Blogg

Kära vänner! En bild från dagens mors dag-firande (väldigt stor högtid i Peru!) i kyrkan i Las Brisas får inleda detta inlägg. “Allt har sin tid”, lär oss Predikaren i Gamla Testamentet. Så är det också i missionsarbetet i Chiclayo. Ibland är det tid för större satsningar, och ibland är det tid för bara... det vanliga arbetet, som inte alltid känns så väldigt spännande eller speciellt. Ibland kan vi såklart fundera på, vad gör det för skillnad att vi är här?, och ibland kan vi önska att det skulle finnas fler missionärer som kunde bidra med kraft och arbetstimmar. Men vi vet.

I torsdags (9 mars) drog en tropisk cyklon vid namn Yaku in över Chiclayo och framåt kvällen fullständigt vräkte regnet ned och vägarna förvandlades till floder. Jag fick kämpa för att hålla huset torrt när vattnet lätt tog sig in i de otäta fönstren och vid en vägg som inte var så välgjord och jag tog badbyxor på mig för att tömma vatten från vår lilla trädgård som blivit en sjö. Ytterligare ett lika kraftigt tropiskt regn kom i söndags kväll med åska och med skyfall under en dryg timme som fyllde många hus och gator med vatten och lera..

Kära vänner! Det är fortfarande mitt i sommaren, det är fuktigt och temperaturen går aldrig under 24 grader men ändå känns det som att det mesta av sommaren har passerat eftersom skolan började denna vecka och alla sommarbesök har åkt hem. Ja, vi kan se tillbaka på bra och socialt intensiva sommarmånader. Vi har själva glatts åt både privata besök likväl som officiella och sist i februari hann vi med att tillbringa några dagar vid havet med bland andra Benedikte och Olof Nilsson innan de åkte hem efter fem månader i Peru. Det har varit en fin tid med dem här! En.

Kära vänner, Kanske har några av er snappat upp på nyheterna om politiskt kaos och protester i Peru. Vi vill med detta inlägg berätta lite kort om vad som hänt och meddela att vi mår bra och känner oss fortsatt trygga i Chiclayo, under Guds beskydd. Vi har vid det här laget lärt oss att peruaner är olika - Chiclayo kallas Vänskapens stad och här är folk i allmänhet glada och avslappande, och går inte in lika hårt för protester, strejker osv som peruaner i andra delar av landet gör. Och i detta läge känns det ju bra! Orsaken till protesterna är.

I början av denna vecka hade vi ett lägerdygn med nästan 60 (!!) deltagare från de tre församlingarna i Chiclayo, inklusive några helt nya. Det var mycket oväntat att så många anmälde sig. Extra glädjande var att några som aldrig tidigare varit innanför kyrkans väggar kom och lyssnade till den kristna trons grunder. Vi undervisade om Guds hjärta för mänskligheten, om tjuven (djävulen) som vill förstöra, om sår och synder vi bär på, och om Jesu som burit och bär allt till korset i ditt och mitt ställe. Bara hos Jesus finns verklig förlåtelse och helande. Det handlade också om.

Herren frågade profeten Jesaja: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Jesaja svarade: "Här är jag, sänd mig!" Så anlände den dansk-svenska delegationen och det kändes som att vi fick besök av vår familj! Det var med glädje vi tog emot de nya utsända (av Herren) och vi noterar att både vi vuxna och våra barn fylls med ny glädje och energi av att det kommer fler skandinaver för att bo i Chiclayo och verka i den lutherska kyrkan. Samtidigt är vi fortfarande i den omställningsfas om en ny bebis innebär. För Lisa är utmaningen att känna sig.

“Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.” Rom 6:4-5 I söndags, den 28 augusti, döptes vår Maria i kyrkan i Las Brisas, Chiclayo och det blev en högtidlig och festlig stund då vi fick förundras över Guds handlande med oss i dopet. Att han ger oss uppståndelsens liv, syndernas förlåtelse, ett hopp för evigheten och den helige Ande här i tiden..

Vi säger välkommen till familjens andra peruanska, vår efterlängtade Maria Ulrika! I tisdags förmiddag, den 19 juli, skrev vi ett mail till våra förebedjare i Sverige och Danmark och bad om extra förbön, då vårt tredje barn dröjde med att komma ut. Visserligen var vi bara fem dagar efter beräknat förlossningsdatum, men alla ni som själva gått och väntat vet hur det kan vara... Samma eftermiddag kom värkarna igång och blev snabbt täta och starka, och på kvällen kom vår hushjälp Mariela för att stanna med Erik och Anneli medan vi åkte in för att träffa vår läkare och barnmorska..