Skulle då Gud ha sagt?

Uttalande av Evangelisk Luthersk Mission med anledning av Svenska kyrkans beslut om offentlig välsignelseakt för registrerat partnerskap:

Sexualiteten är något gott som är givet i skapelsen. Men få områden i livet är så känsliga som detta, många av oss är som mest sårbara här. Därför har Kyrkan värnat särskilt om sexualiteten, och utifrån Guds ord hållit fast vid att den ska finnas inom äktenskapets ram. Äktenskapet värnar på ett särskilt sätt om barnens trygghet och är en plats där kärleken mellan två människor kan fördjupas.

När Svenska kyrkan nu beslutat att välsigna relationen mellan personer som ingått registrerat partnerskap, är det är ett beslut som grundar sig på mänskliga överväganden istället för på Guds ord och Svenska kyrkans bekännelse.

Bibelsyn

Enligt kyrkoordningens § 1 grundas Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, som gestaltas i gudstjänst och liv, i Guds heliga ord. Men i kyrkostyrelsens förarbete blir det tydligt att Bibeln har en underordnad roll: ”… det är ingalunda självklart hur Bibelns olika texter kan och bör göras förpliktande för olika etiska ställningstaganden … människan har blivit utrustad med ett förnuft som kan vägleda henne.” Och vidare: ”Vi har också anledning att förhålla oss kritiskt till sådana påståenden i Bibeln som är oförenliga med vad vi på annat sätt har blivit övertygade om.”
Här har kyrkomötet tydligt frångått Svenska kyrkans portalparagraf, att det som gestaltas i gudstjänsten – i detta fall en välsignelseakt för homosexuella relationer – ska grunda sig på Guds ord. Nej, istället säger man tydligt att det grundar sig på mänskligt förnuft!

Bibeltolkning

I kyrkostyrelsens förarbeten argumenterar man för att den typ av homosexualitet som Paulus talar om i Rom. 1:18-32 är en promiskuös form av tempelprostitution och inte de trofasta homosexuella relationer som vi idag känner till. I sitt öppna brev till kyrkomötet ger Svenska Evangeliska Alliansen tre skäl till att så inte är fallet:

  • Paulus argumenterar inte situationsetiskt, utan hämtar sin argumentation utifrån människans grundläggande uppror mot Gud. Det är alltså en principdiskussion, det handlar om det som inte får göras.
  • Paulus refererar till skapelsen. Människan ska råda över skapelsen, inte tillbe den. När han diskuterar vad som är naturligt respektive onaturligt är det med skapelsen som bakgrund.
  • Paulus var jude och för judarna var homosexuell aktivitet avskyvärd. Det finns ingen anledning att tro att Paulus omvändelse innebar en förändrad sexualetik.

Tryggve Mettinger, professor i Gamla testamentets exegetik vid Lunds Universitet, drar samma slutsats i en debattartikel i Kyrkans Tidning 8/99, där han konstaterar att för Paulus är den homosexuella praktiken generellt en synd mot naturen. Kyrkomötets beslut bygger således på en undermålig exegetik. Men man konstaterar att ”… även om den aktuella texten i Romarbrevet skulle tolkas så att den också skulle gälla denna typ av homosexuella relationer, så måste det kunna diskuteras vilken vikt som texten skall tillmätas”. Här måste förnuftet åter igen stå över bibelordet, enligt kyrkostyrelsen.

Mettinger avslutar sin debattartikel: ”Skulle då Gud ha sagt? säger ormen i berättelsen om syndafallet. Det känns aningen egendomligt att detta i dag tycks vara budskapet från kyrkans högsta ledning.”

Välsignelse av partnerskap

I kyrkostyrelsens överväganden blir även synen på sexualiteten tydlig. Man konstaterar att homosexuella inte har större förutsättningar än andra att leva i celibat, och att ingen kan kräva av en annan människa att han eller hon ska avstå från de värden som är förknippade med ett liv i sexuell gemenskap. Sexualiteten är således en rättighet för var och en att leva ut.

Bibelns syn är tvärtom att sexualiteten hör hemma inom äktenskapet. Svenska kyrkans fria synod konstaterar i ett uttalande från 10/3 2002 att många i kyrkans historia har valt celibatet. Men i dag lever vi i en tid då sexualiteten exploateras hänsynslöst och ges orimliga proportioner. Då är det viktigt att påpeka att människan inte har sin identitet i sin sexualitet: ”För några är avhållsamhet en gåva, för betydligt många fler är det en nödvändighet, men ingen hindras genom detta från att vara människa helt och fullt.”

Varje människa har en sexualitet att förhålla sig till (oavsett om man är heterosexuell eller homosexuell). Den mänskliga sexualiteten är skadad genom syndafallet. Svenska kyrkans fria synod konstaterar att kristen tro ser homosexualiteten som en sexualitet på avvägar, och att välsignelse i Bibeln påfallande ofta är knuten till människans fruktsamhet: ”En samkönad relation saknar denna möjlighet. Kyrklig välsignelse av en homosexuell relation innebär alltså att relationen ges kyrklig sanktion utan att detta har stöd i skapelseordningen.”

Kyrkan kan inte förmedla någon annan välsignelse än Guds egen! Och Kyrkans uppgift är inte att ge syndernas tillåtelse, utan att förmedla syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus. Detta uppdrag har Svenska kyrkan svikit på ett allvarligt sätt då hon valt att välsigna det som Guds ord kallar synd.

Slutsats

Evangelisk Luthersk Mission tar kraftfullt avstånd ifrån kyrkomötets beslut att välsigna ingånget partnerskap. Vi anser att kyrkomötet har tagit ytterligare ett stort steg bort ifrån den kristna tron när man mot bättre vetande låtit mänskligt förnuft och mänsklig vilja gå före Guds ord och Guds vilja. I och med sitt ställningstagande begår man ett dubbelt svek: man sviker Guds ord, och man sviker människan genom att välsigna hennes synd istället för att visa på Jesu ord: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!”

Augusti 2006

Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner

© 2017 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved