28 bröder

Nu har jag och Malin varit i Kenya i drygt sju veckor. Det har kommit till den punkten att jag måste tänka efter hur länge det faktiskt är. Dagarna rullar på snabbt och allt eftersom vi hittar våra rutiner och lär oss hur saker fungerar kan vi slappna av desto mer. Det främmande är inte så främmande längre. Det främmande har blivit hemma.

En sak som jag verkligen uppskattar med Bethesda och med Kenya över lag är den starka sammanhållning som finns. Jag tror att jag nämnt tidigare att Bethesda är som en enda stor familj. Här blir man alltid sedd och uppskattad och det finns alltid någon som är redo att ställa upp. Varje morgon är det första man gör att hälsa på alla man ser. Det innebär inte att man bara mumlar ett litet hej i förbifarten, som vi ofta gör i Sverige, utan man tar sig faktiskt tid till varandra och frågar hur den andre mår, om han/hon sovit bra, vaknat bra etc. Och ibland uttrycker man ett tack till Gud över att få ha vaknat upp till ännu en dag. Jag uppskattar detta väldigt mycket. På många sätt är det så annorlunda från Sverige. Där är det så viktigt att prestera väl som individ. Allting ska vara effektivt; man måste utnyttja tiden väl och komma med tydliga resultat. Men egentligen är det inte effektiviteten i sig det är fel på utan kanske snarare det förhållningssätt som finns, att kan man inte prestera så duger man ingenting till (för att hårdra det hela). En av de saker som jag älskar mest med Kenya är just det här familjära och att livet liksom verkar pulsera i en annan takt. Det viktigaste är inte vad man gör utan att man är här, tillsammans. Sedan kan detta också vara utmanande ibland. Jag och Malin har också behov av att få komma iväg och vila och smälta alla intryck från veckan. Då kan vi till exempel åka till Chesinende eller Kivu Retreat. Där kan vi plocka fram de där svenska sidorna hos oss som folk här kanske tycker är lite konstiga. Det kan vara skönt att ibland släppa strävan efter att anpassa sig och bli mer kenyansk och bara få vara svensk.

Den senaste veckan har innehållit både ups and downs. Både jag och Malin har varit krassliga och trötta. En släng av matförgiftning för Malins del och förkylning för min del. Men nu vår vi betydligt bättre. Igår åkte vi till Kivu med killarna för att bada och umgås och äta lunch. Det verkade väldigt uppskattat! Det var fint att se dem simma, stoja, plaska eller bara ligga och vila i solen. För några av pojkarna var det första gången som de var där.

Förra helgen bjöd vi in dem till gästhuset för att kolla på film. Det blev trångt och mysigt. Jag fascineras ofta över att dessa pojkar är så artiga och väluppfostrade. De lyssnar på oss och respekterar oss samtidigt som de kan skoja och retas. I hemlighet tycker de om att kramas och hålla i handen. Och jag och Malin tycker om dem så mycket. För varje dag som går lär vi känna dem mer och mer, deras speciella personligheter och egenheter. De är så fina, våra småbröder.

IMG_0613IMG_0580IMG_0604

/Amanda, volontär Kenya

2 reaktioner till “28 bröder”

  1. Tack Amanda! Underbart att läsa om er tid i Kenya! Vi är så stolta och glada över det arbete ni utför.
    Gud med er i massor!!!// Jonny

Lämna din kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved