Att resa är fantastiskt

Att resa är fantastiskt. Att resa långt bort till okända platser och möta nya människor är något av det mest spännande och nyttiga man kan få vara med om. Men ikväll när jag promenerade från Missionskyrkan i Kinna hem till mina föräldrars bostad så gick jag och funderade på om det inte är ännu mer fantastiskt att resa hem än att resa bort.

Ganska tidigt i morse satte jag mig på bussen i Örkelljunga (Skåne) för att, via två byten, med tåg komma fram till Kinna (Västergötland) tre timmar senare. Först vilade jag under resan och sedan läste jag en roman om en kristen familj i Småland i mitten av 1900-talet. Boken var delvis skriven ur ett barns perspektiv, med barnets frågor om livet, om relationer och om Gud. En ganska bra bok, som satte igång en del tankar hos mig, samtidigt som jag åkte med tåget upp längs Viskan från Varberg, med stopp i Derome, Veddige, Horred, Björketorp, Berghem, Skene och Assberg. Närmare och närmare mina hemtrakter. Ett säte framför mig satt en person jag kände igen. Var det inte en granne från förr? Som min syster lekte med som barn? En stund senare visste jag att det var så – för ringde ett telefonsamtal till någon och presenterade sig med namn. Från stationen i Kinna gick jag genom byn. Grillen serverar numera även Thaimat, en butikslokal hade blivit lägenhet, och javisst ja – Konsum heter Hemköp numera.

Ett par timmar senare ringde det på dörren hemma hos mina föräldrar. Qes Dawit och qes Befkadu – präster i den Etiopiska Evangelisk Lutherska Kyrkan kom för att dricka eftermiddagskaffe. De kom förstås varken oväntade eller objudna. Sedan ett par veckor tillbaka är de i Sverige på inbjudan från ELM-BV för att inspirera och undervisa oss kristna. De har redan varit norrut, och nu har de några dagar i Västsverige, och jag har möjligheten att möta dem och lyssna till dem.

För tre månader sedan var jag i Etiopien och fick följa med qes Dawit hem till hans far, långt ute på den etiopiska landsbygden (nära Laqi). Vi blev väl mottagna där, och det betydde något för qes Dawit att visa var han kom ifrån, var han sprungit som barn och sörjt sin mor. Och det betydde något för mig att få visa var jag kom från, vilka det är som fostrat mig till den jag är och vilken bygd som ligger så nära mitt hjärta. Qes Dawit viskade till mig när vi satte oss vid kaffebordet ”You have strong parents.”

Sedan var de etiopiska prästerna  inbjudna först till Skene församlingshem och sedan till Missionskyrkan i Kinna. Den senare samlingen ingick i den ekumeniska böneveckan som pågår i bygden. Missionskyrkan har aldrig varit mitt hem, men ändå fanns det en känsla av att komma hem för mig i kväll. Många kända ansikten, många glada ansikten. De etiopiska gästernas medverkan hade blivit klar efter att programmet för böneveckan spikades, så pastorn i Missionskyrkan informerade om att det först skulle bli den planerade bönesamlingen, därefter fika, och sedan kl 21.00 en samling med qes Dawit och qes Befkadu. Klentroget tänkte jag att det nog inte skulle bli så många kvar efter fikat en sen fredagskväll…

Men när Guds Ande drar så förändras saker. Så förändras människor. De allra flesta återvände till kyrksalen efter fikat. En sång och så berättade Hanna Petersson (som var MOVE-volontär i Etiopien i höstas) kort om vad ELM-BV är och varifrån vi bjudit in gästerna. Sedan undervisade qes Dawit om bön. Han är en god lärare och har en andlig klarsyn som vi behöver. Tack Gud för den stunden. Sedan följde bön, bön och lite mer bön. Ingen hade bråttom. Knäppta händer och böjda knän och hjärtan som ropar till Gud – så kan det här landet förändras.

/ErikJA

Ps. Det finns fler möjligheter att möta och lyssna till bröderna från Etiopien:

25-26 januari, Göteborg

31 januari, ELM Örkelljunga

2 februari, Ingelsträde och Malmö

3-5 februari, Vikbolandet

6 februari, Åstorp

8 februari, ELUs vintermöte Hässleholm

13-17 februari, Stockholm, Roseniuskyrkan