All in!

Vintern är här och termometern visar 26 grader i skuggan. Solen lyser fram mellan skyarna. På lördagsmorgonen vinglade vi av bussen från Lima efter 12 timmars skumpande. ”Fantastiskt skönt”, sa Ella att hon sov medan  Janne grymtade lite smått efter att ha fått samma fråga. Mycket bekväma nattbussar har de iallafall här i Peru och middag serveras på bussen!

Vi hade några fina dagar i Lima där huvudsyftet var att hämta ut barnens visum, som till slut blivit godkända. Det höll på att krångla till sig då myndigheterna tyckte att de från Sverige utsända handlingarna inte såg lika proffsiga ut som de de var vana vid att hantera. Det var bara att förklara att det blir inte bättre än så här, och efter lite grymtande så gick det igenom. Allt gick snabbt och smidigt! Tack för mycke förbön! Vår upplevelse är annars att Lima präglas  av hysteriskt mycket trafik, långa avstånd och hög luftfuktighet. Vi bodde dock på ett supermysigt hostal i Miraflores, en stadsdel som ligger nära vattnet. Under den korta visiten tillbringades en hel del tid i taxi, på H&M och på hotellet!

Ni kanske undrar vad rubriken för bloggen syftar på och det ska jag berätta nu. Peruaner vet verkligen hur man ställer till med festligheter på hög nivå! Isabel var organisatören och det var dags för examen för de som under ett flertal lördagar deltagit i”söndagsskolupplägget”: La gran aventura (Det stora äventyret). Ett 35-tal barn i 9-13 års åldern har spenderat sina lördagseftermiddagar i kyrkan i San Antonio, där också jag, Cornelia, Filip och Ella har varit med. En annan lärare har samtidigt haft hand om den mindre gruppen med ett 20-tal barn. Underbart! Isabel ägnar verkligen sitt liv åt undervisning av barnen och det är flera barn som också kommer till gudstjänst på söndagen fast deras föräldrar inte deltar. Här hjälper MessengerKids också till. Musikerna i kyrkan som kallar sig The Messengers har knoppat av sig i en musikgrupp för de lite yngre också. De är duktiga på att involvera och ge även de yngre uppgifter och ansvar. Barnens mottaglighet för Guds tilltal är så påtaglig och att så ut i ett barns hjärta är ju något som följer dem hela livet.

Iallafall var det dags för examen med inhyrda dräkter och tillhörande hattar, fina diplom, enskild fotografering tillsammans med Janne eller Merci, mat och dryck, godis, tårta, lekar och sång. Det var fantastiskt festligt och roligt! Barnen trivdes och kände att kursen var något stort och viktigt som de gått igenom. Många engagerade sig och gjorde det möjligt.

Vi kommer in i arbetet mer och mer här i Peru. Vi börjar se behoven och var vi kan hjälpa och stötta. ”Poco a poco” har blivit vårt ledord här i Peru (ett steg i taget)! Gud välsignar och lägger tillrätta!

Allt gott i Herren!

Annis