Vila

Hejhej! Det är nu Vilma här igen som tänkte hylla dagen i tisdags, den 18 juli. För WOW vad bra den var!

Kvart över tio på förmiddagen tänkte vi ge oss av till Jockie Club, en privat exklusiv klubb som familjen Smetana och familjen Andersson, genom lite kontakter och lite flyt, blev medlemmar i för ungefär tre veckor sedan till ett ganska förmånligt pris. Som medlemmar fick de båda familjerna bjuda in 5 personer var och med glädje och tacksamhet tackade vi från Move-gänget självklart ja till familjernas inbjudningar. Trots att vi hade sagt tio minuter tidigare till vår taxichaufför än planerad avresa, eftersom vi nu väl känner till det som kallas ”peruansk tid”, satt vi och väntade och väntade på att han skulle dyka upp. En halvtimme senare, fortfarande med hoppet om att han dyker upp vilken sekund som helst precis som normalt, slog vi en signal till honom för att höra vart han var. Det visade sig att han trodde att vi hade pratat om morgondagen när vi hade ringt och beställt skjuts, så han var någon helt annanstans. Svårigheterna med begränsade språkkunskaper vid kommunikationen med peruanerna, speciellt över telefon, blev här tydliga och stal tid från oss. Men vi löste det och kom tillslut fram till ett fint, stort och lugnt ställe som hade allt man kunde önska sig för en avslappnande dag. Tennis, basket, volleyboll, fotboll, pool, solstolar, lekplats, restaurang med mera fanns tillgängligt för oss hela dagen och vi tog tillfälle i akt att njuta till fullo av allt och vila upp oss. Riktigt gött! Men det bästa med dagen var att vi fick spendera den tillsammans med familjen Smetana, en underbar familj som inte kan hyllas tillräckligt. Och inte slutade dagens gemenskap med denna fina familj efter timmarna på klubben, utan den fortsatte vidare i en tacokväll hemma i Smetanas hus. Den efterlängtade ”svenska” maten smakade underbart, precis som Annis ljuvliga glass som vi fick till kvällsfika innan dagen avslutades i en härlig andakt tillsammans. Vi är otroligt tacksamma för dagen och för familjen Smetana som har fått betyda mycket för oss den här månaden. Sådana här dagar med härliga stunder och de fina nya relationer vi fått ger oss mycket energi och kraft att kämpa vidare nu när månaden börjar gå mot sitt slut och vi annars är mycket trötta. Vi hoppas nu på fina sista dagar i Peru och ser fram emot dem.

Kram Vilma

Lämna din kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved