Återseendets glädje

Ibland undrar man varför en del personer liksom bara försvinner ur kyrkan. Glider iväg liksom. En sådan var Wilson. I några år var han alltid med på gudstjänsterna. Med gitarren. I ungdomsgruppen var han given och behövdes någon att spela på söndagsskolan eller något annat tillfälle ställde han alltid upp.

Men så försvann han. I tiden sammanföll det nog med några tidigare missionärers avsked. Några gånger har jag stött på honom inne i sta’n. Alltid trevlig, alltid med ett leende. Jag har frågat om han inte saknar församlingen, eller bjudit in honom till gudstjänsten. Men nada (spanska: “ingenting”).

Men så för några veckor sedan kom han till gudstjänsten på söndagseftermiddag i San Antonio, en av de andra församlingarna i Chiclayos Evangelisk-Lutherska Kyrka. Och förra söndagen var han tillbaka i Las Brisas. Första gången på länge (vad jag vet). Idag kom han också – till mångas glädje.

Jag hoppas och ber att det blir många gånger till.

/Erik

Pepe Junior och Wilson på en bild från januari 2007

>