gjort dagen innan. Det kändes verkligen som att det var barnens dag och att det var deras plats, det var deras pynt och deras konstverk. Det tycker jag var viktigt!

All personal kom till Emmanuel och även föräldrar/släktingar/fosterfamiljer till några av barnen kom. Vi var massor med folk där, liv och rörelse i massor. Vi började på förmiddagen med att ha en samling, barnen fick sitta och rita medan alla som var där presenterade sig för varandra och det var även information om barnhemmet, dess arbete, mål och arbetet som sker utanför barnhemmet. För att förklara arbetet som sker utanför barnhemmet lite kort så arbetar nio diakoner/socialarbetare med över 500 barn som bor hemma hos fosterfamiljer, släktingar eller sina föräldrar men behöver stöd. Diakonerna besöker de olika familjerna, ser hur de har det och i fall de kan hjälpa dem på något sätt på plats eller om barnet behöver flyttas till Emmanuel.

Dagen fortsatte med att vi gick ut med barnen, blåste upp ballonger som vi sedan lekte med och bollade mellan varandra. Ett tag satt jag bara på gräset och tittade, barn och vuxna sprang rundor överallt och ballonger i alla dess färger flög rundor och jag hade glädje i massor runt mig. Glädjen var jag säker på den dagen, hade jag blundat hade jag hört glädjen genom alla skratt och hade jag inte lyssnat hade jag sett den på alla leenden. Till och med nu när jag skriver om detta sitter jag och ler för det var en minnesvärd dag och framförallt just den stunden. Den var wow!

Det blev lunchdags och det var ingen liten lunch, det märktes att det var avslutning. På bordet fanns allt möjligt; ris, potatis, kyckling, kött, chapati, grönsaker och frukt. Det satt fint i magen på oss alla! Under eftermiddagen delade socialarbetarna ut vars ett nytt par skolskor till alla barnen och så några par underkläder också. Barnen stod på led och väntade på sin tur, sin tur att få lådan med skorna och påsen med underkläder. Ni skulle sett hur stolta de var när de visade upp sina nya skor. Alla fick likadana, men att få visa dem för oss var speciellt för dem. Deras stolthet lyste om dem.

Vi avslutade dagen med läsk och juice, alla tackade och barnen som skulle åka gjorde sig redo. Jag och Ester visste att föräldrar, släktingar och fosterfamiljer skulle komma till 12 av barnen och ta dem med sig, men vi trodde att det endast var över lovet men så var det inte. Ett av Emmanuels mål är som jag skrev att barnen ska kunna flytta ifrån barnhemmet och de vill gärna att de ska kunna göra det vid ungefär 9 års ålder och i torsdags var det dags för 12 av barnen att flytta. Barnen såg glada och spända ut på att få flytta, en del av dem har bott där en kortare period och en del har bott där i flera år och haft sin uppväxt där. Jag kan bara gissa att det var mycket tankar hos barnen, om hur det kommer bli och hur det kommer vara att inte bo på Emmanuel. Socialarbetarna fortsätter att ha kontinuerlig kontakt med barnen och hemmen för att se så att det funkar bra och att barnen mår bra, skulle det inte funka kommer barnen tillbaka till Emmanuel. Men jag hoppas verkligen att det ska bli bra för barnen, målet är ju att de inte ska behöva bo på barnhem utan växa upp i sin familj eller fosterfamilj. Jag har träffat en av pojkarna igen och han var så stolt när han gick vidare med sin släkting. Det gav mig hopp!

/Julia Nilsson, Kenya