Blogg

Det är söndagskväll och vi summerar en dag fylld av härliga möten och spännande erfarenheter. Vi är elva resenärer från Sverige och vi delade upp oss och besökte fyra olika gudstjänster i staden vi besöker. Det är fantastiskt att det firas gudstjänster i den treenige Gudens namn här, med sång, bön och förkunnelse. Men de flesta grupper är små, och en stor del av gudstjänstbesökarna var utlänningar liksom vi. På eftermiddagen fick vi lyssna till ett gift par som berättade om sin väg till tro på Jesus. Mannen kommer från en familj av traditionell tro och det var hans mors död som.

Den sista resan jag gjorde under mina år som ELM-anställd gick till Främre Asien. Det var hösten 2018. Då var vi fortfarande i en fas då möjligheter undersöktes och kontakter knöts. Jag minns inte om jag bloggade från den resan. Kanske inte. Då vi visste inte helt vad som var möjligt och vad som var känsligt ur informationssynpunkt. Nu är jag tillbaka i Främre Asien på besök! Som deltagare och ledare på en höstresa, en böneresa. Idag har vi mest förflyttat oss med buss, tåg, flyg, tunnelbana och till fots. Men vi har också redan fått ta in med alla fem.

Nu har vi varit i Peru i två och en halv vecka. Vi känner vi har landat bra. På ett sätt väldigt snabbt samtidigt som alla rutiner tar tid att komma in i. Vi mår bra. Vi bor i en fin lägenhet med volontärerna Hanna och Louise. Vi har hunnit en runda till Piura också. Det känns bra att ha sett platsen och fått lite idé om vad som behöver göras. Nu har vi sammanställt en del listor och ska försöka ta fram en plan för arbetet. Antagligen blir det snart en tur dit igen. Vi håller också på att planera för.

Herren frågade profeten Jesaja: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Jesaja svarade: "Här är jag, sänd mig!" Så anlände den dansk-svenska delegationen och det kändes som att vi fick besök av vår familj! Det var med glädje vi tog emot de nya utsända (av Herren) och vi noterar att både vi vuxna och våra barn fylls med ny glädje och energi av att det kommer fler skandinaver för att bo i Chiclayo och verka i den lutherska kyrkan. Samtidigt är vi fortfarande i den omställningsfas om en ny bebis innebär. För Lisa är utmaningen att känna sig.

Hej allihopa! Hanna Nilsson heter jag och det är jag som fått äran att åka ut som volontär till Peru. För er som inte känner mig är jag född och uppvuxen i Eket, Skåne. Mina år efter student har bestått av jobb på olika skolor och förskolor. Det senaste halvåret spenderade jag på LMHs bibellinje i Hilleröd, Danmark och nu ska jag få spendera de kommande 9 månaderna i Peru som volontär. Det ska verkligen bli så spännande! Jag ser fram emot att få ta del av en ny kultur, att fö möta massor av nya människor och att få vara.

“Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.” Rom 6:4-5 I söndags, den 28 augusti, döptes vår Maria i kyrkan i Las Brisas, Chiclayo och det blev en högtidlig och festlig stund då vi fick förundras över Guds handlande med oss i dopet. Att han ger oss uppståndelsens liv, syndernas förlåtelse, ett hopp för evigheten och den helige Ande här i tiden..

Vi säger välkommen till familjens andra peruanska, vår efterlängtade Maria Ulrika! I tisdags förmiddag, den 19 juli, skrev vi ett mail till våra förebedjare i Sverige och Danmark och bad om extra förbön, då vårt tredje barn dröjde med att komma ut. Visserligen var vi bara fem dagar efter beräknat förlossningsdatum, men alla ni som själva gått och väntat vet hur det kan vara... Samma eftermiddag kom värkarna igång och blev snabbt täta och starka, och på kvällen kom vår hushjälp Mariela för att stanna med Erik och Anneli medan vi åkte in för att träffa vår läkare och barnmorska..

Vi har i dagarna avslutat kursen “Förbättra dina relationer” och vi är glada, nöjda och lite stolta över att vi har genomfört den under sju onsdagar. Vi har haft en trofast skara på 7-10 personer varje gång (utom vid första tillfället) och vid några tillfällen har det kommit en handfull utöver dessa. Vi upplever att vi fått undervisa om teman som har berört och engagerat och vi fått samtala om viktiga saker rörande kommunikation, kärleksspråk, äktenskap och föräldraskap. Avslutande tillfället ägnades åt att tala om vilka av de teman vi haft.