Avsked

Om avsked har jag bloggat förr. Och nu när mitt korta besök i Peru närmar sig sitt slut gör jag det igen. En av de saker jag lärde mig under åren som missionär i Peru var att avsked gör ont. Innan vi or till Peru tänkte jag kanske mest på avskedet från familj och vänner i Sverige. Men ganska snabbt lärde jag mig att missionärstillvaron var fylld av avsked. Från kollegor och tillfälliga besökare. Från språklärare. Från kyrkomedlemmar som flyttar.

På möte med unga och äldre i San Antonio, Chiclayo, i fredags. I den församlingen är man något av specialister på avsked. Skulle till och med kunna vara så att någon av dem dyker upp på flygplatsen i morgon.

En av de viktigaste bilderna av himlen, av den tillvaro som väntar efter detta livet slut (livets slut här innebär också ju avsked), är att det är en tillvaro utan avsked. En sådan tillvaro är helt fantastisk och jag blir glad bara av att tänka på den. En tillvaro där gemenskaper inte splittras upp, och där inga avskedstårar behöver fällas.

I väntan på den tillvaron får jag leva med avskedens smärta. Många gånger är ju smärtan också en tecken på att man tycker om och är omtyckt av den man säger hejdå till.

/Erik

Ps Samtidigt som det är lite jobbigt att säga hejdå till vänner och kollegor i Chiclayo, så gläder jag mig otroligt mycket över att snart få träffa min familj igen.

2 reaktioner till “Avsked”

  1. Hmmm, kom precis, med anledning av detta blogginlägg, att tänka på ytterligare en parallell mellan den himmelska tillvaron och det jordiska äktenskapet; En av de saker jag såg fram emot innan jag gifte mig var just att äntligen slippa behöva ta avsked från sin kära varje kväll, och åka hem till var sin bostad.

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved