Att bygga kyrka

Erik J Andersson 0 Kommentarer

Första maj – arbetsfri dag i Peru, liksom i Sverige – gjorde vi i Las Brisasförsamlingen en utflykt till byn Zaña. Vi satt vid floden ett par timmar. Så fridfullt att se vattnet flyta förbi. Grönska är en bristvara i Chiclayo. I byn Zaña, längs floden, är grönskan överväldigande.

Barnen lekte i vattenbrynet. Oxar och åsnor lastade med ved och andra förnödenheter drevs att korsa floden, medan de flesta människor valde hängbron över att komma från ena sidan till den andra. Vi satt och samtalade. Om allt möjligt. Vi skrattade tillsammans, vi åt vår medhavda matsäck och vi vilade.

När vi bröt upp från flodstranden åkte vi bara en kort bit till Zañas gamla centrum. Där finns rester av flera stora kyrkobuggnader. En gång i tiden var platsen tilltänkt som huvudstad i vicekonungadömet Peru. Fjorton (!) kyrkor byggdes inom några årtionden. Den största påbörjades på 1660-talet. En katedral med intilliggande kloster. En minnestavla finns över den spanske arkitekten. Men byggnadsarbetet utfördes inte av spanjorer, utan av afrikanska slavar som tagits till platsen.

Mindre än hundra år senare var Zaña och alla dess förnämliga kyrkobyggnader övergivna. De rika spanska familjerna flyttade från platsen när den inte blev huvudstad, utan istället utsattes för några plundringsräder från rövare. Någon av dem kom ändå från England. Återstoden av den fria befolkningen lämnade slutligen staden efter en översvämning. Kvar i Zaña blev några hundra afroamerikaner. Inte längre slavar, men fattiga och i främmande land. Om de vill hämta kraft någonstans så var det i alla fall inte i kyrkobyggnaderna de tvingats att uppföra.

Jag hoppas, och ber, att en utflykt till floden, under några timmar den första maj 2009, är ett bättre sätt att bygga kyrka. Jag hoppas och ber att den kyrka vi är med att bygga – i vilken vi själva är levande stenar, fogade samman i Kristus – aldrig ska stå i ruin, utan bestå i evighet.

Erik