Blogg

Now it´s time to say good-bye! Ett stort TACK till alla som tagit emot oss med öppna armar. Det har varit roligt att få åka runt i stora delar av vårt land och berätta om vårt arbete. Nu är vi på väg tillbaka till Kenya vilket vi är glada över. Vi (jag & Sofia) lämnar Sverige redan inatt då vi tar tåget över till vårt grannland och sen lyfter vi från Kastrup 6.40. Vi beräknar att vara framme 21.20 (svenk tid) imorgon kväll. Kerstin är redan på väg och landar på kenyansk mark imorgon bitti. Jesus säger: "Jag.

I Nya testamentet berättas om en man som hette Josef och kom från staden Arimataia i Judeen. Vi får veta ganska mycket om honom. Han var rik. Han var lärjunge till Jesus, men i hemlighet. Han var nämligen också medlem av judarnas Stora Råd. Han var alltså en man med en hög ställning i samhället. Josef väntade på Guds rike och inför Jesus’ kors verkar det som han inser att det har kommit. När Jesus’ övriga lärjungar verkar fly och ge upp hoppet så går Josef i motsatt riktning. Han hade varit lärjunge i hemlighet, men inför Jesus’ död.

I förmiddags hade jag ett gott samtal med en av mina kollegor. Vi talade om vår arbetssituation, om stressen det är att leva i en främmande kultur – med barn och familj respektive utan barn och familj – och om mycket annat. Det är verkligen en välsignelse att ha goda kollegor. En fråga jag funderat kring de sista dagarna, och en fråga där jag bad om råd, är vad jag ska prioritera i mitt arbete. Och då handlar det inte om att skala bort meningslösa uppgifter – det är ju inte så svårt. Nej, utmaningen är vad jag ska lägga.

De senaste veckorna har vi passerat två jubileer när det gäller Sverige och krig: den 21 februari var det 200 år sedan krig bröt ut mellan Sverige och Ryssland. Ett krig som fick som följd att Sverige förlorade Finland till Ryssland. Knappast så synd om svenskar, men jag tror inte Finland fick det bättre under den ryske tsaren. Och den 26 februari firade vi att Skåne, Halland, Bohuslän och Blekinge varit svenskt territorium i 350 år. Som västgöte är jag förstås glad över att min skånskbördiga fru åtminstone nästan talar svenska… Det är ganska svårt att tänka sej att.

Som jag berättad tidigare i bloggen läser en grupp från Chiclayo på en bibelskola i Juliaca i södra Peru under denna månad. Peru är ett stort land med många olika typer av natur. Här i Chiclayo är det sommar med trettio grader varmt och det sjunker bara marginellt på natten. Men i Juliaca som ligger på nästan 4000 meters höjd över havet är det kallt även på sommaren. Runt 15 grader på dagen, men ner mot nollstrecket på natten. Olika geografiska och klimatmässiga förhållanden gör också att mathållningen blir skiftande. Vid kusten är det ris som är.

Under knappt två veckors tid har jag varit på resande fot. Först reste jag till Juliaca i södra Peru. Det är en smutsig handelsstad på 3800 meters höjd över havet. En bit från staden ligger Titicacasjön, känd som världens högst belägna segelbara sjö. Men det var inte för att segla jag var där… … utan för att besöka CLET – en luthersk bibelskola i Juliaca. Under hela februari läser 16 vuxna och ungdomar från Chiclayo på bibelskolan. Missionen har stöttat resa och studier och syftet med min resa var dels att se hur studenterna hade det och.

Kan inte låta bli att nynna på Gyllene Tiders sommarhit från 1995. Jag har sand i håret, i öronen, innanför tröjan, mellan tårna och så vidare. Och det är faktiskt andra dagen i rad. Igår lördag(!) gick jag upp halv sju för att tillsammans åka och titta på några gamla gravar. Chiclayo ligger i ett område som varit befolkad i flera tusen år och under de sista hundra åren har många gamla kultplatser och gravar varit föremål för arkeologiska undersökningar. De ”nya” fyndplatserna ligger inte långt från San Antonio – där en av kyrkans församlingar finns..

Idag skulle jag äntligen åka och byta olja på missionens minibuss. Endast Gud vet hur jag har blivit ansvarig för att ta hand om den stackars Toyotan. Åh, vad jag saknar min kollega Preben (som nu bor i Danmark) när de praktiska tingen ska göras! Jag kommer, tillsammans med dottern Lovisa, till garaget en bit härifrån där minibussen står när den inte rullar. Hoppar in, vrider på tändningsnyckeln och….