Addis-Harar-Asella

Hallå

Med lätt packning for jag på lördagen mot Addis via en minibuss som tar mig till Adama, där får jag sedan ta en annan buss som går hela vägen in till hufvudstaden. Efter två näradöden-upplevelser men utan att behöva agera kudde anländer jag och blir upphämtad av Workneh Hechamo som tar mig till missionärparets hem en bit utanför centrum. Vi firade vår påsk men också att Maria R fyllde 25 är i fredags, dvs flera flugor på smällen. Påskägg, grovbröd köttfärspaj och födelsedagstårta hade fru Hechamo fixat till den trevliga svenska måltidsgemenskapen.

Under påskmiddagen pratade vi också om den årliga prästkonferensen i Harar som skulle vara kommande vecka med svenska representanter från Scriptura och ELM. Herr och fru Hechamo tyckte därför att jag skulle passa på att besöka och få se den gamla staden med, på dagtid, gästvänliga hyenor( ”But not during night, then they are serious” Citat: kyrkpresident Qes Dawit) och ganska ny EELC-kyrka A´la Bengtssons. Utan bussbiljett och lätt packad tänkte jag att det skulle bli bekymmer och extrajobb för de redan inplanerade resenärerna. Men efter söndagens gudstjänst fick vi fixat biljett och ändrat schemat hemma i Asella, så då var det bar å åk. Under den långa bussturen var det svårt att veta vad man skulle göra. Sova eller kolla på de löjligt storslagna vyerna längst med vägen till Harar. Både lågland och högland som inte går att få en bra bild på hur mycket bussen än saktar ner för getter, kor eller kameler som vallas i flock på vägen. I Etiopien är inte nödvändigtvis däck med bra mönstring eller hög markfrigång som krävs för att ta sig fram. Vad som krävs är ett starkt signalhorn som den numera, efter många passerade fordon, gravt hörselskadade kreaturen fortfarande kan höra.  Hursomhelst så kom vi fram till Harar och fick tittat runt på gamla delen av staden( Gamla stan), mata hyenor, se den medeltida stadsmuren och den verkligt muslimska staden med hela 82 moskéer.  En annan sak man inte kan missa är stadsbornas ohälsosamt höga chatkonsumtion. Där var mer chat än vad MSN någonsin haft. Till och med på hemvägen stannade bussen 3 gånger bara för att passagerarna skulle kunna passa på att köpa bra och billig chat där det odlas i större kvantiteter.” The green gold” som en Hararbo kallade det.

Välbehållen tillbaka på barnhemmet fick jag till min stora glädje höra att barnen på egen hand kört lekar och att de även med Eyob D haft ett bibelstudium då jag varit borta. Detta är ju väldigt positivt eftersom jag hoppas vanan med gemensam kvällsaktivitet inte står och faller med mig. Har innan varit så att jag fått dra igång lekar och lektioner och barnen väntar på mitt kommando då det skall börjas. Men om de nu velat leka och själva lyckats organisera hela spektaklet är det toppen och ett stort framsteg i förmåga att samarbeta. De återstående 5 dagarna jag nu har på boardingen är välplanerade och intensiva så att jag skall hinna fixa ett antal grejer innan avfärd. Packa väskan, städa huset där man brett ut sig, köpa högkvalitativt kaffe och inte minst säga hejdå till allt folk. Det är komplicerat att säga adjö till vänner och barn som man under en lite längre tid pratat och lekt med nästan varje dag. De relationer man har fått till barnen som de flesta är helt utan föräldrar och självklara förebilder måste man addera till sin svenska vardag och på något vis underhålla. Som Jag tänker nu så blir det återbesök i Afrika senast 2015 i sällskap med någon annan volontär eller missionsturist(Missionsvänner: Notera smygreklam för en fantastisk afrikaresa med mig som guide!). När jag från Etiopier fått frågan om återbesök har jag med lugn och självsäker ton svarat ”I’ll be back”

Allt gött//Fredrik