En helt vanlig dag på jobbet

En helt vanlig dag på jobbet

(Äsch det får bli ett bildlöst inlägg denna gång för nätverket vill inte vara min vän ikväll så det går inte att ladda upp… Hoppas ni orkar igenom hela inlägget…:) )

”Knack knack” ”Frukost!!!” Igår var det jag som fick väcka en trött Karin – idag var det tvärtom. (Vi är ju grannar numera!) Jo det har blivit lite sent på kvällarna hittills… Våra dagsprogram slutar ganska sent på kvällarna och efter middagarna, dvs vid 23-24 tiden, är det ganska frestande att sätta sig en stund i soffan i receptionen, där det finns internet… eller prata med våra vänner Moses och Shalem. Inte konstigt att det blir sent! Egentligen tycker vi lite synd om killen som har nattvakt i receptionen för han sitter snällt på senkvällarna och ”vaktar oss” fast vi försöker förklara att han kan lägga sig bakom disken och sova lite som han brukar. Man hur mycket vi än försöker förklara så svarar han bara genom att vicka på huvudet i sidled (som Indier gör) och säger ”Yes madam”. Undrar egentligen vad han tänker om oss galna vitingar som sitter på Internet halva nätterna…  Anyway, vi har det jättebra här på hotellet verkligen och bor man bra så har man ju också mer energi att möta människor och resa runt och besöka församlingar.

Var var vi? Just det, frukost ja, jo vi tar det vanliga. ”Dosa”(stort tunt bröd) och omelett, maaza (mangojuice) och kaffe. En frukost jag ännu inte blir less på. ”Med mjölk, utan mjölk, utan socker, eller socker intill, eller svart kaffe….” Språkförbistringen är ibland väldigt underhållande och idag sa Janne: ”Nu börjar kaffet snart smaka bra, det är ju helt otroligt att vi snart fått bort allt socker i kaffet” 🙂 Efter frukost hade vi en liten morgonbön. Det är fint att få tillsammans be och skicka Jesus framför oss i den dag som ligger framför oss och dessa stunder sammansvetsar vårt lilla team.

Efter frukost åkte vi en sväng till Annawaram centrum för att bl.a. ta ut pengar. Eftersom uttagsautomaten i byn var stängd så fick vi åka upp till det stora templet för att ta ut pengar där. Templet ligger på ett högt berg och vi har fått berättat att vissa pilgrimer brukar gå på knäna uppför berget… Vi passade på att gå omkring lite och beskåda alla dessa monument, statyer och avbildade gudar. Många många människor hade kommit dit för att be och offra och få undervisning. Vi funderade kring en lång kö av människor som slingrade sig efter väggen i en av byggnaderna, men fick förklarat att de väntar på den dagliga distributionen av mat. I de stora templen serveras alltid gratis mat till de fattiga.

Så bar det iväg ut på församlingsbesök igen, till en by som kallas Siripuram. Det är så fint att och uppmuntrande att få vara med på dessa församlingsbesök och möta alla underbara människor som har så mycket gudslängtan och glädje och tacksamhet. Också denna gång avslutades mötet med mycket förbön. Förbönsämnena är många och de berättar frimodigt för oss (via tolk): några är sjuka eller vill ha förbön inför en skolexamen, andra har familjeproblem. Idag fick vi också följa med en kvinna hem till hennes hus för att be för hennes man som hade fått ett insektsbett som gjort att hela hans ben var uppsvullet. Janne bad och smorde honom med den oljeflaska mannen hade. Det är inte så ovanligt att de har med sig oljeflaskor när de önskar förbön.

Väl hemkommen igen så fick vi oss en sen lunch (eller ska man kalla det middag om klockan närmar sig fyra…?) Maten levereras alltid till hotellet av våra vänner (är vi bortskämda eller?) och intas i mitt rum som två gånger om dagen omvandlas till matsal.  Sen bar det iväg igen ut på församlingsbesök till ännu en by ca en timme från Annawaram där vi bor. Ett möte helt ute i det fria – underbart! Inga kyrktrösklar att ta sig över och inga kyrkväggar som skiljer på folket innanför och utanför. Det underbara evangeliet om en Jesus predikades rakt ut i byn till troende och otroende. Just när Janne skulle upp och predika gick strömmen i hela byn så den gatulampa som hade lyst upp vår enkla gatukyrka slocknade och det blev bäcksvart. Jag tror det var första gången Janne predikade i pannlampa men det gick bra också. 🙂 Efter över en timmes förbön så åkte vi hem för att käka middag kl 23.00…. Nu är klockan gott över midnatt och ”en helt vanlig dag på jobbet” är över. (Kan man kalla detta ”jobb” förresten…?)

När jag idag lägger mig på kudden för att sova så tänker jag på och ber för alla som just nu sörjer och lider på grund av de två bomber som igår kväll exploderade i Hyberabad, huvudstaden i Andhra Pradesh, den delstat som vi är i. Bomberna var fästa på två cyklar som stod ca 150 meter ifrån varandra i närheten av en stor marknadsplats och affärscentrum. 16 dödade och 116 skadade – Oerhört tragiskt! Vår vän Sanjay, som bott i Sverige i flera år, bor och arbetar just nu som pastor i Hyberabad. Det var han som ringde och berättade om detta för oss i morse. Sanjay hade varit här i Annawaram och hälsat på oss och fick informationen på vägen hem. Bomberna smällde inte så långt från hans hem där han bor. Be med oss att Gud ska vara med alla drabbade.

//Rakel Smetana

2 reaktioner till “En helt vanlig dag på jobbet”

  1. Hej! Tack för den utförliga redogörelsen, trots den sena timmen. Det är så inspirerande att läsa! Tänk att få dela evangeliet med dessa människor, som har en sådan hunger. Något vi kanske inte ser så mycket av här hemma. Vi ber för er varje dag! Vi önskar er Guds välsignelse just idag och ber att ni ska få gå i beredda gärningar. Vi ber även för offren för bomben! Kram Annis

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved