15 augusti

Jag skulle skrivit redan igår – så att blogginlägget fanns till den 15 augusti. Men så föll sonen, som är fullt upptagen denna vecka med att lära sej gå, och slog sej ganska illa i munnen. Illa tyckte i alla fall vi oroliga föräldrar, medan läkaren konstaterade efter en snabb undersökning (och efter två timmar för oss i väntrummet) att det alls inte var någon fara. Skönt, men kvällen blev inte som planerad.

Men varför förtjänar den 15 augusti en egen rubrik. Inte för att det var det datum vi reste till Peru för två år sedan. Och kanske inte heller för att det är svärmors eller Lina Hanssons födelsedag (grattis!).

Nej, men för ett år sedan skakades städerna Ica och Pisco med omnejd i södra Peru av en kraftig jordbävning. Mer än 500 människor miste livet och tiotusentals hus förstördes. Alla i Peru berördes på olika sätt. Och många, många har hjälpt till på olika sätt med återuppbyggnaden. Men ändå är missnöjet i de drabbade områdena stort.

Katastrofer som den i augusti förra året aktualiseras många frågor kring bistånd och hjälpinsatser. Kortsiktigt fick många människor god hjälp i de drabbade områdena. Så mycket hjälp att allt kanske inte ens kom till användning. Och man fick stora löften om hjälp. Många kände sej berörda – både i Peru, i grannländer och i andra världsdelar.

Men så gick dagarna, veckorna, månaderna.Nya katastrofer inträffade på andra håll i världen. Andra händelser i Peru fick mer uppmärksamhet i media: Rättegången mot förrförre presidenten Fujimori, toppmötet i maj mellan Latinamerikas och Europas ledare, etc.

Ett år har gått… Och de som sa att de aldrig skulle glömma de ägnar sej åt annat. Uthållighet och hållbarhet är viktiga begrepp att fundera kring när man vill väl och vill hjälpa till. Också i vardagen tåls de att begrundas.

+Erik>