Besök i Sobea

Besök i Sobea

För tillfället sitter jag i Chesinende i förberedelse för att undervisa på skolan. Två veckor på Bethesda har flutit förbi. Förutom att göra hembesök och umgås med pojkarna har jag också varit en del med barnen i det förebyggande programmet. Dagarna spenderas ofta i något av klassrummen (Baby Class, Top Class eller Class 1) där man får vara lärarassistent. I den mån som språkkunskaperna tillåter hjälper man till att förklara, rätta och helt enkelt hålla ordning på barnen. De är ivriga, vilda och glada över att vara i skolan. Det är fint att se deras glädje när någonting plötsligt släpper och de förstår. Sedan under rasterna springer de outtröttligt omkring och leker, spelar fotboll, hoppar omkring, rullar däck etc.

Jag som följt många av dem sedan september tycker det är härligt att se dem växa och mogna. I många fall tycker jag mig se en förändring till det bättre, vilket nog till stor del är följden av skolgången på Bethesda. Genom att gå i skolan fylls deras dagar av mening och innehåll. En dörr har öppnats till kunskap och lärande, och en hoppfull framtid.

DSC_0491

DSC_0726

I veckan följde jag, de två finlandssvenska praktikanterna och Pastor Langat med barnen hem från skolan. Jag har gjort det en gång innan, i höstas. Barnen blir ofta exalterade när vi följer med dem. Den här gången regnade det rätt så kraftigt, men det dämpade inte deras humör. Istället sprang de och hoppade och sjöng i regnet. Det var bara några av dem, bland annat en tre-fyraårig flicka, som var trötta och låga. Jag, pastorn och Sara turades om att bära flickan den långa vägen till Sobea. Vid ett tillfälle somnade hon i min famn. Jag tänkte på vilka överlevare de här barnen är. Varje skoldag går de den här vägen som tar ca en timme. Först till skolan, sedan hem igen och ofta i regn. De äldre barnen (7-åringar) tar hand om de yngre barnen. Har de tur kommer någons förälder och hämtar några på sin motorcykel. Jag önskar att det fanns någon som gick med dem varje dag, eller att de fick skolskjuts, men jag får lämna dem i Guds beskydd. Jag vet att Han ser efter sina små.

DSC_0771

I Kenya finns det gott om förhållanden som gör en bedrövad. En av svårigheterna med att vara i ett sådant här land är att se allt elände utan att kunna göra någonting

Väl i Sobea besökte vi många av barnens hem. De bor trångt och fattigt och det var med lite nedslagna blickar som föräldrarna/släktingarna tog emot oss. Vi gav en kort hälsning och bad tillsammans innan vi gick vidare till nästa. Hela tiden följde en hel skock barn med oss, båda Bethesdabarn och grannbarn. Var vi än gick blev vi såklart utstirrade. Det är nog inte var dag som det kommer tre wazungu och en pastor på besök.

DSC_0783

När vi var på väg mot ett av hemmen fick pastorn syn på en pojke som tidigare varit med i det förebyggande programmet. På grund av en viss omständighet hade han hoppat av. Nu var han och hans bror bara hemma om dagarna. Kläderna var slitna och de var så smutsiga att man knappt kände igen dem. Jag skulle vilja påstå att de såg ut som två gatupojkar. Och jag påmindes om varför det heter det förebyggande programmet. Vad det förebygger är just detta: att barn ska hamna på gatan. Bethesda vill erbjuda barn som inte har råd att gå i skolan skolgång och en chans till en bättre framtid. För ett barn som växer upp i ett slumområde och inte går i skolan är riskerna stora att han ska hamna på gatan.

Förhoppningsvis kommer Bethesda ordna så att dessa pojkar får komma tillbaka igen. Jag hoppas få se dem på Bethesda, rena och iklädda sina röda uniformer. För varje barn har rätt att gå i skolan. Varje barn har gåvor och potential som inte får spillas bort genom ett liv på gatan.

 

DSC_0690

 

 

/Amanda Mattson, volontär Kenya

4 reaktioner till “Besök i Sobea”

Lämna din kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

© 2019 Evangelisk Luthersk Mission. All Rights Reserved