Snart bär det vidare…

Jag håller på att avsluta den tredje veckan här i Arequipa och har en vecka kvar tills jag är fullärd på spanska… eller inte kanske. Man vill så mycket men man måste har rimliga krav på sig själv när man bara har fyra veckor på sig. Men det är fortfarande lika kul att läsa spanska – ett fantastiskt vackert och rikt språk med mycket nyanser och känslouttryck (passar mitt känslomässiga jag…) Om en dryg vecka är det dags att resa norrut till Chiclayo och Piura. Det ska verkligen bli spännande, men jag njuter i fulla drag av varje dag jag har kvar här i fantastiska Arequipa.

Ariqupa special: Ostglass. Kan behövas på väg hem från skolan. Mmmmm

En av de saker jag älskar i Peru är den underbara musiken och att musiken har så stor plats. Runt min gata finns ca 15 olika musikaffärer med massor av olika gitarrer, mandoliner och allt vad det heter. Så när jag är trött på alla spanska verb så går jag ibland ner och kikar på lite stränginstrument och ber personalen spela lite för mig. Och de gör de med glädje.

EFFO – den charmigaste av alla musikaffärer, enligt mig.

Peru är ju ett katolskt land, det ser man överallt, i form av kyrkor och olika skulpturer. Men den katolska tron är starkt uppblandad med olika former av traditionella religioner och ockultism. De är få peruaner som egentligen vet vad den katolska kyrkan står för eftersom den är så uppblandad. Gud är någon man oftast är rädd för och försöker blidka på olika sätt, bl.a. genom att gå i kyrkan. Att Gud är en personlig Gud som längtar efter en personlig relation med oss – den tanken är ny för de flesta peruaner. Att vi inte behöver vara rädda för Gud, eftersom Jesus tagit straffet i vårt ställe – det låter både otänkbart och konstigt i många peruanska öron. Man räknar med att det finns drygt 10 % evangeliska kristna i landet, men det faktiska antalet är nog ännu lägre, och uppe i Piura är antalet bara 2-3 %….

Den stora katedralen i Arequipa centrum

Förra veckan besökte jag att kristet café här i staden. Cafe Berea, som det heter, drivs av en evangelisk kyrka här i staden. I dagarna har de startat ett nytt projekt som fokuserar på engelskundervisning. Det är otroligt få här i Peru som kan ta engelska men intresset är väldigt stort, speciellt bland universitetsstudenter. Cafe Berea har tre cafékvällar i veckan och jag deltog på en sådan kväll. Ca 15 peruanska ungdomar (varav bara ett par kristna) blandades med åtta ”utlänningar”. Genom olika teman, lekar och aktiviteter fick man praktisera och prata engelska och så avslutades kvällen med bibelsamtal i smågrupper. Relationer skapas, personliga möten, förtroenden byggs, människor utvecklas och Jesus finns mitt i detta och rör vid människornas hjärtan. Vilket fantastiskt sätt att evangelisera på! Kanske något att ha med i tankarna och bönerna inför uppstarten av arbetet i Piura?

Cafekväll på Café Berea

Jag har också fått träffa ett helt gäng underbara norrmän här. Norsk Luthersk Missionssamband har haft missionärer i södra Peru sedan 1978 och idag finns det en etablerad luthersk kyrka med ca 30 församlingar i Arequipa, Huliaca och Tacna. Det finns ett 30 tal missionärer (inklusive barn) från NLM i Norge och LM i Danmark som arbetar bl.a. med ungdomsarbete, undervisning vid kyrkans teologiska seminarium SETELA samt olika sociala projekt. Den kyrka som ELM understödjer, IELCH ligger ju långt uppe i norra Peru men trots avståndet finns ett gott samarbete mellan kyrkorna. Bland annat så befinner sig IELCH president Pepe (som några ar er kanske träffade i Sverige för ett par år sedan) här i Arequipa för att läsa teologi på seminariet. Det har varit mycket uppmuntrande att få dela gemenskapen med de norska missionärerna och speciellt familjen Bakke som jag har hunnit lära känna lite mer.

Två unga underbara missionärer i Peru: Solveig & Kristine Bakke.

Nu är det fredagkväll och egentligen ska jag väl varken plugga eller jobba. Snart ska vi äta kvällsmat och det är alltid lika trevligt att prata och skratta och umgås. Peruaner har en stor portion humor och livgnista och det gillar jag! I den familj jag bor i är de nog lite extra ”galna” tror jag och det gillar jag ännu mer.

Funny, Lula och Nixa – tre fantastiska systrar som i stor portion bidragit till min kärlek till Peru