Blogg

Hej alla! Denna vecka har Hjalmar varit några dagar i Chiclayo och med hjälp av Hans (medlem i IELCH, den lutherska kyrkan) hittat ett hus som vi ska hyra! Steffen åker från Piura till Chiclayo på tisdag och ska hjälpa till med kontraktskrivningen. Stort tack till alla er som varit med och bett för denna sak. Alla missionärer vi pratat med bekräftar att boendet är en viktig del för att kunna trivas på fältet, så det kändes som en stor och viktig sak som skulle lösas denna vecka. Vi är därför glada att vi hittade ett litet hus i området med det.

Just nu har vi en ganska lugn vecka, en av våra språklärare är bortrest så vi har bara hälften så mycket undervisning som vanligt. Vi passar på att plugga inför provet vi ska skriva i januari för att få peruanska körkort - och att blogga! En vanlig lektion. Tiden rusar. Vår lilla peruanska dotter är snart 5 månader (5 månader!!) och vi har inte ens sex veckor kvar på språkskolan innan vi slutar där inför julledigheten. I mitten av januari flyttar vi upp till Chiclayo. Vårt missionärsliv började nyss men vi har redan gjort flera omtumlande erfarenheter. Det jag mest nyligen.

Nu är det nästan fem månader sedan vi lämnade Sverige. Att åka ut som missionär har för mig varit lite som att mattan plötsligt drogs undan under mina fötter (fast jag godkände att det skulle hända) – allt som varit välbekant, tryggt och säkert byttes mot nytt språk, ny kultur, ny umgängeskrets. Allt nytt, obekant och främmande, och därmed till viss del skrämmande. Dessutom åkte jag ut som höggravid och har sedan två månader försökt anpassa mig till livet som tvåbarnsmamma, vilket jag tror skulle varit en påfrestning även i Sverige, även om allt runtomkring hade fortsatt vara välbekant. Vi.

Oj, här satt vi och bloggade igår kväll i väntans tider, och vad har hänt idag? Jo, bebisen har kommit! Förlossningen startade natten till idag, den 25 juni, och 8 timmar senare på förmiddagen så kom hon ut. Anneli Bente föddes här hemma i vår lägenhet med hjälp av fyra kvinnor från en organisation som jobbar med hemförlossningar (vilket är MYCKET ovanligt i Peru) och brinner för så kallat naturliga förlossningar. Allt har gått bra och vi är mycket glada och oerhört tacksamma. Erik var på förskolan under tiden och när han kom hem fick han träffa sin lillasyster.

Medan ni precis har firat midsommar, har vi vinter här - dvs som en riktigt fin sommar i Sverige 😊 Vi trivs i det stora hela bra med livet. Vardagen upptas till största del av två saker: 1) att lära oss spanska, vilket går framåt, om än långsamt och 2) att ladda inför att bli tvåbarnsföräldrar. Vi går ännu i väntans tider men rimligtvis kan det inte dröja länge nu innan bebisen vill komma ut.  Hur som helst, medan vi väntar kommer här en till kulturreflektion. Flera kvällar i veckan stannar en liten bil utanför vår lägenhet med en stor skylt.

Idag har mors dag firats här i Peru. Och oj, vad det har firats! Vi hade hört talas om mors dag från andra missionärer, men det var roligt att få uppleva själv :) Som vanligt på söndagar så gick vi till vår kyrka Encuentro con Cristo. När vi kom in fick jag, precis som alla andra mödrar, denna brosch. Efter gudstjänsten framförde söndagsskolebarnen en sång till alla mammor. Några ungdomar framförde ett litet drama om en mamma med två barn. Därefter fick alla mammor komma fram och få en present (och applåd :) ) Här ser ni när jag fick en kaffemugg av.

Under avskedets tid i Sverige var det många som kommenterade att vi skulle åka på missionsresa, och min respons var ofta att det inte handlar om en resa, utan om en flytt till Peru. Efter tre veckor i Peru är det tydligt att skillnaden är stor mellan att resa och flytta. När du reser har du alltid ett hem som står och väntar på dig och du väljer som turist de bästa platserna att besöka för att göra vistelsen så intressant som möjlig. När vi nu har flyttat till Peru, så är inte turistiga platser det vi ägnat mest tid.

Hej alla! Vi befinner oss just nu hos familjen Smetana i Chiclayo. Resan från Europa till Peru var lång och tröttsam men gick bra. Det är mycket nytt att vänja sig vid (värmen, tidsomställningen, var man köper mat, att slänga toapapper i papperskorgen istället för toaletten, att inte dricka vatten direkt från kranen, osv osv) och det tar på krafterna. Men Smetanas är fantastiskt hjälpsamma och gästvänliga så vi är mycket tacksamma över deras hjälp i vår första kontakt med det peruanska samhället! Igår välkomnades vi av IELCh, kyrkans styrelse. De välkomnade oss varmt och hjärtligt och det blev ett gott.