Amani, missionärskonferens och allmänt fullt upp

I början av denna vecka hade vi ett lägerdygn med nästan 60 (!!) deltagare från de tre församlingarna i Chiclayo, inklusive några helt nya. Det var mycket oväntat att så många anmälde sig. Extra glädjande var att några som aldrig tidigare varit innanför kyrkans väggar kom och lyssnade till den kristna trons grunder. Vi undervisade om Guds hjärta för mänskligheten, om tjuven (djävulen) som vill förstöra, om sår och synder vi bär på, och om Jesu som burit och bär allt till korset i ditt och mitt ställe. Bara hos Jesus finns verklig förlåtelse och helande. Det handlade också om att förstå Guds ursprungliga tanke med mänskliga relationer, så att vi kan närma oss det sättet att leva med varandra.

En del av er känner igen konceptet genom Amani, en undervisning som hållits i flera ELM-sammanhang i Sverige, men från början är det ett material från Afrika för att möta stammotsättningar och konflikter. Nu var det första gången det användes i Peru. Det var stort att se flera som inte varit i kyrkan på länge sluta upp kring dessa dagar och ta sig tid till att lyssna på evangeliet, om Herrens nåd som varar i evighet!

För oss alla, inklusive korttidsmissionärer och volontärer var det mycket nytt och oklart inför lägerdygnet och det krävde mycket förberedelser. Även för korttidsmissionär Benedikte Madvig Nilsson, som hållit detta undervisningskoncept flera gånger i Sverige, var det nytt att göra det i en peruansk kontext tillsammans med oss som är helt nya i undervisningsmaterialet. Det kändes verkligen som vi kastade oss ut på djupt vatten… Men vi litar på att den Helige Ande gör sitt verk! Vi är bara redskap. Det är alltid svårt att utvärdera vad som händer inuti människor, men vi såg att flera lyssnade mycket uppmärksamt och fick också höra från några vad detta betydde för dem.

Det är intensiva veckor nu, aktiviteter och göromål staplas på varandra. Förra veckan var det som sagt mycket förberedelser inför detta läger, och veckan innan det var vi i Lima för en konferens med de norska missionärerna som nu inte är fler än två familjer. Det blev väldigt lyckade dagar, men att vara iväg hemifrån är alltid mer eller mindre ansträngande, det tycker särskilt Lisa med tremånadersbebis… Men eftersom de norska missionärerna är så få så behöver vi varandra nu mer än någonsin och vi fick väldigt goda dagar tillsammans med bibelundervisning, tid för att dela erfarenheter i arbetet och göra trevliga utflykter. Det var fint att kunna koppla av och njuta av gemenskap och den stora trädgården som gästhemmet förfogade över.

Efter lägerdygnet hann vi med en vanlig dag, sedan åkte Hjalmar till Piura i två dagar för att tillsammans med Olof och Benedikte Nilsson vara med och hjälpa till i processen med att hantera missionens saker och hitta ett nytt hus till församlingen att fortsätta samlas i. I helgen väntar nu dop på lördag, då vi ska vara faddrar åt en peruansk liten pojke, och på söndag är det sammanlyst gudstjänst för alla tre församlingarna med påföljande kyrklunch.

Men, i nästa vecka väntar så besök av Lisas föräldrar och med det hoppas vi att vi kan få några lugnare dagar, och vi har även planerat för några dagar tillsammans vid havet i Mancóra. Det blir fint att få ses igen efter 1,5 år, vi längtar alla mycket!

Som alltid, tack för fortsatta förböner för oss och kyrkan här!

Många hälsningar
Hjalmar & Lisa

Ps. Korttidsmissionären Benedikte är flitig på Instagram, i hennes uppdateringar finns vi ibland med på ett hörn.
Så börja följa @peru.nilsson om du inte redan gör det!