Avsked
Väskorna är färdigpackade och står lutade mot väggen i mitt urstädade och tomma rum. Imorgon far vi till Addis, och på måndag natt går flyget till Köpenhamn. Fem månader har gått alldeles för fort! Jag klarar inte av att sova i mitt gamla rum, som inte längre ser ut som mitt, nu när allt är nedpackat i den stora blommiga resväskan. Det känns för hemskt att det snart inte är mitt rum längre, så istället sover jag i ett av de andra rummen som står tomt. Dessutom är det lättare att hålla sängen lopp-fri om jag bara använder rummet till att sova i.
Det känns fortfarande alldeles overkligt att jag måste åka härifrån om bara två dagar. Det är ju här jag bor nu! Det är ju det här livet som jag har kommit att älska så mycket! Barnen på internatskolorna bara gråter och gråter, själv har jag nog fått slut på tårar och känner mig fullständigt tom inombords.
Ikväll ska vi ha en avskedsfest för våra närmaste vänner. Jag gillar inte att säga hejdå, utan helst vill jag bara smita iväg lite diskret och inte säga någonting alls. Men utan att veta när man kommer att ses igen, så känns det ändå nödvändigt med ett riktigt avsked. Även om jag förmodligen kommer att gråta hela kvällen igenom. Jag kommer att skriva ett mer sammanfattande blogginlägg om min volontärstid här, när jag väl har kommit tillbaka till Sverige och hunnit landa lite. Just nu är jag alldeles för upp och ner känslomässigt, och helst vill jag bara vakna och upptäcka att jag inte alls måste kliva på det där flygplanet om två dagar, utan att jag är välkommen att stanna så länge jag bara vill. Men eftersom jag vet att det inte kommer hända så kramar jag mina ungar extra hårt och länge istället, och talar om för dem hur mycket jag älskar dem.
Be gärna för barnen, speciellt de som bor på ACYMs internatskolor. De är, precis som jag, väldigt känslomässigt upp och ner just nu. Så be för att avskedet ska bli lättare för oss alla!
/Miriam Göransson move-volontär, Etiopien
1 reaktion till “Avsked”
Lämna din kommentar
© 2021 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved
Kära Susanne och Miriam! Tack för allt som ni gjort under volontärtiden. Vännerna i kyrkan har rapporterat om er goda insats. Välkomna hem till Sverige. Psalm 121 //Jonny B