En ovanlig predikotext

Vid Midsommardagar i Varmvattnets bönhus predikade jag vid det tredje tillfället över en text jag berört i bibelstudier ganska många gånger, men aldrig haft som predikotext: Efesierbrevet 6:5-9. Paulus undervisar där om förhållandet mellan slavar och herrar. Jag förberedde mycket av predikan med papper och penna – och kan därför inte lägga upp predikan som pdf. Men jag kan dela några tankar:

När Paulus vänder sig till slavar och deras ägare så utgår han i sin undervisning utifrån att de som befinner sig i så olika situationer inför Herren står sida vid sida. Herren gör inte skillnad på folk. Han behandlar alla lika. Det gäller både Guds krav – som är lika höga och oföränderliga för alla – och den frälsning Han erbjuder. Frälsningen är för alla – var och en som blir döpt och tror på Jesus blir frälst – det spelar ingen roll om det är en slavägare, en rysk oljemiljardär, en svensk järnvägstjänsteman, en slav, en somalisk skomakare, en filippinsk städerska… Det finns en väg för alla till Fadern: Jesus.

Behandla som du blivit behandlad, är – eller borde vara – en kristen grundattityd. Den som fått så mycket av sin Herre ska också vara villig att ge. Den som blivit förlåten ska förlåta (jfr Fader Vår i sitt sammanhang i Matteus 6).

Och så har ju Paulus undervisning en konkret tillämpning också i det kristna vardagslivet. Slavar och slavägare var det inte så många i Varmvattnet när jag predikade, men förhållandet kan utan problem föras över på arbetsgivare/chef och arbetstagare/anställd. En kristen ska leva också sitt yrkesliv inför Guds ansikte och i ljuset av vad Han har gjort.

/Erik