När mycket blir gjort och mycket återstår

Det är fredageftermiddag och jag sitter på mitt kontor. Veckan har gått snabbt, men jag tycker jag fått gjort väldigt mycket. Inte bara sådant som syns (som undervisning på Strandhems Bibel- och lärjungaskola eller på Nytt Hopp i Helsingborg), utan också sådant som ligger i bakgrunden (som personaladministration, AU-sammanträde, mailkorrespondans).

Dessutom har en del riktigt goda nyheter har nått mig under veckan (som att våra medarbetare i Peru fått sina uppehållstillstånd, och en del annat) och fortfarande dyker det upp en del personer som uttrycker tacksamhet över de andakter jag fick hålla i Sveriges radio för några veckor sedan. Lägg därtill ett härligt möte med ELMs läroråd igårkväll så förstår ni att det har varit: En bra vecka.

Finns det då inte sådant som gått emot? Jovisst. Men jag lägger det åt sidan just nu.

För att i stället konstatera att trots att så mycket blivit gjort har jag så mycket kvar. Högarna växer höga på såväl fysiskt skrivbord, som elektroniskt och att-göra-listorna blir längre och längre. På söndag ska jag – Deo volente – predika i Örkelljungas och Ingelsträdes missionshus. Men först i onsdags fick jag frid att börja tänka på det, efter förra söndagens predikan som tog rätt mycket kraft.

Det är gott att det finns sånger som Lova Herren 655 att nynna på:

Hemma, hemma får vi vila Efter slutat kamp och strid Hemma, hemma hos vår Fader Väntar oss en evig frid Därför glatt framåt, ni bröder, Löftesordet sviker ej, Och vi kämpar icke heller För ett ovisst mål, ack nej!

/ErikJA