Rapport från Stockholm

Det har gått två veckor sedan jag började min nya tjänst och flera i min närhet undrar hur det går och så vidare. För att vara ärlig vet jag inte riktigt i dagsläget. Det är mycket att komma in i men det är svårt att komma in i saker på avstånd, och förra veckan stod det inte så mycket i min kalender.

Det förändras med den här veckan.

Nu börjar det dra igång med diverse telefonsammanträden och till helgen träffar jag ELM:s nämnd för Mission i Sverige (MIS). Nästa vecka ska jag träffa Lärorådet, som har ett särskilt uppdrag från styrelse att hålla den teologiska kursen i ELM och tänka lite djupare i diverse frågor, träffa personal, ha möte med redaktionen för vår månadstidning Till Liv, vara med på sammanträde för ELM:s nämnd för Mission i utlandet (NUM), samt predika i ELM-föreningen i Åstorp.

Veckan därefter blir lite lugnare och jag får äntligen tid för lite sammanhängande ledighet, vilket har varit en bristvara sedan september. (Om ni undrar: jag mår bra – jag är bara lite trött.) Dessutom infaller månadsskiftet oktober/november vilket innebär att jag går över till heltid i tjänst för ELM. Det ser jag verkligen fram mot!

Sedan kommer november att bli en intensiv månad, men det återkommer jag till senare.

Det är väl naturligt att jag funderar en hel del över vad ELM är bra för och varför vi behövs, och jag har gjort det under en längre tid. En sak som jag är så tacksam för, utöver allt det jag skrev om i det förra inlägget, är att ELM står på egna ben utan att andra har några hållhakar på oss. Det är klart att det hade varit smidigt om vi hade fått miljoner i statligt stöd (vi får 0 miljoner kr i statligt stöd – inte ens hundratusentals kronor; vi är för få medlemmar i dagsläget), men det gör samtidigt att staten inte har någon hållhake på oss. Och det är inte obetydligt.

Jag kommer att återkomma till de här frågorna många gånger, men ELM är fritt att stå för en klassisk evangelisk-luthersk trosbekännelse även om den kan vara obekväm ibland.

För någon timme sedan skrev jag klart en predikan som ska publiceras i en antologi som EFS kommer att ge ut. Man hittade för en tid sedan tidigare opublicerade predikoutkast som Rosenius gjorde mot slutet av sitt liv, och nu har man gett olika förkunnare i uppgift att skriva en predikan för vår tid med utgångspunkt i Rosenius anteckningar. En synnerligen stimulerande uppgift! Det slog mig under skrivandets gång hur tydlig Rosenius var med det man i luthersk tradition kallar för ”lag och evangelium”, d.v.s. att betona människans synd och tillkortakommande inför Guds bud, men att samtidigt förkunna hur Gud älskar syndare och har försonat hennes synd.

Det måste vi fortsätta att förkunna! För det är bara i evangelium som det finns kraft till frälsning.