Med Gud och hans vänskap

Det finns en sång som ibland kallats den nyevangeliska väckelsens marseljäs. Det handlar om Med Gud och hans vänskap skriven av Carl Olof Rosenius med musik av Oscar Ahnfeldt år 1851. Denna s

ång har sjungits vid de allra flesta (alla?) av ELMs årsmöten sedan bildandet 1911. Den sångens tio verser fick inrama morgonens predikan; fem verser före och fem verser efter.

Predikan utgick från Gal. 2:16-20 och ur predikan citeras: ”Gud ingrep och erbjöd en rättfärdighet som Jesus kunde vinna genom att oskyldig bära de skyldigas skuld. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg.

Men all vår skuld lade Herren på honom (Jes. 53:5–6).

När Paulus skriver till galaterna: Vi vet så är det just detta han syftar på. Vi vet att utan en Frälsare, utan en Messias, en Kristus, stod vi ensamma och blev vi dömda. Men genom tron på Jesus förändras allt. Du får en ny, en sann, en rätt och rättfärdig identitet.”

Efter snabbfika kastade vi oss sedan in i årsmötesförhandlingarna. Där är vi nu, och några timmar framöver.

/ErikJA