Gud är den bästa konstnären!

Buenos tardes bloggläsare! Sara här.
Över en vecka har nu gått sedan vi anlände till Peru, och x antal dagar har gått sedan det egentligen blev min tur att dela dagens äventyr med er… Som ni säkert har märkt har mitt försenade bloggande dessvärre satt igång en domino effekt, vilket betyder att alla andra nu också hamnat på efterkälken med sitt bloggande. Men håll tillgodo, för nu äntligen kommer det att ramla in inlägg!

Till att börja med kan jag glatt berätta att större delen av gruppen nu börjat acklimatisera sig till den peruanska rytmen, vilket för oss är mycket positivt. Det är nämligen så att i Peru är man i princip alltid sen. Till allt. Och som svensk tidspessimist (läs: ej jag personligen då jag är en sann tidsoptimist som diggar Perus rytm, men andra i gruppen) har det varit lite svårt att acceptera detta. Kanske en anledning till att bloggandet har skjutits upp? De senaste dagarna har vi dock fått uppleva sjuka grejer, låt mig berätta om vår torsdag:

Efter en slingrig 12-timmars bussresa med mycket skratt och intressant mat befann vi oss inte längre i Chiclayo, utan i Chachapoyas – en bergsstad i Anderna, precis vid kanten till Amazonas. Planen var att vi skulle semestra där lite, och då passa på att njuta av den otroliga naturen och annorlunda kulturen som Peru har att erbjuda. Och mycket riktigt blev det så!

I torsdags fick våra sinnen avnjuta Guds fantastiska skapelse till M A X.
Vanligtvis används uttrycket ”att sväva på moln” som en metafor för ett sinnestillstånd där man är mycket, mycket lycklig, men nu kära vänner har vi tagit uttrycket till helt nya nivåer… Kolla bara här:

Vi besökte alltså Kuelap, som vi trodde skulle vara en gammal inkastad men som i själva verket visade sig ha tillhört Chachapoyasfolket. Kort sagt var det en plats med mycket historia, där både inkaindianerna, spanjorerna och olika lokala indianstammar från Chachapoyas varit involverade.

Vår supersköna guide Augusto berättade att Kuelap fortfarande har en hel del outforskade delar/saker, så det var en väldigt intressant plats att besöka. Han berättade också att ”chacha” betyder berg med skog, och ”poya” betyder moln, därav kallades folket som bodde i Kuelap för the cloud people/cloud warriors. Helt rimligt namn tycker vi, eftersom platsen bokstavligen ligger uppe bland molnen på ca 3000 m höjd ovanför havet.

För att komma dit måste man först åka buss uppför ett berg på slingriga och osäkra vägar, för att sedan färdas i gondoler genom en stor dal mellan bergen. Sedan måste man vandra ytterligare en bit innan man kommer fram till själva staden. Så sjukt häftigt att människor verkligen byggt en stad och levt sina liv där uppe. Wow.

Torsdagen bidrog sannerligen till en fantastisk påminnelse om hur otroligt stor och mäktig vår Gud faktiskt är, och såklart att han ju onekligen ÄR den bästa konstnären av dem alla.

Nu ska vi snart sova. Ha det gott, nos vemos! Kram Sara