Några tankar på kvällskvisten

På Åhus missionsgård sammanträder i kväll och i morgon ELMs nämnd för Mission i Sverige (MIS). Det är fyra år sedan jag första gången var på ett MIS-sammanträde. Det var strax innan jag hade börjat på min tjänst för ELM på ”hemmaplan” (vi hade arbetat fem år som missionärer i Peru tidigare). Mötet hölls i Hässleholm. Det var ett annat MIS än idag.

Några ledamöter är kvar, men flera har kommit till sedan dess. Men den stora förändringen ligger nog inte på MIS sammansättning, utan på att vi idag arbetar mer med frågor som faktiskt handlar om mission i Sverige. Visst har vi sådant på dagordningen som handlar om att förvalta och utveckla verksamheter vi redan har och tar ansvar för, men numera ägnar vi tid vid varje sammanträde åt hur vi kan nå ut till fler svenskar med evangeliet. I kväll har vi t ex talat om Malmö. Där bor massor av människor som inte känner Jesus.

Och där finns en ELM-förening (sedan mer än sjuttio år) som kämpar med en ökande medelålder och ett minskande medlemsantal. Hur kan vi möta ELM Malmös bön om stöd och hjälp att bryta en nedåtgående trend? För att istället att möta missionsutmaningen Malmö? Det finns en längtan att se människor få möte Jesus i staden. Och det är välkommet för vem som helst att gå in i bön för människorna i Sveriges tredje största stad.

I morgon ska vi tala mer om att nå ut till fler platser. Om att plantera nya gemenskaper. För att människor ska få möta Jesus. På Nya Platser, Färdiga, Gå!

Samtidigt som MIS sammanträder så är också Evangelisk Luthersk Mission Ungdoms (ELUs) styrelse samlad på Åhus. Inspirerande att möta dem över måltider, och sist i kväll vid en gemensam aftonbön. ELUs ordförande Daniel Ringdahl läste 2 Tim 3:10-16. Om att alla som vill leva med Kristus kommer att bli förföljda. Om att Bibeln innehåller det som kan rädda oss – där möter vi Kristus. En stunds bön och så sjöng vi Hur tryggt det är att lämna i Guds händer.

Nu sitter jag i ”mitt” rum och har jobbat lite med MIS protokoll. Jag fick hoppa in som sekreterare, och eftersom jag pratade så mycket på sammanträdet hann jag inte riktigt med att skriva.

Och så har jag suttit och försökt skriva ihop en text om riskerna med kristendom utan synd. Det låter kanske lite knepigt, men jag har läst flera texter den sista tiden, skrivna av svenska teologer och kristna ledare som helt eller nästan helt tystnat när det gäller synden. Man skriver om ”att man kan se på saker på olika sätt” eller så understryker man att eftersom människan är skapad värdefull och unik – det är varje människa – så är hon inte bara älskad av Gud utan kan också leva i gemenskap med Honom.

Men det fattas minst ett led. Ledet att människan – varje människa – också bär på synd, ondska och mörker. Därför kan hon inte leva i gemenskap eller ens i närheten av Gud, om inte synden blir förlåten. Det är därför Jesus behövde komma. Därför Han behövde dö och uppstå. En kristendom som tiger om synden , tiger snart om nåden.

Jag skrev att jag ”försökt skriva ihop en text” om detta. Det går inte så bra. Men några tankar delade jag i alla fall på bloggen.

Nåd och frid

ErikJA