Vi är mitt inne i den fjärde och sista dagen med konsultationer med kyrkan IELCH här i Chiclayo. Det har varit goda samtal, mycket goda samtal. Samarbetet har stärkts under veckan då vi fått samtala om både glädjeämnen och utmaningar i missionsarbetet och i samarbetet. På förmiddagarna har vi från missionsledningen suttit tillsammans med WMPLs ledning och samtalat och eftermiddagarna och kvällarna har kyrkan lett konsultationerna och även alla våra missionärer har varit med.
Samtal med WMPL och SLM
Det som varit återkommande under dessa dagar, på olika sätt är att kyrkan längtar efter att ta mer ansvar – vilket är oerhört glädjande. IELCH är bara sju år gammal men det är ändå hög tid att vi tillsammans planerar för att kyrkan ska ta mer ansvar. Vi som mission måste då våga att släppa över en del av ansvaret till kyrkan. Detta arbete tar lång tid och vi måste göra en långsiktig plan och hitta strukturer för detta – men dessa konsultationer går nog ändå till historien som ett lite speciellt avstamp fram emot kyrkans självständighet.
Samtal med WMPL, SLM, IELCH och missionärerna
Under samtalen igår så blev jag så berörd över hur personer inom kyrkan delade sina tankar och visioner framåt. Även om kyrkan inte är van att tänka vision och behöver jobba på att enas om vilka gemensamma visioner de har, så finns det många visioner inom kyrkan. I San Antonio längtar man efter att etablera en kristen friskola, i Cerropón vädjar man om att förskolan ska få vara kvar, Las Lomas längtar efter att utveckla sitt nybrottsarbete i byn ”Ciudad de Dios”. Det som berör allra mest är att i alla visioner man har så längtar man efter att människor ska få lära känna Jesus. Människorna här lever för evangeliet. Jag satt där och tänkte: ”Tänk om jag fick ta med mig alla dessa människor till Sverige för att inspirera oss till mission” – eller kanske hellre ”Tänk om jag fick ta med mig hela Sverige hit”. Åh vad vi behöver inspirationen från våra samarbetskyrkor för att få förnyad missionsglöd för Sverige. Vi blir så lätt slöa av den andliga likgiltighet som finns i Sverige och den onde är snabb på att använda detta för att ”tysta ner oss”.
Samtal med WMPL,SLM, IELCH och missionärerna
Igår fick vi möjligheten att besöka Luya, en lite by på ca 1000 invånare som ligger ca en timme utanför Chiclayo. Sedan en tid har församlingen i San Antonio skapat relationer och evangeliserat där och numera träffas man även på söndagarna för att fira gudstjänst tillsammans. Kyrkan önskar att familjen Smetana ska åka ut och stötta arbetet i Luya så det var extra spännande för Janne att åka med. Vi gick runt lite i byn och samtalade med folk, besökte byns skola och gjorde några hembesök.
En av de vi besökte var en kvinna på ca 35 år som på grund av en trafikolycka hade blivit förlamad från midjan och neråt. Bara några månader senare dog hennes 17 åriga dotter och så blev hon övergiven av sin man. Hur mycket lidande klarar en människa av, frågar jag mig. Kvinnan får nu hjälp av släktingar att ta hand om sig själv och sina barn. Kyrkan ger henne en summa pengar varje månad till mat. Mötet med kvinnan grep mig verkligen och besöken som kyrkan gör betyder allt för henne. Mercy, pastor i San Antonio kunde inte hålla tårarna tillbaka när han sa till kvinnan: ”Tack för att du är ett levande exempel för alla oss andra när det gäller att förtrösta på Herren trots svårigheter i livet”
Pastorsparet Isabell och Mercy från San Antonio
Ikväll ska vi fira Herrens heliga nattvard tillsammans och så sätter vi punkt för konsultationerna för denna gång. Imorgon känns det lite frestande att åka ut till beachen och jag har förstått att det är fler än jag som längtar efter detta… 🙂
Rakel Smetana
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Tack för en fin och intressant blogg. Härligt att få bli påmind om Guds storhet i andra delar av världen. Han är en mäktig Gud! Gud välsigne dig och våra bröder och systrar därborta.
Amen!
Tack för detta. Jag har det bättre än jag förstår, helt klart. Inget jag förtjänar heller, bara NÅD. Tänker på kvinnan du berättar om. Då blir det påtagligt viktigt var hjärtat finns, när man förlorar allt som denna tillvaron har att erbjuda. Ber för henne.
Hur blev det med beachen? Hoppas ni tog er dit och badade i sol och vatten!