Blogg

Hej Sverige! Saknat oss? Tre veckor har gått sen jag och Matilda landade i FA. Vi har det bra! Det finns mycket att berätta och det har varit en förhållandevis händelserik första tid. Första veckan guidades vi av ELMs tidigare utsände arbetare "S". Det var en enorm trygghet att ha en svensktalande (och FA-talande) med oss under de första dygnen. S visade oss en massa historiska platser, tog oss till en utkiksplats med vy över hela denna enorma stad, gav många kulinariska upplevelser, visade hur kollektivtrafiken fungerar samt gav en grundkurs i "FA-iskt" trafikvett. Bara en sån sak som att gå över.

Hälsning från MOVE-volontärerna i Kenya!   Efter att vi i onsdags morgon förra veckan landade i huvudstaden Nairobi har vi idag, 1 september, bott här snart en och en halv vecka. Vi tre, Simona, Filippa och Vilma, är så tacksamma och glada över hur enkelt vi fått möta en kultur som skiljer sig så mycket från vår!   Första dagarna blev vi väl omhändertagna av Madam Elizabeth och Madam Lucy som jobbar på Bethesda. De visade oss runt och berättade mycket om landet och vår kommande vardag här i Nakuru, Kenya. Dagarna med dem innehöll mycket skratt och glädje. I lördags (26 augusti) kom.

Min själ längtar och trängtar till Herrens gårdar, min själ och min kropp jublar mot levande Gud (Ps 84:3) Psalm 84 har som överskrift, ’Längtan till Guds hus’ och vad kan vara mer passande när vi precis fått inviga en ny gudstjänstlokal i Piura för att möjliggöra fler möten mellan människor och den levande Guden?! Ni är många som har genom bön och givande gjort det möjligt att vi som mission kunnat ge en större gåva till kyrkan i Chiclayo för att de skulle kunna köpa den nuvarande lokalen i Piura för att den ska fungera som kyrka och samlingslokal för framtida.

Kära vänner! En bild från dagens mors dag-firande (väldigt stor högtid i Peru!) i kyrkan i Las Brisas får inleda detta inlägg. “Allt har sin tid”, lär oss Predikaren i Gamla Testamentet. Så är det också i missionsarbetet i Chiclayo. Ibland är det tid för större satsningar, och ibland är det tid för bara... det vanliga arbetet, som inte alltid känns så väldigt spännande eller speciellt. Ibland kan vi såklart fundera på, vad gör det för skillnad att vi är här?, och ibland kan vi önska att det skulle finnas fler missionärer som kunde bidra med kraft och arbetstimmar. Men vi vet.

För många år sedan gav jag mitt hjärta till Etiopien. Efter flera besök och två volontärsperioder hade landet och människorna satt djupa spår i mig. Mitt sovrum var tapetserat av mina vänners ansikten och mitt hjärta var fullt till bredden, kärleken var stark och längtan dit konstant. Etiopien är fortfarande mitt hem. Och jag har många gånger tänkt att det inte får plats med fler platser och människor i mitt liv. Hjärtat är liksom redan fullt. Så åkte jag ändå till Peru och Chiclayo i julas, och människorna i kyrkan där gick rakt in i mitt hjärta. Jag kände mig.

Efter en tidig morgon med lyxig taxiskjuts från hotellet till flygplatsen har vi efter en säker resa landat i Sverige igen. Vi ser tillbaks på veckan som varit med stor tacksamhet och förundran över vad Gud har gett oss. En vecka fylld med glädje, tacksamhet, undervisning, lovsång och bön. En vecka där vi alla har fått förstå den muslimska kulturen, se den stad vi varit i och firat påsk under stadens ljudliga böneutrop. Ja, det har verkligen varit en händelserik vecka som har gett mersmak och en nöd för det muslimska folket. I Augusti 2022 frågade Rakel oss om vi ville.

Vi har fått fira påskdagen tillsammans med olika kristna kyrkor här i Främre Asien. Jag åkte med en liten grupp till en kyrka där vi blev varmt välkomnade. Jag var lite orolig att vi inte skulle förstå predikan, då gudstjänsten var på annat språk. Men det hade medlemmarna i församlingen redan tänkt på och fixat tolk till oss. Gud är god och hjälper oss att förstå Hans undervisning även i ett annat land.  Vi fick höra om påskdagens glada budskap, om att Jesus lever och  att vår Frälsare sitter på Guds högra sida . Tänk vilken gåva vi fått!! Vi fick.

Efter några dagar med mulet och regn tittade solen till slut fram på påskafton. Med 17 grader och full sol tog vi oss ut till en ö utanför storstaden för egentid och stillhet med Gud. En stor kontrast mot storstadsmiljön men väldigt välkommet. Lunchen avnjöts med otrolig utsikt över staden, solen strålade och vinden stod still. Under eftermiddagen tog vi oss upp till toppen av ön där vi spenderade egentid med Gud, vilket var välbehövligt efter alla intryck i storstaden. Vi fick lovsjunga och lägga av våra bördor vid Jesu kors vid klipporna vid strandkanten och fick njuta av Guds fina.