Blogg

För många år sedan gav jag mitt hjärta till Etiopien. Efter flera besök och två volontärsperioder hade landet och människorna satt djupa spår i mig. Mitt sovrum var tapetserat av mina vänners ansikten och mitt hjärta var fullt till bredden, kärleken var stark och längtan dit konstant. Etiopien är fortfarande mitt hem. Och jag har många gånger tänkt att det inte får plats med fler platser och människor i mitt liv. Hjärtat är liksom redan fullt. Så åkte jag ändå till Peru och Chiclayo i julas, och människorna i kyrkan där gick rakt in i mitt hjärta. Jag kände mig.

Efter en tidig morgon med lyxig taxiskjuts från hotellet till flygplatsen har vi efter en säker resa landat i Sverige igen. Vi ser tillbaks på veckan som varit med stor tacksamhet och förundran över vad Gud har gett oss. En vecka fylld med glädje, tacksamhet, undervisning, lovsång och bön. En vecka där vi alla har fått förstå den muslimska kulturen, se den stad vi varit i och firat påsk under stadens ljudliga böneutrop. Ja, det har verkligen varit en händelserik vecka som har gett mersmak och en nöd för det muslimska folket. I Augusti 2022 frågade Rakel oss om vi ville.

Vi har fått fira påskdagen tillsammans med olika kristna kyrkor här i Främre Asien. Jag åkte med en liten grupp till en kyrka där vi blev varmt välkomnade. Jag var lite orolig att vi inte skulle förstå predikan, då gudstjänsten var på annat språk. Men det hade medlemmarna i församlingen redan tänkt på och fixat tolk till oss. Gud är god och hjälper oss att förstå Hans undervisning även i ett annat land.  Vi fick höra om påskdagens glada budskap, om att Jesus lever och  att vår Frälsare sitter på Guds högra sida . Tänk vilken gåva vi fått!! Vi fick.

Efter några dagar med mulet och regn tittade solen till slut fram på påskafton. Med 17 grader och full sol tog vi oss ut till en ö utanför storstaden för egentid och stillhet med Gud. En stor kontrast mot storstadsmiljön men väldigt välkommet. Lunchen avnjöts med otrolig utsikt över staden, solen strålade och vinden stod still. Under eftermiddagen tog vi oss upp till toppen av ön där vi spenderade egentid med Gud, vilket var välbehövligt efter alla intryck i storstaden. Vi fick lovsjunga och lägga av våra bördor vid Jesu kors vid klipporna vid strandkanten och fick njuta av Guds fina.

Nu har mer än hälften av tiden gått och det känns som att vi är en enda stor familj. Det är verkligen fantastiskt hur en sådan här resa kan svetsa samman en grupp. Det är härligt att vi får upptäcka och se samma saker och dela detta med varandra. Idag har vi haft en lite lugnare dag vilket gett mer möjlighet för reflektion. Dagen började med en sovmorgon. Sedan fick vi höra undervisning från Joh 18:28-19:37 med rubriken "Se Guds lamm". Johannes pratade om hur allt är upp-och-nedvänt vid korset, Jesus märkliga kungakröning, i vilken han lider i vårt ställe. Undervisning av Johannes.

Idag på skärtorsdagen hade vi privilegiet att återigen få en fantastisk undervisning i Johannesevangeliet; idag handlade den om ironi: hur Skaparen själv dör på ett kors. Föraktad och övergiven. Han som har gett oss alla livet dör på ett av de mest fruktansvärda sätt vi kan föreställa oss, och på ett djupt förnedrande sätt: korsfäst. Genom detta ger han oss också frälsningen. I hur människor behandlade Jesus finns en djup ironi, och spännande nog fortsatte temat ironi i nästa steg i våran vandring tillsammans idag. Tidens hjul snurrar. Människor, ting och byggnader förändras. Vissa saker består. Idag besökte vi en byggnad.

Det är en förmån att få resa med en grupp och dessutom en grupp i blandade åldrar. EN resa fast med många olika personer vars ögon och öron ständigt är på helspänn på vad vi kommer få ta del av här näst. Det ställs många frågor och vi uppmärksammas på olika detaljer. Dessa tankar och funderingar delas frimodigt inom gruppen och bidrar till en större förståelse av det vi alla får vara med om. Denna dag fick vi förmånen att få lära oss mer om befolkningen och religionen i detta område utav en person som ägnat flera årtionde inom detta område..

Två dagar in på resan känns det redan som att vi är hemma i staden, vi följer rutinmässigt det varierande fullproppade schemat och allt går lite på löpande band. Gruppen har fallit in i sitt eget mönster med olika roller och det märks direkt om någon saknas. Vi har det med andra ord bra, på denna plats och med dessa människor. Dagen inleddes med starka vittnesbörd från ett svenskt par som bor här. De har under flera år arbetat med församlingsplantering i olika delar av det här landet. Ett arbete som har inneburit mycket kamp, men genom vilket de också har.